onsdag 30 december 2009

Katrineholm, kan de va nåt?

Trots jullov blev det en tidig tisdagsmorgon, snabbt iväg, lämna A på jobbet i Liljeholmen och sedan en (snabb) frukost på Mc-Donalds i Södertälje. Sedan blev det att köra på isiga vintervägar till Katrineholm och kafét Sultan där eventet Mellandagscaching i Katrineholm ägde rum.

Det blev kaffe och mingel. Som vanligt är det kul att träffa andra cachare och se ansikten på alla nick-names som man sett. Det var säkert 50 personer i lokalen. Även Team Garbo inklusive en mugglarbror dök upp för att delta i deras första event.




Alla samlade utanför (bild lånad från event arrangören)

Strax före tio delades kuvert med 9 nya cachar + karta ut. Efter en högljudd nedräkning fick kuverten öppnas och ett febrilt knappande påbörjades på GPS:erna. Sedan blev det en strid ström av cachare till den närmsta cachen Katrineholms Kyrka. Det som är bekvämt med GC event är att man knappt behöver leta själv utan själva letande är ofta klart. Härifrån drog vi vidare till Gamla Vattentornet som var en klassisk gömma. Sedan följde en blandning av äldre cachar och nya event cachar. Allt kommunicerar, Felparkering, Fönstershopping, VVS Museum och Elbolagskontor. När vi fönstershoppade drog GC gänget fram och tillbaka genom de centrala delarna av Katrineholm och vanligt folk måste nog undrat vad vi sysslade med.


Sedan hamnade vi på restaurang gyllene bågarna där alla utfodrades och fick värma sig. Här gjorde vi upp nya cachingplaner tillsammans med Team Garbo och Mistel. Vi började med Handbörjare som innebar att vi fick närkontakt av 3:e graden med personalen på gyllene bågarna. De verkade glada men jag kan tänka mig att de måste ha tyckt vi var ena riktiga nö…ar. Efter en DNF på Roadkill (något måste man ju ha kvar) blev det Katrineholms Stadspark. Sedan åkte några delar av teamen hem och vi sa hej då till Mistel. Innan vi lämnade centrala Katrineholm tog vi CSI: Katrineholm #2.


Tur att man har barn med sig ibland

För att kunna värma oss och komma runt lite lättare så tog vi sedan bilen runt i stan. Det blev två rondeller (första och andra), ett lokstall, ett slottsbygge, ett luftvärnstorn, en talltull, ett kryss, fyra hälsostigar (#1, #2, #3 och #4) och Stora Djulö.


Ännu en av Katrineholms rondeller inspekteras

Denna första dag i Katrineholm gav oss massa ny information om stan, vi fick se några riktigt fina platser och totalt blev det 23 cacher och 2 DNF. Framförallt fick vi vara med på ett nytt kul event och träffa massa trevliga GC kollegor.

Katrineholm the return
Att Geocachare är väldigt envisa vet ju alla så att efter att ha ätit och sovit hos Team Garbo återvände vi till Katrineholm för att ta ytterligare några av cacherna i stan.
Denna gång började vi med finalen till Hälsans stig som med perfekta koordinater låg och väntade på oss.

Loggning av Finalen

Därefter blev det i tur och ordning Infarten, Round round & Up, Stenmuren, Värmbols industriområde (en jättekul utmaning) och ICA cache. På väg hem fick vi ju stanna till på Änkans TB motell

Tack alla Cachare i Katrineholm för ett kul event och alla cachar.

/CJ

söndag 27 december 2009

GC tur till Hillingen

Efter att vi satt i oss all julmat och öppnat massor av paket på Julafton. Så blev det äntligen Juldagen med möjlighet för en liten GC tur. Deyngre team medlemmarna ville pröva sina nya skidor. Målet för expeditionen var badplatsen vid sjön Hillingen. På vägen dit stannade vi kort för att kolla cachen skogskällaren. Vi fick pulsa oss fram i snön till den fina källaren.

Skogskällaren (en säker vinter cache)


Sedan fortsatte vi mot Hillingen och parkerade vid stora vägen. Sedan gick/åkte vi skidor längs skogsvägen fram till sjön. Det var en fin badplats nu helt inbäddad i snö, så något bad blev det inte. Skidåkarna
Vi gjorde upp eld på grillplatsen och grillade korv och pinnbröd som vi haft med oss.
Lunch tillagas...


Under tiden vi väntade på att det skulle bli grillglöd letade vi på cachen, inte så lätt nu med all snö. Efter lunchen tog vi oss tillbaka till bilarna och det blev en härlig promenad i vinterlandskapet.

Sedan fortsatte vi till den nya (för oss) cachen Sala Tripp 2 som vi nog hade lite tur att vi hittade i all snö. På väg hem blev det ytterligare ett stopp vid Minesstenen och vår första telgelriket 2
/CJ

söndag 13 december 2009

Mörkercachning med ny GPS

För ett par veckor sedan när CJ var i Malmö så tog vår gamla trotjänare Garmin 60CSx sitt sista andetag... Vi hade hunnit logga över 2000 cachar med den innan den brutalt kastades i marken och gav upp. Lite sorgligt - men samtidigt så kunde vi ju trösta oss med att få köpa en ny! Det blev en Oregon 550 som beställdes från Skövde Natur.

GPS:en är död - länge leve GPS:en!

Och idag var det dags för premiärturen. Vi valde att åka till Rosersbergs slott - där vi varit och cachat många gånger. Vi hade en löst mystery i närheten som har tagit drygt 2 år att lösa så det kändes bra att börja med att logga den! Det var cachen Vått i Väsby #8, Oxundaån som faktiskt inte hade loggats på över ett år. Men den var i fint skick.

