onsdag 28 december 2016

Blå spåret i Nacka

Efter ett par dagars julmat längtade vi ut i skogen. Den här gången blev den en klassisk vandringsled som vi aldrig gått tidigare, Blå spåret i Nacka mellan Hellasgården och Solsidan. Leden firar 100 år 2017 så det måste vara en av Stockholmstraktens äldsta leder. Eftersom vi ville passa på att köpa en tryckt karta över området kring Hellasgården så började vi vår tur där. Vi parkerade, införskaffade en karta och lyxade sen till med en taxi till startpunkten vid Erstaviks kvarn. Det går bra att åka buss och Saltsjöbanan också.
Det finns två spår att välja på, Blå spåret som går söderut och Gröna spåret norrut. Båda spåren är ungefär lika långa, ca 10 km, och slutar vid Hellasgården. Man kan börja på lite olika ställen, men vi valde att starta vid parkeringen till Erstaviksbadet och Tattby naturreservat. Första delen går de båda spåren tillsammans men rätt snart delade spåren på sig. I början var det gott om folk ute på julpromenad men när vi vek av in i skogen så var det mer ensamt. Några terränglöpare och cyklister mötte vi, men inte många vandrare.

Naturen är här mest hällmarker och tallar och ganska kuperat, med några partier träskmark. På flera platser i början var det fin utsikt över Erstaviken. Trots att vi är i december så var det barmark och isfritt nästan hela vägen, det var senare i den tätare skogen mot Hellasgården som det blev lite halt på sina ställen.  Det finns inga iordninggjorda rastplatser förrän framme vid Hellas men gott om stenar i skogen som passar bra för en paus. Vi valde en plats i skogen där solen kämpade för att nå ner mellan träden för att laga vår lunch. Vi tog fram stormköket och lagade en vegetarisk wok med oumph-ribs (som var över från julafton). Det är en variant på det här receptet som vi gjort många gånger tidigare, fast vi den här gången bytte ut halloumin mot oumph och körde havre-fraiche för en vegansk variant.

Vid Sandasjön gjorde vi en avstickare och gick ner till en brygga för att också få lite se lite sjö, annars passerar leden en bit från sjöarna.

Start/slut vid Hellasgården


Dammsjön vid starten




Här loggar vi dagens enda geocache, A beautiful view of Erstaviksfjärden



En del träsk passerade vi

Dagens vegetariska wok





Solen kämpar för att hålla sig över horisonten


Sandasjön



Leden är generöst markerad med blå prickar hela vägen fram till passagen under Ältavägen. Här uppstod vårt enda problem med leden. Ska man gå höger eller vänster? På papperskartan, på Hellasgårdens spårkarta och nacka.se verkar det som om Blå spåret fortsätter vänster längs det gula motionsspåret. Men på naturkartan.se går spåret istället till höger tillbaka mot Hellasgården. Vi valde att gå vänster men då försvann de blå prickarna... Sen dök det upp nya blå prickar efter ett tag, som vi sen lyckade lista ut istället var en annan led Ulvsjöslingan. Lätt förvirrande... Kanske är det tydligare markerat om man utgår från Hellasgården och går i den riktningen. Hur som helst var det ändå lätt att följa slingan tillbaka till parkeringen vid Hellasgården men möjligtvis blev vår variant någon kilometer längre. Sista delen av leden går längs motionsspår så där blev det mer folk. Och skogen ändrade karaktär till mer tät blandskog.

Passagen under Ältavägen
Lite annan typ av skog sista biten

Förutom förvirringen vid stigförgreningen så får den här turen med beröm godkänt. Eftersom det var en blåsig dag så kunde vi knappt höra trafikbruset utan det kändes verkligen som vildmark så nära stan. Vi kommer tillbaka och provar Gröna spåret nästa gång.

Andra äventyr vi gjort i området:
Vandring och geocaching runt Källtorpssjön

fredag 9 december 2016

Naturstig Järvafältet - Ryttarolympiaden 1956

En småkylig novembermåndag var vi båda lediga och längtade ut i skogen. Vi åkte till Norra Järvafältet för att ta en tur i skogen. Precis efter Fäboda gård så satt det en skylt om en alldeles ny naturstig till minnet av Ryttarolympiaden 1956. Och det kunde vi förstås inte motstå, så det blev en tur längs naturstigen.

OS-tävlingarna 1956 hölls i Melbourne, Australien men eftersom landet hade tuffa karantänregler för djur så fick inte hästar tas in i landet. Ryttarolympiaden hölls då istället i Stockholm, och terrängritten ägde rum i Sollentuna runt Fäboda gård. Mer om det på Sollentuna kommuns webbplats om Ryttarolympiaden, där finns också många fina bilder om hur det gick till på den tiden. I början av september i år så firades 60-års jubileum med festligheter och då var det också invigning av den här naturstigen.

