torsdag 26 november 2020

Höstvandring på Ingmarsö i Stockholms skärgård

Ingmarsö ligger i Stockholms mellersta skärgård. En hyfsat stor ö som är sammanväxt med Brottö i sydväst och Kålgårdsön i nordöst. Storleken gör att det finns gott om olika platser att utforska, så det är en bra destination för vandring. Det är en ö med gott om bebyggelse men samtidigt plats för skogar, ängsmarker och insjöar. Det här är en skärgårdsö som andas jordbruk och fiske snarare än semesterparadis och lyxbåtar. Nu besökte vi Ingmarsö en grå vecka i november, så vår upplevelse präglas förstås av lugnet off-season, kanske hade vi upplevt ön annorlunda när sommargäster och turister gör ön mer livlig. 

Det går utmärkt att utforska Ingmarsö under en dag, speciellt på sommartid när Waxholmsbåtarna går oftare. Men det är klart man hellre vill stanna kvar och hinna uppleva mer av ön, och då kan vi varmt rekommendera Ingmarsö Norrgård B&B. Vi bodde helt ensamma i ett charmigt gammalt trähus med utsikt över en fårhage. 


Norrgården, vi bodde i det gula huset









Vandringar då? Jo, det finns flera markerade leder på ön och ännu fler omärkta stigar som gör det lätt att ge sig ut på egna strövtåg. Vid bryggorna finns brevlådor där man kan hämta en bra karta över ön, den finns i digital form också. Vi har gjort flera separata inlägg som beskriver de vandringar vi gjorde på ön, men här kommer en summering:

Norrgårdsslingan - en led mitt på ön i trakterna runt Norrgården, förbi flera av öns inmarar (insjöar). Leden är märkt med diskreta dubbla mörkblå markeringar på träd och är runt 4 km. Den här slingan vandrade vi i olika varianter flera gånger, det finns gott om andra stigar och vägskäl som gör att man kan ha den som bas och sen ge sig vidare på andra äventyr. 


Brottö - klart värt ett besök, det är en ö som numera är ihopväxt med Ingmarsö i sydväst. Här finns ett kulturreservat med grusvägar och stigar genom skog och öppna landskap. Enda utmaningen är att grusvägen till Brottö passerar genom betesmarker med kossor. Vi fick vända en gång när hela hjorden bestämt sig för att ställa sig precis vid grinden och blockera vägen vidare in mot Brottö by. 


Båtluffarleden - en markerad led som börjar vid bryggan vid Södra Ingmarsö och sen går upp genom ön och vidare österut till Kålgårdsön. Där är det en kort sträcka roddbåt över till Finnhamn och sen går leden vidare mot bryggan i Finnhamn. På Kålgårdsön kan man även välja att vandra Kålgårdsslingan som var den mest ansträngande vandringen vi gjorde, speciellt en regnig dag med hala klippor och rötter. Vi gick den här leden fram och tillbaka, och då blev hela äventyret drygt 16 km inklusive roddbåten (sex vändor!). 

Kålgårdsön med sina vackra badklippor

Vi utforskade även fler platser under våra dagar på Ingmarsö genom att följa stigarna på kartan, vi vandrade i skogar, längs vägar och genom ödsliga sommarstugeområden. 

På väg mot Östra Femsund

Utsikt från området Nybygget väster om bryggan Norra Ingmarsö.

Våra bloggar om Ingmarsö & Finnhamn:

Mer inspiration:

/A




tisdag 24 november 2020

Brottö kulturreservat

Ingmarsö i mellersta skärgården är sammanvuxen med Brottö i sydväst och Kålgårdsön i nordost. Delar av Brottö är skyddat genom något som kallas för ett kulturreservat. Ett kulturreservat beskrivs så här enligt Länsstyrelsen: "Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer."

Här på Brottö har man velat bevara skärgårdslandskapet med sitt småskaliga jordbruk. Läs mer om just Brottö kulturreservat hos Länsstyrelsen

Det går att ta sig till Brottö med Waxholmsbåtarna som lägger till vid bryggan nedanför Brottö by. Men jag började vid Norrgården på Ingmarsö och gick ner till Ramsdal. Där går en stig längs vattnet som leder över till Brottö. Väl på Brottö så möts man av en grind och elstängsel. Här strövar nämligen kossorna fria på skogsbete på en rätt stor yta. Första gången jag försökte ta mig fram till Brottö by fick jag ge upp, då hade nämligen hela gänget ställt sig på vakt framöver grinden ut ur hagen. Jag hade ingen lust att argumentera med kossorna så jag vände. Andra gången gick det bättre, då hade kossorna valt att beta längre bort så jag kunde ta mig genom grinden och in i byn, förbi bondgården. 

Brottö by består av en mix av riktigt gamla byggnader och en del nya hus, här finns idag några bofasta och förstås ett gäng sommarboende. Den här novemberdagen hälsade jag på bonden vid gården men annars såg jag inte till någon mer under vandringen. 