Sen parkerade vi vid Rosersbergs slott och började vandra ut i skogen mot de tre cacharna som vi hade kvar där. GPS:en fungerade strålande - ett klart lyft från den gamla! Den har i och för sig alltid samarbetat och gjort det den ska, men den här är ju faktiskt snäppet smidigare. Speciellt det här med att ha loggar och beskrivningar till cacharna med sig hjälper ju en hel del!

Vi började med att logga Bunker 2 - en observationsbunker. Det är gott om militära lämningar i de här skogarna och det uppskattas ju av vissa delar av teamet :-) Nästa cache Capricorn - The Cache blev en större utmaning - en T:4 (alltså terrängfaktor 4 av 5 för er som inte pratar flytande geocachingslang). Vi klättrade och klättrade och till sist fick CJ klättra ännu mer! Likt två bergsgetter skuttade vi upp i den eländiga terrängen. Men cachen kunde loggas och vi kunde njuta lite av utsikten innan vi skulle tackla den lika besvärliga vägen ner. Helt galet - vilka andra skulle få för sig att bestiga det här berget... Inga andra tror jag - för alla andra var säkert och njöt av luciakonserter och julmarknader ;-)


Härlig cachingterräng!

När vi sen gick vidare mot dagens slutmål - Scorpio - The Cache - så började det mörkna fastän klockan inte var mer än 15. Det var meningen att den här rundan skulle vara snabbt avklarad men det var en felbedömning. Nu kändes det fånigt att vända så vi fortsatte ändå fram genom skogen. När vi började närma oss cachen kom vi plötsligt fram till ett skyddsobjekt omringat av taggtråd och med TV-bevakning. Kändes helt overkligt mitt i skogen... Tydligen var det en militär hundskola, men jag vet inte det jag... Kändes inte helt logiskt men säger dom det så... Vi följde en stig runt stängslet och gick sen rakt i terrängen upp på ett berg. Och så kunde vi logga dagens sista cache!

Loggning i mörkret

Det var en häftig känsla att blicka ut över Mälaren och knappt se ett ljus någonstans. Bara ett par militärhundar som skällde på håll påminde om civilisationen. Vi passade på att dricka lite kaffe och njuta av stillheten. Och sen blev det till att plocka fram pannlamporna. Vi hade ju inte alls laddat för mörkercachning, men som tur är har vi ju alltid lamporna med i ryggsäcken. Sen blev det en lång vandring i mörkret tillbaka till bilen vid slottet. Alldeles ödsligt - förutom en märklig cyklist som svischade förbi i skogen. Fast han tyckte säkert vi var lika märkliga :-)

/A


fredag 20 november 2009

Med Vittror i skogen

Jag och pedagogerna på E:s skola, Vittra i Törnskogen, har pratat om att visa barnen lite hur geocaching går till. Sagt och gjort så bestämdes en eftermiddag då detta skulle ske. Några dagar innan rekade jag och A lite i skogen, tillverkade 5 nya burkar, utplacering och lite förberedelser i datorn. Vi gjorde en enkel karta och en lista på de cacher som skulle besökas.

Cacherna förberedda - notera kamotapen från geoshopen, helt suverän!

En grå novemberdag kom jag till skolan. Törnskogens skola är liten, bara 27 elever från 6:års till 3:an och de jobbar helt integrerat. Så hela skolan skulle få följa med! Jag började med att berätta lite om geocaching och GPS. Sen fick jag förmånen att njuta av Helens fantastiska skolmat! Efter lunchen gav vi oss ut i Törnskogens skogar. Barnen var duktiga och att leta plastburkar med skatter verkade vara väldigt roligt för barnen. De fick gå i mindre grupper så att alla skulle få hjälpa till att leta. Jag hade en GPS och E fick hjälpa till med den andra som vi hade lånat av grannarna. Men alla ville förstås hålla GPS:en ett tag!

Slutmålet blev cachen Apberget som är Törnskogens högsta berg och en av våra egna favoritcachar. Vi valde att hoppa över en annan cache som finns i närheten, tänkte att barnen kanske skulle lockas dit lite för mycket när de är ute och leker i skogen. Totalt gick vi 1,4 kilometer med barnen - det märks att de är vana att gå i skogen!
Ett litet hus för Vittrorna i skogen tittar fram

Julkula i granen

Vi har nu plockat in några av cacharna som bara fick leva under skolutflykten. Men som en rest av den här cachingdagen kommer två av de 5 cacharna lämnas kvar i skogen och publiceras som riktiga. Ska bara fiffa lite med cachebeskrivningarna! Kul upplevelse, få se om det blir några nya cachare efter det här!

/CJ

fredag 13 november 2009

WWFM - Flash mob i Stockholm!

Jag tänkte passa på att marknadsföra lördagens happening - WWFM, World Wide Flash Mob VI. Det blir premiär för oss - vår första Flash Mob! Vad är då detta? Jo, en Flash mob är enligt Wikipedia...

En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Ofta organiseras flash mobs via internet eller telefon. Tanken bakom flash mobs är att människor ska få se någonting oväntat, som verkar spontant.
Och WWFM är ett geocachingevent som anordnas runt om i världen på exakt samma tid. Det ser ut att bli 152 events i 21 länder enligt den senaste noteringen. Och Sverige anordnas flera event. Vi tänkte ge oss ner till Sergels torg och ansluta till eventet här i Stockholm - WWFM VI Stockholm.

Det går till så att man samlas 19.00. Det gäller att inte hänga där för tidigt för tanken är ju att det ska upplevas som att folk plötsligt dyker upp från ingenstans. Sen är det mingel och fotografering i en kvart. Här i Stockholm (och likaså på många andra WWFM här i Sverige) så är tanken att alla har med sig något att lysa med. Vi tänkte ta med ficklampor + ett par gravlyktor som vi kan tända. Sen vid 19.15 upplöses eventet och alla försvinner lika fort som de kom. Kul? Fånigt? Kanske lite både och - men det är bara att plocka fram den barnsliga sidan och kasta sig in i leken :-)


Vi tänkte passa på att ta ett biobesök och lite mat innan. Sen får vi se om vi får med oss några cachare efteråt på en fika/öl för att hinna småprata lite. Vi återkommer med rapport och hoppas på att det blir stor uppslutning. Det måste ju vara lite volym på folk för att det ska riktigt märkas!