Naturstigen följer banan som man red 1956 och vid hindren finns informationsskyltar. Vissa hinder kan man se gamla spår av och vissa hinder har man byggt upp på nytt. Men det är inte meningen att man ska rida längs stigen, hindren uppfyller inte säkerhetstänket som vi har idag. Promenaden gick längs ridstigar, grusvägar och skogsstigar. Det var fint markerat även om markeringarna ibland var lite svåra att få syn på.



Första hindret

Jättefina skyltar med bilder från OS-tävlingarna vid hindren

Lite rädd för hästar...



Här fick vi ta en omväg, hinder på vägen


Vattenhinder


På skyltarna kunde vi läsa att leden skulle vara markerad fram till hinder 10 och att den skulle kompletteras resterande vägen under september. Men det verkar inte vara klart ännu. Efter hinder 10 försvann skyltarna, vi såg däremot nya entréer till hagen framför oss så vi misstänkte att det var där vi skulle gå. När vi inte såg fler markeringar gav vi upp och begav oss tillbaka mot Fäboda. Då dök helt plötsligt hinder nr 31 upp! Men inga fler skyltar eller markeringar. Vi bestämde oss för att istället göra lite urban exploration och utforska ett av de märkligaste militära lämningarna som finns i området. Här har vi varit förut, men vi blir alltid lika fascinerade av konstiga prylar ute i naturen.

Nu är vi vilse...

Men här hittade vi en annan markerad stig

Vi passerade en geocache Horse Back Caching 2 som vi loggade redan 2008

Och så hittade vi hinder 31!

Vi struntar i hästhinder och kollar efter militär kulturhistoria istället

Märklig plats...

Eftersom vi nu vill hjälpa er bloggläsare att komma ut i naturen så kändes det inte helt bra att vi misslyckades med slutet. Så A gav sig av igen ett par dagar senare för att se om det gick bättre då. Den här gången hade jag skrivit ut kartan från Sollentuna kommuns webbplats. Men jag kunde konstatera att leden faktiskt inte är färdigmarkerad. Fast med kartans hjälp kan man ju ändå navigera hyfsat. Efter hinder 10 tog jag sikte på skogsdungen i hagen, jag tror jag hittade fram till resterna av hinder 11. Sen kommer man ut på en ridstig som man följer fram till en grusväg. Höger på grusvägen så är man på väg tillbaka till Fäboda och passerar då hinder 31 som är fint återuppbyggt.


Här tror jag att jag ser resterna efter hinder 11

Och här uppe i backen kanske hinder 12

Här hälsar Järvafältets Ornitologiska Klubb att man kan hjälpa till att sponsra fågelmat inför vintern

Jag tycker absolut man kan ge sig ut på promenad även om inte hela slingan är klar. Ta med kartan, njut av första delen och gör sen lite orientering för att komma tillbaka till Fäboda. Vid flera av hindren och runt omkring i skogen finns dessutom gott om geocachar att logga. Ett väldigt trevligt initiativ, en bra kombination av natur och kulturhistoria. Jag rapporterar igen när leden är helt färdig!

/A




lördag 3 december 2016

Vi har testat strumpor!

Vi har återigen haft ett hedersuppdrag, nämligen att produkttesta åt Råd&Rön. Den här gången var det vandringsstrumpor som var vårt uppdrag. Det var ett jättebra sätt att faktiskt ta sig tid till vandringar i vardagen, nu hade vi ju ett viktigt uppdrag att sköta så vi var tvungna att slänga på kängorna och ta en kvällspromenad i skogen.

I början var vi lite fundersamma om vi kunde bidra, är det verkligen så stor skillnad på strumpor? Men efter flera mils vandringar och flera tvättar seglade några favoriter upp. Vissa strumpor ger en skön känsla i kroppen när man sätter på sig dom medan andra är mer anonyma och bara gör sitt jobb. Inga strumpor var direkt dåliga, men en del blir lätt fuktiga eller hasar ner när man använder dom.

Nu i dagarna kommer senaste numret av Råd&Rön där ni kan läsa resultatet av testerna. Och vi kan väl avslöja att våra favoriter också blev Bäst i test! Här kan man läsa ett utdrag av testet (men för att läsa hela behöver du prenumerera, köpa testet på webbplatsen eller bege dig till biblioteket).

Team Vildmark bidrog också som fotomodell och fotograf till det här numret. Bilden är från vår fantastiska höstvandring i Norra Lunsen utanför Uppsala. Nu är det ju inte första gången vi syns i Råd&Rön, utan CJ var faktiskt också omslagspojke för några år ses, läs mer i blogginlägget Hur man hamnar på 1:a sidan på Råd&Rön.



/A