söndag 10 januari 2016

Vandra på Madeira

Vi valde att spendera jul och nyårshelgen på Madeira för att få lite ny energi. Det blev en skön blandning av stadspromenader, shopping, god mat och gott vin, relax, läsa böcker, sightseeing och inte minst vandringar. Vädret var mellan 18-22 på dagarna, så perfekt väder för en aktiv semester. Det var tydligen ovanligt varmt på nätterna just den här perioden, så det gick utmärkt att sitta på balkongen hela kvällarna.

En av anledningarna till att åka till Madeira är just för att vandra. Det finns mycket natur och vackra vandringsleder att upptäcka. Och så har Madeira sina levador, totalt 2100 km bevattningskanaler som byggts för att transportera vatten från de norra delarna av Madeira till de torrare södra delarna. Ett smart sätt att ta tillvara vattnet från bergen och använda för jordbruk på andra delar av ön. Det har också byggts vattenkraftverk som använder sig av vattnet från levadorna. Det är verkligen ett imponerande byggnadsarbete, levadorna slingrar sig fram längs bergssidorna, genom tunnlar och längs branta klippor. Vid sidan av levadorna går det stigar som ursprungligen var till för de som skötte om levadorna. Idag är stigarna perfekta för vandring eftersom de är hyfsat lättvandrade och tar vandrarna till vackra naturområden.







Det är bra att ha en guidebok över vandringarna innan man ger sig iväg. I teorin är det bara att följa levadan, men i praktiken behöver man ibland lite tips. Det är bra att få information om vilka partier som är branta och lite mer krävande. Ibland tar levadan också lite knixiga svängar och försvinner under en väg eller ett hus och då är det bra med en beskrivning eller karta. Det är nämligen väldigt sparsamt skyltat längs levadorna. Ibland finns det några diskreta spraymålade pilar på marken eller på en husvägg. Vi hade lånat boken Vandra på Madeira av Anita och Birger Lövland på biblioteket. Men vi bläddrade bara i boken för inspiration så vi använde inte den så mycket på själva vandringarna. Vi hade också lånat med oss ett häfte från Solresor som var väldigt användbart. Sen kan man förstås hitta en massa bloggar och sajter på nätet, den vi använde oss mest av var WalkMe guide som hade bra kartor och beskrivningar. Annars är den mest rekommenderade boken Sunflower Landscape of Madeira, så den får vi väl tipsa om även om vi inte använde den själva.

En diskret pil som hjälp
Hur svårt är det då att vandra längs levadorna? Ja, det beror ju förstås helt på hur svåra turer du väljer och hur van vandrare du är. Levadorna sluttar väldigt sakta nedåt så det är oftast inga höjdskillnader att prata om på vandringarna. Det som kan vara utmanande är att det ofta kan bli väldigt brant vid sidan om levadan och skyddsräckena håller väl inte alltid svensk standard. Så om man är höjdrädd eller har svårt med balansen så bör man kanske avstå en del turer. Om man läser på en del forum så verkar det finnas en infekterad debatt om man verkligen ska vandra på egen hand eller om man istället ska gå i organiserade grupper med guide. Det finns gott om företag som anordnar guidade vandringar som inte kostar så mycket, så är man osäker så är det absolut ett bra alternativ. Och jo, det dör turister emellanåt som halkat och trillat ner från levadorna. Men om jag ska gissa på statistiken så dör nog fler turister av dödliga maneter eller strömförande hårtorkar än av fall från levador. Använd sunt förnuft, känns det obehagligt - vänd och hitta en annan levada istället.

Vi valde vandringar som var enkla att ta sig till med buss från Funchal, som var lagom långa och som inte innebar för stora utmaningar för den höjdrädda delen av familjen. Vi har gjort blogginlägg för alla vandringar för mer detaljer, men här kommer en sammanfattning som vi hoppas kan ge lite inspiration!