/A

tisdag 10 november 2009

FAD 2009 - Våra höjdpunkter

Så var det då äntligen lite tid över att summera FAD 2009 - Fumble After Dark. Det var vårt första besök på detta event, som väl får anses vara geocaching-Sveriges största happening! Vi hade höga förväntningar som klart infriades :-)

Uppladdningen - torsdag-fredag
Vi åkte långsamt ner till Göteborg från Sollentuna redan på torsdagen. CJ hade förberett lite cachning, som mest bestod av snabba stopp på rastplatser. Vi tog ett lite längre stopp i Laxå för att äta lunch och ta en promenad. Men jag vet inte... Laxå känns väl inte som världens mest upphetsande plats, fast det kanske är lite orättvist att bedöma efter vårt korta stopp. Men det fanns några trevliga cachar i alla fall!

Sightseeing i Laxå, vid Laxå: High Ground

På fredagen blev det en kombination av cachning och turistande. Barnen tyckte att höjdpunkten var ett besök på Universeum och kvällens middag på Hard Rock Café.

Kanske inga cachar som utmärkte sig - mest typiska stadscachar i form av mindre burkar i stadsmiljö. Men vi loggade vår hittills äldsta cache, Americana Cache från april 2001, och det var ju lite coolt!

FBD - Fumble Before Dark
Så var det äntligen lördag och dags för eventen! På dagen hölls Fumble Before Dark som var en blandning av föredrag, utställare och mingel. Jag tyckte det var bra upplagt och intressanta föreläsningar. Barnen tyckte det var lite kul att mingla men uppskattade väl inte föredragen lite mycket. Men C fick köpa ett eget coin så han var lite nöjd! Och vi hämtade ut eventcoinen som vi köpt för att sponsra eventet.

Snygga coin - bilden lånad från Geoshopen (där det fortfarande går att köpa coins)

Jag tyckte det bästa (förutom minglet förstås) var föredraget med Thomas Lingefjärd. Han hade gjort en forskningsstudie om geocaching som fenomen - inriktat på hur man skulle kunna använda geocaching och mysteries inom matematikundervisning. Han var väldigt underhållande och det blev många igenkännande skratt i publiken. Till exempel att den typiska geocacharen är en man, med teknisk bakgrund och lite åt nördhållet... Eller att det vimlar av Besserwissrar inom sporten... Han hade gjort ett kul experiment och publicerat en cache med felaktiga koordinater för att se hur cacharna runt omkring skulle reagera. Och han fick många och snabba svar som vänligt men bestämt upplyste honom om hur det egentligen skulle gå till!


Fika, shopping och social samvaro på FBD

När vi kände oss nöjda så gick vi ner på stan för att äta och vila lite på hotellet. Vi bytte om till friluftsutstyrsel och gled förbi det fina folket på champagnebaren på hotellet... Kändes lite fel faktiskt...

FAD - Fumble After Dark
Så var det dags för det vi väntat på - natteventet! Vi samlades på koordinaten som var publicerad (Lisebergs parkering) och småpratade en stund. Sen började nedräkningen och den slutliga koordinaten publicerades i form av en radiofrekvens. Vi lyckades ratta in rätt kanal och hörde då en radiosändning där koordinaterna lästes upp! Jättekul och kreativ lösning!! Sen matade vi in koordinaten i bilGPS:en och gav oss av i karavan. Vi måste ha valt någon annan väg än de flesta för plötsligt var det tomt på vägen - lite oroligt... Men vi kom fram!

Vi checkade in och fick en orienteringspinne. Väldigt praktisk lösning som gjorde att man bara behövde stoppa ner pinnen i ett hål för att logga, det gjorde loggningarna snabba och smidiga.

Incheckning pågår

Koordinaterna laddas - här CJ och Mr Chaos koncentrerade...

Efter att ha fyllt magsäcken med lite fika så var det äntligen dags att ge oss av. Pannlamporna var laddade och koordinaterna fanns i GPS:en! Och då började en kvällstur på 4,5 timme för oss och 13 km i terrängen.

I början var det bara att följa karavanen men ganska snart så tunnades leden ut. Men det var rätt häftigt att kunna titta åt olika håll i skogen och se blänk av lampor överallt! Vi gick ensamma ibland och slog följe med andra grupper ibland och hade en kanonkväll! Vädret var perfekt - varmt och torrt. Och barnen var på sitt allra bästa humör och kämpade på tappert i terrängen som var rätt kuperad på sina platser. Och extra tufft när man inte riktigt ser var man sätter fötterna. Vi missade nog en del roliga cacher (som till exempel den med strålkastarna på kranen i hamnen...), men vi hittade en del andra kul cacher.
  • FAD-baren med ett militärtält mitt i skogen där det serverades glögg och pepparkakor. Mycket uppskattat.
  • En mystery där koordinaten ficks genom att man stoppade ner en tennisboll genom ett rör som då tände en display
  • En multi med brutal klättring uppför ett berg där CJ gick i täten för ett gäng på kanske 20 cachare ("jo då det går nog att komma upp här..." med lätt desperation i rösten...)

Vi löser en mystery!

Sen när vi var tillbaka i lokalen och väntade in prisutdelningen så gick tiden lite långsamt. Vi beundrade och bytte lite coins och TBs och småpratade lite, men vid midnatt så lämnade vi eventet. Då hade E somnat i famnen och vi behövde nog alla tillbaka till hotellet för att sova...

Ett trött men nöjt Team Vildmark

Hemfärd
Söndagen blev en långsam färd hemåt. Vi var alla rätt trötta och längtade hem så cachingstoppen blev få - mest CJ som fick springa ut och logga på några rastplatser. Ett lite längre stopp blev det i Jönköping med några fler cachar och lunch på Jönköpings bästa pizzeria (enligt de tjejer som jag bad om mattips ifrån).