Jag följde bygatan längs den södra strandkanten, tog sen en stig upp genom skog och ängar fram till Brottösand. Här blev jag lite osäker på hur jag skulle ta mig ut från elstängslet, men tur man har oömma kläder, jag ålade mig helt enkelt under stängslet. Efter ytterligare en stund på småstigar nådde jag den norra byvägen och tog den tillbaka. Tur och retur från Norrgården blev det 7 kms vandring, men det går ju att utforska Brottö ännu mer än vad jag gjorde. 

Jag fattar att Brottö blivit ett kulturreservat, det känns verkligen som att historien på ett sätt stått stilla här. Samtidigt är det inte ett museum utan i högsta grad en levande miljö med ett aktivt jordbruk. Jag är full av beundran för skärgårdsfolket som lever här året runt, det kan inte alltid vara lätt att leva och arbeta här. 

Uppmaning i Ramsdal på väg mot Brottö 









Här är grinden som måste passeras, den här gången helt kofritt!

Vi ska göra några fler blogginlägg från andra vandringar på Ingmarsö, så håll utkik! De här inläggen har vi redan gjort från vandringar i området:

    Mer inspiration:

    /A

    söndag 22 november 2020

    Båtluffarleden från Ingmarsö till Finnhamn

    En populär vandring på Ingmarsö är Båtluffarleden, som går från bryggan Södra Ingmarsö via Kålgårdsön med roddtur över till Finnhamn för att sen avsluta vid bryggan på Finnhamn. Vi vandrade den här leden en grå novemberdag och hade en fin vandringstur i höstrusket, men vandringen ger säkert en annan upplevelse en varm sommardag med liv och rörelse på ön. Vi gillade dock stillheten och ensamheten, inte bara en vandring utan aningen meditation också.  

    Leden är märkt med små vita brickor med vandrare längs vägen och följer grusvägar och stigar. På papperskartan över Ingmarsö som finns tex vid bryggorna på ön är den märkt med blå prickar. Den dagen när vi gick var det lite ruggigt med regn i luften, så vi var i stort sett ensamma på leden. 

    Första delen går från Södra Ingmarsö via grusväg och stig över till Kålgårdsön. Framme vid båtklubben vid Bockviken får man riktig havskänsla för första gången med fina klippor. På sommaren kan man säkert ta sig ett bad här och beundra hundratals båtar. Den här dagen var det ödsligt, bara en man som var vid båthuset och stängde igen för säsongen.

    Strax efter Bockviken kommer man fram till roddbåten som man kan använda för att ro över till Finnhamn. Regeln är ju att det alltid ska finnas en båt på varje sida så det innebär tre roddturer per överfart, för att hämta roddbåten på andra sidan och ta den på släp tillbaka. Eftersom vi skulle gå turen fram och tillbaka så fick vi njuta av inte mindre än sex turer. Nu kändes det inte helt sannolikt att någon annan skulle ge sig ut och ro idag, men vi vågade inte chansa.

    Det är en kort bit att ro och även om det var ruggigt så blåste det inte särskilt mycket så det gick galant att ta sig över vattnet. Framme på Finnhamn är det inte lika bra markerat, men leden följer grusvägen som går upp genom ön mot bryggan. Här var det lika ödsligt, vi passerade ett gäng kossor som blängde på avstånd och sen en familj som lekte i en lekpark. Vi gick fram till bryggan i Finnhamn och vände sen tillbaka. Nu regnade det så vi gick upp mot vandrarhemmet Utsikten för att ta en fika i lä vid borden utanför vandrarhemmet.

    Förra gången vi var på Finnhamn var det betydligt varmare och soligt så då utforskade vi flera delar av ön, eller snarare de olika öar som Finnhamn består av. Men den här dagen var det ruggigt och vi ville gärna klara av de tre sista roddturerna, så vi knatade på raka vägen  tillbaka.

    Väl över på Kålgårdsön valde vi att gå den rödmarkerade Kålgårdsslingan istället för båtluffarleden för att få lite variation. Det var den mest ansträngande leden vi träffat på under den här turen, rätt backigt och över hala klippor och rötter. Men det var fint att få vandra mer längs kusten och få riktigt skärgårdskänsla, de flesta stigarna på Ingmarsö håller sig ju inåt landet eftersom husen ligger längs strandkanten.

    Den här turen gör vi absolut om, då gärna när det är lite varmare. Ta ett dopp i havet och avsluta med glass vid bryggan. Det går ju fint att göra som en dagstur även om vi nu bodde kvar på Ingmarsö på Norrgårdens B&B. Om man vill kan man åka vidare från Ingmarsö till Svartsö och fortsätta vandringen där också för en ännu längre vandring. 





























    Vi ska göra några fler blogginlägg från andra vandringar på Ingmarsö, så håll utkik! De här inläggen har vi redan gjort från vandringar i området:
    Mer inspiration:
    /A