Levada do Furado - från Ribeiro Frio till Portela.
En lättvandrad tur, inte så många branta partier. Mycket skog och vildmark, vi passerade några hus mot slutet men första timmarna var det mycket natur. Det här var nog den kyligaste vandringen, rätt högt upp och mycket skog som skuggade speciellt första delen.
Tid: 3,5 timme (lugn takt med lunchpaus)













Levada do Norte - från Estreito Camara de Lobos till Cabo Girao.
Familjens favorittur för att den var så varierande, mycket vandring genom byar men också genom en vacker dalgång. Hela tiden en fantastisk utsikt ner mot kusten och Camara de Lobos. Sen blev det en bonusavslutning med utsiktspunkten Cabo Girao.
Tid: 3 timmar (lugn takt med lunchpaus)


Levada dos Tornes - från Monte till (nästan) Camacha.
Här började vi med linbana resp buss upp till Monte från Funchal. Sen en kort sträcka på stig innan vi anslöt till levadan. Det här är en stadsnära levada men ändå med mycket natur och landsbygd. Inga branta partier så borde passa bra för höjdrädda också! Perfekt avslut med te och scones på Tea House.
Tid: 2,5 timmar












Levada dos Piornais - Stadslevadan från Funchal till Pinheiro das Voltas.
Vi gick från lägenheten i centrala Funchal mot Lido-området där levadan börjar. Sen slingrar sig levadan första delen genom bostadskvarter och bananplanteringar. Hela tiden med vackra vyer över Funchal. Efter ett tag blir det mer odlingar och färre hus. Sista partiet är också det mest utmanande, med tunnlar och 150 meter stup ner till dalen. Är du höjdrädd finns det en alternativ sträckning nere i dalen.
Tid: 2,5 timmar









Ponta de Sao Lourenco - Ingen levada, men en vacker tur ut på Madeiras östra udde. Här var det gott om folk, det är en populär vandring speciellt en sån vacker dag som vi hade. CJ tyckte det var lite för brant på sina ställen, annars var det här magnifik natur och skön vandring. Mer höjdskillnader än på levadorna, men utsikten gjorde att det var värt den extra ansträngningen.
Tid: 4 timmar



/A











söndag 3 januari 2016

Vandring på Madeiras östra udde - Ponta de Sao Lourenco

Vår sista vandring på den här Madeira-resan blev ingen levada utan en vandringsled vid Madeiras östra udde. Vi tog buss 113 från Funchal mot Baia d'Abra. Det blev en liten miss på morgonen då vi hamnade på fel busshållplats och missade 9-bussen. Vi fick gå hem och ta en förmiddagskaffe och så kom vi med 10.30 bussen istället. En riktigt långsam buss som åkte kringelikrokar mellan byarna, efter 1,5 timme var vi så framme vid startpunkten.

Det här är ett populärt utflyktsmål så det var gott om bilar vid parkeringen. Och rätt mycket folk på leden också hela vägen. Sträckan fram och tillbaka är 8 km och i beskrivningar står det att man ska räkna med 2,5 - 4 timmar. Vi behövde drygt 4 timmar men då gick vi långsamt, med lunchpaus och flera stopp för att njuta av utsikten och vila benen. Här är en karta som visar hur leden går:
http://www.walkmeguide.com/en/madeira/trail/2/vereda-da-ponta-de-sao-lourenco-pr8

Första delen är inte så brant men eftersom man går uppe på en bergsrygg så är det fantastisk utsikt åt alla håll under hela vandringen. Det är ett dramatiskt landskap med vulkaniska berg i olika färger och klippor i havet. Efter en kort stund kommer man fram till en utsiktspunkt till vänster och en stig ner till en stenstrand till höger. Vi gick ner till stranden och åt lunch. Här var det inte så mycket folk så det var ett skönt lunchställe. Och för första gången sen vi kom till Madeira så fick vi känna på Atlanten!








Efter lunchen blev det brantare när man ska ta sig över berget. Vid ett tillfälle satte sig CJ ner och bestämde att han inte vill gå mer pga höjd och branter. Men efter att ha andats ett tag så fortsatte han med oss i alla fall. Och om man är höjdrädd kan det vara en utmanande vandring, det är brant på sina håll och kanske inte världens mest stabila räcken. Men det är samtidigt en vacker vandring och känns inte alls farlig, det var allt ifrån barnfamiljer till finklädda söndagsflanörer som vandrade. Fast absolut ska man ha bra skor och mycket vatten! Det var en varm dag och vi hade alldeles för lite vatten med oss att dricka. Det finns ingenstans att handla på udden, känns som om det skulle vara en bra affär att sälja dricka och snacks vid bilparkeringen.