Så - gör vi om det? Självklart! Alla helgona helgen 2010 är nu inbokad och vi ser fram emot ännu fler äventyr! Men det går nog inte att peka på en enstaka höjdpunkt utan det var upplevelsen sammantaget som var grejen! Fast lite svårt att förklara på jobbet vad jag gjort i helgen, "ja typ nattorientering eller så...". Vi får väl passa på att tacka arrangörerna också - det måste ha inneburit extremt mycket jobb för att få till den här tillställningen!

/A

söndag 25 oktober 2009

Kamouflage

Vi har en cache The Last tree som ligger på ett rätt utsatt ställe utanför TV-huset i Stockholm. Det är ett vackert träd mitt i en trafikerad väg - och för att hylla trädet som överlevt all exploatering av området så behövdes förstås en cache! Men det finns inte så gott om ställen att gömma den på, så den har inte varit så väl gömd. Och nu blev den mugglad häromveckan. Så, vi behövde ett bättre kamouflage. Istället för att måla själva burken tänkte jag fixa en bra påse att gömma burken i.

The Last tree

Så, jag beställde lite kamouflage-tyg, snoddar och klämmor från JoNic Textilimport. Väldigt bra priser, bra sortiment och snabb leverans! Jag köpte ett grönaktigt kamouflagetyg som var riktigt snyggt och användbart! Sen hade jag ett stenmönstrat tyg hemma också efter en gammal vaxduk så det blev två påsar sydda på en gång. Väldigt enkel konstruktion, typ syslöjdspåsar - 30x50 cm och en kanal upptill för en snodd. E sydde det mesta med lite support från mig.

Så här blev resultatet - ganska snyggt tycker jag!

Och nu är burken utplacerad och cachen aktiv igen. Vi passade på att aktivera ytterligare en disablad cache samtidigt, En dag om året, som ligger på en lekplats och därför försvunnit ett par gånger. Nu blev det en nano istället - en bit från själva lekområdet så då kanske det kan få vara kvar.

Nej nu är det dags för sista packningen - vi ses på FAD!

/A

Mörkercachning inför FAD 2009

Nu är det snart dags för årets geocachinghöjdpunkt - Fumble After Dark! Det verkar vara en fantastiskt rolig tillställning, och för oss så blir det första gången. I skrivande stund är det 5 dagar, 20 timmar, 33 minuter och 28 sekunder kvar! Vi åker ner till Göteborg redan på torsdagen och cachar, shoppar, gör lite sightseeing på fredagen för att vara redo på lördag.


FAD innebär ju att man geocachar på kvällen i mörker och det är vi inte jättevana vid. Så, jag har fixat lite träning den här sista veckan! Det kom nämligen väldigt lägligt tre mörkercacher på Järvafältet precis nu i dagarna. Mörkercacher fungerar så att det finns en bana med reflexer i skogen som det gäller att följa. Första cachen som vi tog förra veckan var Mörkersyn? av tomashu. Barnen tyckte det var riktigt spännande att smyga ut i skogen och fickla med pannlampor och ficklampor. Lite läskigt var det men bara lite... Det gick alldeles utmärkt att hitta reflexerna även om det var några ställen som var lite tuffare att hitta. Men banan fick med beröm godkänt! Och vi fick testa utrustningen som behövde fixas till lite.

Andra mörkercachen kom i fredags (Mörka Slingan av Team_5B) och banan började bara några hundra meter från scoutgården där CJ, C och E tillbringade helgen på hajk. Så det var ju lägligt! När alla andra scouter och ledare hade gått och lagt sig på lördagkvällen så gav sig CJ, C och en annan scoutledare iväg i mörket. Det här var en lite längre bana men kortare mellan reflexerna så det var lätt att hitta fram! Grannarna blev lite avundsjuka när vi berättade om äventyret så den tredje mörkercachen spar vi nog tills de kan följa med.

Vi har ingen värstingutrustning när det gäller pannlampor och ficklampor, men tillräckligt bra tycker jag. Jag har följt några trådar på forumet på Geocaching.se och då verkar det som att man bara absolut måste specialbeställa lampor från specialbutiker i USA. Men det beror väl lite på vilka krav man har...

När det gäller pannlampor har vi ett par Petzl Tikka och ett par Silva-lampor som jag inte kan hitta modellnamnet till. De är helt okej! Fast jag kanske ändrar mig när jag ser alla värstinglampor på FAD:en...
Petzl Tikka - 229:- från addnature.com

Sen har vi några budget-ficklampor, plus en nyinköpt från Teknikmagasinet - en Rebel 90 ALX-80R92AA. Det var någon annan som tipsade om den på forumet, och jag tycker det känns smidigt med vanliga AA-batterier. Även om pannlamporna lyser bra så känner jag mig lite tryggare med en ficklampa i handen också!


Rebel 90 - från Teknikmagasinet

Så, ni vana FAD-deltagare - vad ska man mer tänka på? Något som man absolut INTE får missa att ha med? Annars tänker jag mig att man får hänga på något gäng som verkar rutinerade!

/A

fredag 23 oktober 2009

24h hours of GC in Bremen



I was on a business trip to Bremen this week. As usually these trips will be very busy and without any own time. This time I decided to have a 24 hour interruption in the business trip. Without any interruptions I could then maximise the caching.
At home I had made some preparations and planning. I use GSAK to capture all Bremen caches and have them downloaded to the GPS.
When the meeting was over my colleagues went to the airport and I sneaked into the bush and took off the tie and changed trousers. Then I started to walk back to the centre of Bremen. I followed the river Weser to the north and realised that almost every thing in the cache descriptions are in German (which I don't understand). I don't have any map in the GPS so I used a printed out paper map to find the way between the caches. Later it became dark making the finding more difficult even if I had brought with me a very good flashlight. On my way back to the hotel I found 9 caches and 4 DNF. I liked the caches Weserwehr, Starker Strom och NSG "Neue Weser".

After a good night sleep I checked out from the hotel and started my tour. First I continued along river Weser river and after looking at the cache Wien bunkern turning north with the goal university area. It was a really a nice walk and as soon as I got hungry or thirsty I just stopped and had a break. After several hours I finally reached the university area. There I found the largest TB ever Kuckuck-Bug that I couldn’t resist. When I had found the caches in that area I then started to go back to the hotel and start the journey back to Sweden. On the airport I just had to go out and log the cache TB-TradingCenter Bremen Airport. The results of today were 13 caches and 8 DNF. Totally for 24h there where 22 caches and 12 DNF.
/CJ

lördag 19 september 2009

Avkoppling i Örebro

Vi behövde en skön helg med frisk luft och avkoppling - så det fick bli en weekend i Örebro. Tanken var inte att stressa runt med bilen och logga extremt många cachar, utan att promenera och njuta av livet och se nya platser. Och det lyckades vi med tycker jag!

Vi hade inte förberett oss så noggrannt utan planerade dagen vid hotellfrukosten på lördagmorgon. Det vi fastnade för var Lilla Å-Promenaden, ett promenadstråk med skulturer längs Lillån. Jättefint med kul skulpturer och fina omgivningar. Det var hyfsat lugnt på lördagmorgonen så vi kunde leta, klättra och smyga rätt ostört.


Häftigt broräcke!

Första delen av promenaden gick genom villaområden och gamla regementet. Vi gick mot en Earth cache där man skulle mäta omkretsen kring ett stenblock. I närheten fanns en affär så vi köpte ett långt snöre där och mätte sen för glatta livet :-) Fast vi hade roligast när vi byggde Lego för att lösa sista steget i en mystery som vi hade delvis löst hemma.

Vi skulle ha haft barnen med...
Sen kom vi in i ett naturreservat med fina stigar, tjusiga skulpturer och broar. Lite mer folk, men fortfarande rätt lätt loggat. Slutmålet var Rynningeviken med en löst mystery och lite andra cachar, som till exempel Mt. Ararat. Jättefint verkligen - och ett underbart naturområde så nära stan. Efter loggning tog vi lunch vid Naturens hus i ett strålande solsken.


Rynningeviken i fantastiskt höstväder

Tredje delen av promenaden gick nu längs Svartån tillbaka till stan. Vi tog en sväng genom Wadköping och Stadsparken - många blommor i höstfärger. Det gick lite sämre att logga stadscacher, nu var det mycket mugglare i farten... Och en del kluriga cachar som krävde en hel del letning och sen klättring! Höjdpunkten var att se CJ försöka sätta tillbaka en mikro i en lyktstolpe med en strid ström av cyklister runt omkring. Lite knäppt är det väl, men det känns bra att tänja lite på gränserna ibland ;-)

Nu ska vi logga lite cachar och så blir det middag i Örebro ikväll - och lite stadscachar kanske...

/A

lördag 12 september 2009

Sand i skorna

Ända sen vi träffade Ludwig Pettifogger och hans följeslagare uppe i Jämtlandsfjällen i somras så har vi planerat att ta några av hans cachar. De verkar vara helt i vår smak med mycket vildmark! Så, idag gav vi oss iväg mot Älta och området runt Sandasjön och Strålsjön. Efter ett tips på en av cachebeskrivningarna så hittade vi en bra beskrivning av vandringsledarna runt sjöarna, på en av våra favoritsajter - Tranevings friluftssida. Där tipsade de om en tur som kallas för Sand i skorna, från en bok om vandringsturer i södra Stockholm. Så - vi gick hela den turen som så passande gick förbi ett helt gäng med roliga/fina/spännande cachar.

Vacker utsikt över Sandasjön

Det var fina stigar genom varierad natur, fin utsikt och en del attraktioner - som Jättetallen, Källan och Äventyrsbanan med tillhörande "vildmarksspa".


Jättetallen - ett av många ståtliga träd vi hittat under vår GC-karriär

Och så hittade vi lite bunkrar förstås! CJ brukar ju se till att vi väljer utflyktsmål som har några militära sevärdheter, och så blev det idag också.

Loggning på luftvärnsställning

Sammanfattningsvis - en riktigt bra vandringstur! Hela turen blev totalt 8 km med våra cachingavstickare. Fin vildmark men inte så ödsligt - det var verkligen populärt att vara ute i skogen idag! Gott om fiskare, vandrare, cyklister, svampplockare...

Vi gick högervarv, men om man är ute för att också geocacha är det nog bättre att gå åt vänster (då passar multisarna bättre, så man inte behöver vända och gå tillbaka). Vi kommer definitivt tillbaka! Både för att gå andra vandringsturer i området och för att ta de cachar vi inte hann med - som till exempel Mr. Pettifoggers NIGHTmare No.1 som ska tas i mörker!

/A

söndag 6 september 2009

Kolarbyn och överlevnadskurs

Här kommer ytterligare ett vildmarkstips som jag länge tänkt skriva om! Vi tillbringade ett dygn i Kolarbyn utanför Skinnskatteberg i slutet av juli - och det är en upplevelse som vi varmt kan rekommendera. Kolarbyn beskrivs som Sveriges mest primitiva vandrarhem - och det kan nog stämma! Här finns varken elektricitet eller rinnande vatten. Men om man gillar naturupplevelser så är det hur trevligt som helst! Man sover i kolarkojor som består av två bäddar och en kamin. Man har med sig egen sovsäck och gärna ett extra liggunderlag. Det gäller att se till att hugga ordentligt med ved och elda på kvällen så blir det varmt och skönt under natten. Och att spara lite ved för att få lite värme framåt morgonkvisten också!