Efter de branta partierna delar sig vägen och det blir en rundslinga. Vi gick vänstervarv och här fick vi fin utsikt över Porto Santo, ön som ligger drygt 2 timmar från Madeira. Strax nedanför berget Pico do Furado finns ett hus som ursprungligen varit ett fritidshus. Nu är det en liten utställning över området och där fanns en efterlängtad toalett som jag gladeligen betalade 1 euro för! Det finns nämligen väldigt dåligt med buskar på ön att kissa bakom, och dessutom folk överallt. När toaletten är stängd får man nog vara väldigt kreativ för att lösa det problemet...









CJ la sig i gräset och vilade medan vi andra tre besteg berget Pico do Furado. Härifrån såg man de två ytterligare öar som ligger utanför udden och Madeiras första fyrtorn. E klättrade som en bergsget upp för en slänt och loggade cachen Farol á Vista. Vi återsamlades och fortsatte varvet runt och sen tillbaka mot parkeringen. CJ kämpade med sin höjdrädsla och en av våra tonåringar var fortfarande trött efter en matförgiftning för ett par dagar sen. Så alla var nöjda när vi var tillbaka vid parkeringen. Vi satte oss i solen och vilade tills bussen kom och hämtade oss och körde tillbaka till Funchal.





Bergsgeten E loggar en cache


Vi firade sen vår vandring och att en av teamets tonåringar fyllde 18 idag med att äta en god middag på Paula's Bistro (dock utan 18-åringen som firade på egen hand i Tyskland...). Guldstjärna för att de hade en vegetarisk meny!

/A

Levada dos Piornais - Stadslevadan i Funchal

Idag tog vi det lugnt med tjejerna på förmiddagen, tog en promenad i gamla stan och sen en lätt lunch nere vid strandpromenaden. Sen skickade vi hem tjejerna och gjorde en tur längs Levada dos Piornais på eftermiddagen.

Vi gick från de centrala delarna av Funchal längs vattnet och sen upp mot hotellområdet. Levadan börjar vid Estádio de Maritimo, vi gick upp vägen Ladeira da Casa Branca och så såg vi skylten till levadan direkt när vägen tog slut vid den större vägen. Levadan slingrar sig fint mellan bostadshus och gårdar med utsikt ner mot Funchal och hotellen längs kusten. Vi passerade både finare stora villor och enklare lägenhetskomplex. Och hela tiden har man klämt in bananodlingar mellan husen, så det känns lantligt även om man går mitt i stan. Som alltid har man också hela tiden fin utsikt över staden.

Det var rätt mycket folk ute och vandrade, här träffade vi också på vår första turistgrupp som var ute och gick. Själva stigen på levadan var här oftast cement eller sten och ganska smalt, så det var svårt att passera eller försöka göra omkörningar förbi långsamma turister. Men ju längre vi gick desto färre folk mötte vi.

Vi loggade cachen First cache in Madeira från 2001 - fin utsikt även om själva platsen var lite skräpig.


Även i januari finns det en del blommor


Här loggar vi geocache


Ibland tog levadan slut och man fick gå en bit på vägen, men det gick lätt att hitta tillbaka till levadan. Enda problemet var när vi kom fram till motorvägen, då var vi inte pålästa så vi hade inte koll på hur vi skulle gå. Vi gick under motorvägen och stannade för att kolla på kartan. Då kom ett par andra vandrare så det var bara att hänga på, sen upptäckte vi också diskreta gula pilar i marken som det var meningen att vi skulle följa. Det var egentligen bara att fortsätta vägen runt ett hörn så dök levadan upp igen.

Här lämnade vi stadsbebyggelsen och det blev mer lantligt. En del gårdar ligger inklämda längs berget och det verkar nästan som levadan är enda vägen fram till husen. Brevlådorna ligger också ut mot levadan så det är nog i alla fall smidigaste sättet att komma dit.