Utanför vår koja Margareta

Vi hade två kojor och lyckades hålla värmen hyfsat bra under natten trots att det regnade en del. Och jag fick fira min födelsedag med att bli väckt i kojan till skönsång!

Bara att bo en natt i kolarkojorna är en spännande upplevelse, men det går också att lägga till olika aktiviteter som till exempel varg- eller älgsafari. Vi valde att gå en överlevnadskurs, speciellt anpassad för familjer. Eftersom vi tvingar iväg våra barn i skogen rätt ofta så kändes det inte helt fel att lära sig lite mer om hur man klarar sig i vildmarken. Och det var en riktigt kul kurs som överträffade allas förväntningar!

Andreas på Svea Äventyr lärde oss en massa nyttigt som hur man gör upp eld, hur man bygger ett vindskydd, vilka växtersom går att äta, hur man renar vatten, hur man gör upp en nödeld och en massa annat. Och vi passade på att inviga Andreas i geocachingvärlden, genom att han fick följa med och logga cachen KOLARBYN som ligger i skogen bakom kojorna.


Vi lär oss göra upp eld

Och Andreas bjöd på fantastisk middag tillagad över öppen eld efter första dagen. Barnen var lyriska och klagade inte en sekund fastän det regnade en del av och till.


Fantastisk nödeld!

Andreas har lagt upp en del fina bilder - från vår kurs och andra kurser som man kan titta lite på (23/7 var vår kurs).

Så - är ni trötta på trista motell och vandrarhem i baracker och istället vill prova något annorlunda så kan vi rekommendera Kolarbyn!

/A

torsdag 3 september 2009

A half day off i Märsta

Idag på morgonen kom jag tillbaka från en tjänsteresa och efter att fått tillbaka en krossad resväska av SAS, så bestämde jag mig för att ta ledigt resten av dan. Efter köande och gående fram och tillbaka mellan terminalerna på Arlanda så kunde jag till sist få en ny.
Jag hade redan planerat en tur till Märsta och Nies burkar runt Steningeslott. Sagt och gjort så tog jag bilen till Märsta och stannade passande på Welcome to märsta och den nya cachen Tjuren Ferdinand (rekommenderas). För att komma ut till Slottet passerade jag både Märsta ishall och Valsta gård, två vanliga bra cachar med dolda sevärdheter.

Därefter nådde jag mitt egentliga mål och cacherna runt Steninge. Jag parkerade vid Stora parkeringen och gick sedan en lång promenad (löparskorna fick vara hemma idag). Jag började med att gå tillbaka till Old wrinkel man, ett imponerande träd som andas historia. Sedan var det dags att traska tillbaka och gå förbi waterholes in Märsta #4.

Sedan var det dags för något som jag kände på mig skulle bli kul cachar nämligen de två multisarna som utgår från parkeringen (i alla fall nästan). Det blev en både lång och skön promenad i slottsområdet för att besöka cacherna tillfällig viloplats och empty houses, man kan ju undra varför det blir ödehus här, bara någon kilometer bort bygger man nytt...

Efter att letat micros eller ännu värre nanos i stan kändes den här turen helt rätt och det är så här caching blir som bäst.

Jag kan verkligen rekommendera en caching tur till Steninge slott och den kan ju kombineras både med fika och shopping - om man nu är intresserad av sånt ;-). Passa på att ta cacharna Tjugonde knut 2007 (super cache) och Dödskalleberget som också är två bra cacher.
/CJ

söndag 9 augusti 2009

Jämtlandstriangeln - fjällvandring och lite geocaching

Årets sista semestervecka var bokad för en fjällvandring - vi skulle gå Jämtlandstriangeln och valde att gå från Storulvån, till Sylarna, till Blåhammaren och tillbaka till Storulvån. Det är en lättvandrad led som passar bra för nybörjare och barnfamiljer. Vi valde att bo på fjällstationerna och inte bära med tält och sovsäckar, och då blev det en rätt lyxig fjällvandring... När man vandrar med barn så får det ju gärna vara lite äventyrligt, men inte onödigt svårt. Våra barn är 9 + 11 och hyfsat vana vandrare, men det här var klart den längsta turen för familjen. Men det gick alldeles utmärkt - så det blir definitivt fler turer.
Här kommer en rapport från vår tur - med tips både för vandrare och geocachare!

Vår rutt; Storulvån - Sylarna - Blåhammaren- Storulvån
Dag 1-2 Resan till Storulvån
Efter rätt mycket planering och packning påbörjades resan från Sollentuna tidigt en söndagsmorgon. Vi valde att inte åka hela vägen utan övernattade i Östersund. På väg upp genom Sverige passerades ett flertal rastplatser med cachar bla (Dragon Gate, Naturstig at Hagsta/Hakkegård, XMAS2008-15 Room at the Inn TB Hotel, Välkommen till Glada Hudik). Underbart skönt att stanna ibland och sträcka på benen och tack vare geocachingen hittar man ju kul platser att stanna på.
Vi åkte via Hassela och cachen The WaterCraft Bridge för att äta lunchmatsäck. Tyvärr så regnade det så vi fick äta matsäcken i bilen och kunde inte njuta av omgivningarna direkt. Sedan fortsatte vi genom skogen på en liten grusväg (som bilGPS:en avskydde och ville vända på hela tiden...), och på gränsen till Medelpad kunde vi logga Sista utposten efter trädklättring.


CJ klättrar i träd
Vi passade också på att ta ett cachen Landskapsblommor, nord genom att fota GPS:en vid en gran på den medelpadska sidan. När så skogen tog slut passerade vi cachen HUBERGET, där det fanns ett fint fik i hembygdsgården och lite muséer i husen runt omkring. Nu började vi längta till hotellet i Östersund och en snabb middag på stan. A hade löst de två mystery cacharna Lillänge sudoku och Singalong som vi loggade snabbt, men annars blev det varken geocaching eller sightseeing i Östersund.
På morgonen gick vi upp tidigt för att ta oss via Åre till Storulvåns fjällstation. Och förstås blev det några stopp på vägen... Det blev ett dyrt men gott stopp på Åre Chokladfabrik Choclaterie innan lunchen i Åre. Stoppet i Lundhags outletbutik i Järpen kostade också en slant... Men det är ett bra ställe att köpa på sig bra friluftsprylar till bra pris. Efter att ha loggat cachen Kabinbanan tog vi förstås kabinbanan upp till Åreskutan. Därefter fick vi gå de sista 500 m upp på toppen, där en bild till cachen 1420 m togs. Tyvärr var vädret uselt och man såg inte längre än 10 meter. Det var nästan lite ruskigt att stå i blåsten mitt i molndimman och inte se ett jota!


Åreskutans topp med "utsikt" över Åre
Från Åre körde vi sedan de sista milen till Handöl för att där ta de två cacharna som finns där. Häftigast var att gå över hängbron till Handbeer. CJ fick sedan själv hoppa ur och ta Gorkyman13 - 2200 Karoliner vid ett av de många karolinerminnen som finns i trakten. Det var i Handöl som en stor del av karolinerna dog efter den tuffa marschen över fjället 1718. Vi har varit i Handöl tidigare och det är en charmig liten slumrande by - Hanriis kafé kan starkt rekommenderas!
Dag 3-4 Sylarna
Efter en tidig frukost gav vi oss iväg på vår första dagsetapp om 16km, mot Sylarnas fjällstation. Vädret var så där men regnmolnen drog fram över himlen utan att riktigt hinna ifatt oss. Lite backigt i början genom björkskogen vid Storulvån men sen var det ganska lättvandrat under förmiddagen. Lunchen hade vi bestämt att ta halvägs vid vindskyddet vid Spåjme där också cachen Fjällen det är grejer!! finns. Mitt i lunchen såg vi ett gäng med fyra personer med GPS som ivrigt spanade mot vår kulle. Det visade sig vara fyra cachare som hade precis samma rutt som oss. Kul med lite trängsel vid dessa fjällcachar!


På väg mot Sylarna
De sista 8 km mot Sylarnas fjällstation gick långsamt - nu hade det börjat regna och blåsa och terrängen mot slutet är stenig och stiger uppåt. Alla kämpade tappert på och det kändes underbart att stiga in på fjällstationen och dricka Sylsaften som serverades i receptionen. Vi valde lyxalternativet på fjällstationen - ett fint 4-bäddsrum där vi snabbt gjorde oss hemmastadda efter en skön bastu. Det finns ett ypperligt kök för självhushåll där vi gjorde tacos till middag. Otroligt mycket folk, så om man inte vill sova på golvet så ska man vara ute i god tid och boka rum. Men fjällstationerna verkar vara oerhört kreativa på att hitta sängplatser till folk, så man behöver inte vara orolig att helt bli utan tak för natten.
Vi valde att stanna två nätter på Sylarnas fjällstation, lite som säkerhet utifall någon skulle vara slut efter första dagens vandring, men mest för att kunna utforska det fantastiska Sylmassivet. Vi valde att inte bestiga Syltoppen, säkert en fantastisk upplevelse men ganska mycket jobb och inget direkt för höjdrädda teammedlemmar. Så vi tog en lugnare dag där vi klättrade upp på Herrklumpen, fjället som ligger närmast fjällstationen. Vi passade förstås också på att logga cachen som finns vid fjällstationen, Sylarna 2, innan dagens korta vandring började. I bästa tänkbara sommarväder får vi en vidunderlig utsikt över Sylarna från Herrklumpens topp. Det här kändes som en fantastiskt bra alternativ till att bestiga Syltoppen!


Utsikt över Templet, från Herrklumpen
Lunchen lagade vi sedan nere vid Pojktjärn vid kanten av en stor snödriva med utsikt över det karga landskapet. Till skillnad från igår var vi nu helt ensamma vilket är en mäktig känsla. Barnen passar på att ha snöbollskrig. Då det bara var tidig eftermiddag när vi närmar oss fjällstationen gör CJ en egen utflykt mot Tempeldalen, ett märkligt och mäktigt pass nedanför fjället Templet. Målet är naturligtvis cachen Tempelutsikt (Sylskalstöten) som ligger alldelels i entrén till Tempeldalen.
Till middag lagade vi pastagryta med djävulskorv och gino till efterätt. Bara genom lite planering och viljan att bära något extra kilo kunde vi äta riktigt gott och undvika snabbpizzorna eller de frystorkade grytorna. Som barnen sa så ägde vi köket och vi fick en del avundsjuka blickar från de andra borden... Fast om man nu inte vill laga mat så fanns det gott om snabbmat och annat att köpa i affären på Sylarna. Vi köpte tex fryst köttfärs där så slapp vi bära på det. Dyrare förstås, men det är det ju värt!


Mätta och nöjda vandrare
Dag 5 - Blåhammaren
På morgon gick vi upp tidigt för vår längsta vandringsetapp om 19 km till Blåhammarens fjällstation. Även idag strålade solen från en klarblå himmel och det kändes riktigt bra att få vandra i shorts och t-shirt istället för det vanliga regnstället som vi brukar behöva när vi ger oss ut på fjället. Det här var nog den vackraste sträckan (även om det ju är lite svårt att bedöma, det är ju vackert hela tiden!) - med otroliga vidder och vyer över både svenska och norska fjäll. Kilometrarna rann undan fort och vi lagade lunch vid Enkälens vindskydd som är ungefär halvvägs. På den här sträckan var det riktigt mycket folk, tydligen var det just den här veckan årets rekord när det gäller beläggningen på fjällstationerna. Oftast gick vi ensamma, men just runt lunchtid så samlas det rätt många personer på samma plats. Vill man ha total ensamhet så ska man nog välja en annan led eller en annan tid på året.