Levadan går sen in i en dalgång med ett grustag eller dylikt i botten av dalen. Här ändrades vandringen från gemytlig stadsvandring till mer äventyrlig grottvandring. Det var vi inte riktigt förberedda på, i de beskrivningar vi hade läst hade man avslutat vandringen tidigare. Här blev det rejält brant med dåliga räcken, flera grottor och tunnlar. CJ som  har höjdskräck njöt inte direkt av den delen kan jag meddela, men A tyckte det var en fascinerande tur! Efteråt läste jag på om vandringen och tydligen var det bara ett par år sen ett par tyska turister trillade ner och dog just på den sträckan. Det har jag inte berättat för CJ än (han lär väl få reda på det när han läser bloggen). Och visst, har man höjdskräck kanske man inte ska utsätta sig för den här upplevelsen. Om man får panik kan det ju vara lätt att trampa snett och trilla. Men håller man sig lugn och går försiktigt så klarar man det galant. Det fanns en skylt för en "detour" så om man tycker det är obehagligt kan man välja att gå nedanför berget istället.





Efter ett tag kom vi fram till en trappa som leder upp på en väg där det går bussar, så vi valde att avsluta vandringen där. Innan vi avslutade så pratade vi med några franska vandrare som sa att levadan fortsätter vidare in i dalgången ytterligare ca 20 min. Sen finns ett hinder där det är stopp, tydligen blir levadan för farlig för att vandra därefter. Vi klättrade upp för trappan och hittade busshållplatsen där det satt ett finskt par och väntade på bussen. Vi hade tid för en kaffe "chino" på den lokala baren innan bussen kom. En intressant upplevelse att dricka surt kaffe i en ocharmig och rökig lokal, men koffeinet piggade i alla fall upp.




Beroende på hur långt man går på levadan så kan alltså Levada dos Piornais bli en trevlig stadstur för ovana vandrare eller en äventyrlig tur för mer erfarna vandrare utan höjdskräck.


Levada dos Tornes från Monte - Madeira

Ett måste när man är i Funchal är att åka linbanan upp till byn Monte. Härifrån kan man sen åka släde ner, en kvarleva från 1850-talet när de första turisterna behövde transporteras. Men att åka släde kändes lite för mycket turistfälla, så tjejerna åkte linbana tillbaka och vi andra två gjorde en levadavandring istället. Vi gick Levada dos Tornes, det går att att variera rutten en del men vi gick ungefär den här sträckningen som beskrivs på Walkme.

Från Monte går man mot Babosas och den nedre linbanestationen som går till botaniska trädgården. När vi var här var linbanan stängd för underhåll. Sen följer man en stenbelagd stig längs bergssidorna. Normalt sett är levadavandringarna rätt platta eftersom levadorna sakta slingrar sig fram i landskapet. Men här var det en hel del höjdskillnader i början ner i dalen och sen upp mot levadan. Så lite jobbigare för knäna...



På väg ner från Monte i släde
Kyrkan uppe i Monte
Linbanan mot Botaniska trädgården



Efter en stund tog vi en liten genväg (nåja...) upp för en brant trappa och kom fram till levadan. Fastän vi var så nära Funchal så var det mycket natur och inte alls bebyggelse hela tiden. Som överallt på den här ön så var det fin utsikt från många platser.

En skillnad på den här turen var att det var väldigt mycket mer folk än vi mött på tidigare levadavandringar. Eftersom det är lätt att ta sig hit från Funchal så blir det förstås mer vandrare på leden. Vi passerade några bönder som passade på att sälja frukt och blomsterlökar, och det kunde vi förstås inte motstå. Så det blev banan och passionsfrukt samt någon spännande lök att ta med hem.







Levadan går rakt igenom en semesterresort med tydliga instruktioner om att vi inte fick röra oss utanför levada-området.  Mot slutet kommer man till inte mindre än två Tea Houses. Vi valde den sista, Jasmin Tea House och avrundade turen med te och scones. Mycket charmigt, engelskt och gott. Vi hade lite tid innan bussen skulle gå så vi gick även raskt den sista delen fram till busshållplatsen vid väg ER102. Och vi hann precis fram till bussen kom. Annars stod det taxibilar och väntade vid levada-slutet också för att plocka upp trötta vandrare.






Betyget blir en bra levadavandring om man inte vill åka så långt från Funchal, men ändå uppleva natur och landsbygd. Men som sagt var lite jobbigare för knäna...

/A