På väg mot Blåhammaren
De sista 9 km gick helt okej även om det var tufft mot slutet, barnen kämpade på fantastiskt bra och vi nådde fjällstationen vid 17-tiden, lagom för att hinna med en bastu innan middagen serverades. Blåhammarens middag ska man inte missa! Mycket folk men god mat och dryck och trevligt sällskap. Efter middagen gick vi tillsammans med våra fjällvandrande cachingkompisar upp till cachen Blåhammaren. Det visade sig att ytterligare två team från västkusten haft samma idé. Inte så vanligt att träffa på någon cachare och att vi nu var 6 team på en 5/5:a är ju rätt osannolikt, men kul.
Dag 6 - Storulvån

Avfärd från Blåhammaren till Storulvån
Sista sträckan från Blåhammaren till Storulvån är 12 km och det kändes bra att spara den kortaste sträckan till sista dagen. Det började kännas i axlar och ben att vi varit ute och vandrat länge nu. Här kan man välja att följa leden eller att gå längs med Getryggens sluttning tillbaka. Vi valde att gå längs leden, så vi satte kurs mot Ulvå tjärn där det finns vindskydd och fjällsjö. Återigen lättvandrat, inte alls stenigt eller blött. Det finns några passager som kan bli blöta och som kan kräva att man vadar över, men nu hade det varit torrt ett tag så det gick bra att hoppa över utan minsta besvär. Vid Ulvå tjärn blev det långlunch med bad och vila i solen. Underbart att inte ha bråttom heller utan att kunna kosta på sig att bara njuta av fjället!

Lunch vid Ulvå tjärn
De sista sex kilometrarna blev lite av en transportsträcka, man börjar ju bli lite bortskämd när det gäller vackra vyer och det här är kanske inte den mest spektaktulära etappen. Det kändes bra att se Storulvåns fjällstation ett par kilometer innan vi var framme. På kvällen firade vi med 3-rätters middag på fjällstationen, stolta och glada över att ha klarat Jämtlandstriangeln.
Dag 7 - Resan hem från Storulvån
Efter frukost blev det att säga adjö till geocachingkollegorna, lasta in allt i bilen och påbörja hemfärden till Sollentuna. Med en liten lista på ett antal cachar och platser längs vägen så fick vi en behaglig resa med lagom antal bensträckare. Totalt blev det 9 cachar med korta stopp på hemvägen och de roligaste stoppen var Gorkyman8 - Liljas Kulle, Adlersparre och Valutareserv (där behållningen var Dollar-store affären intill där vi passade på att köpa prylar att lägga i cachar och lite annat smått och gott).
That's it - Jämtlandstriangeln med lite geocachingbonus. Betyget blev med beröm godkänt! Det enda som står på minuslistan var nog trängseln på fjällstationerna (och ibland i lederna), så om vi gör om det så skulle vi nog försöka välja en annan vecka. Men nu - dags att planera nästa fjälltur :-)
/C+A

lördag 25 juli 2009

Dressinåkning i Vansbro


Vi gjorde en utflykt med barnen till Värmland för sju år sedan och åkte dressin. Sedan dess så har sonen tjatat att han vill göra det igen. Så - nu var det dags! Den här gången valde vi Dalarna och närmare bestämt Vansbro. Vi övernattade utanför Dala-Järna vid Snöå bruk vandarhem för att kunna vara på plats i Vansbro på morgonen.


Vi bokade dressiner via Vansbro äventyr, det verkar vara ett charmigt enmansföretag. Inga finesser men det funkade alldeles utmärkt!

Samlingsplats för dressinåkningen

Dressinbanan i Vansbro startar vid Dalasågen utanför Vansbro och går till Mora, en sträcka på totalt 60 km. Man trampar längs den nedlagda inlandsbanan. Det går också att hyra dressin från Mora-hållet - då via Dalarnas äventyrscentrum. Det har vi inte provat - den firman verkar oerhört proffsiga på sin hemsida men så var priset för dressinerna det dubbla...

Vi valde att hyra två tandemdressiner så att alla i familjen kunde trampa samtidigt. Men det går utmärkt att köra dressinen med bara en cyklist (eller vad kan heta på dressinspråk...). Så vi turades om att vila på dressinen ibland. Vi var ute från 10 på morgonen till sen eftermiddag och då hann vi trampa nästan 2 mil innan vi vände, så totalt blev det 3,9 mil. Det funkar förstås också att tälta längs med banan och köra hela vägen. Vi mötte ett gäng tyska scouter som skulle cykla hela banan och tälta i skogen. De hade till och med en rullstol på en av dressinerna - tufft!


C och E tar en paus

Landskapet som man åker genom från Vansbro är skog, skog, sjö och några sommarstugeområden med vinkande sommarstugeägare. Charmigt och vackert nästan hela vägen men kanske inte så fantastiskt storslaget.


Mycket skog blir det

Ett populärt ställe att vända på vid en dagstur är vid Brintbodarna där det går att grilla och bada. Men vi valde faktiskt att vända strax innan bodarna och stannade vid lunch vid Finnäset, ett gravområde som ligger vackert ute på en udde. Här tog vi fram spritköket och lagade tunnbrödsrullar - kanongott! Fast här var det lite svårare att bada.


Lunch vid Finnäset

Familjen var nöjda med dagsutflykten - det känns som om en dag är rätt lagom för dressinåkning, sen kan det bli lite långtråkigt kanske. Det är en utmärkt aktivitet om man vill få lite lugn och komma ut i skogen på ett kul sätt. Är man däremot ute efter lite högre tempo och action så kanske man ska välja något annat färdsätt...


Tur att någon har starka ben

Och vill man kombinera med geocaching så går det ju förstås bra det med :-) Det fanns inga cachar längs med den delen av banan som vi åkte, men en hel del runt starten i Vansbro. Till exempel Vansbrosimningen (som vi inte hann hitta) och Orienteringsstugan som låg oerhört vackert vid vattnet.

/A