onsdag 28 december 2016

Blå spåret i Nacka

Efter ett par dagars julmat längtade vi ut i skogen. Den här gången blev den en klassisk vandringsled som vi aldrig gått tidigare, Blå spåret i Nacka mellan Hellasgården och Solsidan. Leden firar 100 år 2017 så det måste vara en av Stockholmstraktens äldsta leder. Eftersom vi ville passa på att köpa en tryckt karta över området kring Hellasgården så började vi vår tur där. Vi parkerade, införskaffade en karta och lyxade sen till med en taxi till startpunkten vid Erstaviks kvarn. Det går bra att åka buss och Saltsjöbanan också.
Det finns två spår att välja på, Blå spåret som går söderut och Gröna spåret norrut. Båda spåren är ungefär lika långa, ca 10 km, och slutar vid Hellasgården. Man kan börja på lite olika ställen, men vi valde att starta vid parkeringen till Erstaviksbadet och Tattby naturreservat. Första delen går de båda spåren tillsammans men rätt snart delade spåren på sig. I början var det gott om folk ute på julpromenad men när vi vek av in i skogen så var det mer ensamt. Några terränglöpare och cyklister mötte vi, men inte många vandrare.

Naturen är här mest hällmarker och tallar och ganska kuperat, med några partier träskmark. På flera platser i början var det fin utsikt över Erstaviken. Trots att vi är i december så var det barmark och isfritt nästan hela vägen, det var senare i den tätare skogen mot Hellasgården som det blev lite halt på sina ställen.  Det finns inga iordninggjorda rastplatser förrän framme vid Hellas men gott om stenar i skogen som passar bra för en paus. Vi valde en plats i skogen där solen kämpade för att nå ner mellan träden för att laga vår lunch. Vi tog fram stormköket och lagade en vegetarisk wok med oumph-ribs (som var över från julafton). Det är en variant på det här receptet som vi gjort många gånger tidigare, fast vi den här gången bytte ut halloumin mot oumph och körde havre-fraiche för en vegansk variant.

Vid Sandasjön gjorde vi en avstickare och gick ner till en brygga för att också få lite se lite sjö, annars passerar leden en bit från sjöarna.

Start/slut vid Hellasgården


Dammsjön vid starten




Här loggar vi dagens enda geocache, A beautiful view of Erstaviksfjärden



En del träsk passerade vi

Dagens vegetariska wok





Solen kämpar för att hålla sig över horisonten


Sandasjön



Leden är generöst markerad med blå prickar hela vägen fram till passagen under Ältavägen. Här uppstod vårt enda problem med leden. Ska man gå höger eller vänster? På papperskartan, på Hellasgårdens spårkarta och nacka.se verkar det som om Blå spåret fortsätter vänster längs det gula motionsspåret. Men på naturkartan.se går spåret istället till höger tillbaka mot Hellasgården. Vi valde att gå vänster men då försvann de blå prickarna... Sen dök det upp nya blå prickar efter ett tag, som vi sen lyckade lista ut istället var en annan led Ulvsjöslingan. Lätt förvirrande... Kanske är det tydligare markerat om man utgår från Hellasgården och går i den riktningen. Hur som helst var det ändå lätt att följa slingan tillbaka till parkeringen vid Hellasgården men möjligtvis blev vår variant någon kilometer längre. Sista delen av leden går längs motionsspår så där blev det mer folk. Och skogen ändrade karaktär till mer tät blandskog.

Passagen under Ältavägen
Lite annan typ av skog sista biten

Förutom förvirringen vid stigförgreningen så får den här turen med beröm godkänt. Eftersom det var en blåsig dag så kunde vi knappt höra trafikbruset utan det kändes verkligen som vildmark så nära stan. Vi kommer tillbaka och provar Gröna spåret nästa gång.

Andra äventyr vi gjort i området:
Vandring och geocaching runt Källtorpssjön

fredag 9 december 2016

Naturstig Järvafältet - Ryttarolympiaden 1956

En småkylig novembermåndag var vi båda lediga och längtade ut i skogen. Vi åkte till Norra Järvafältet för att ta en tur i skogen. Precis efter Fäboda gård så satt det en skylt om en alldeles ny naturstig till minnet av Ryttarolympiaden 1956. Och det kunde vi förstås inte motstå, så det blev en tur längs naturstigen.

OS-tävlingarna 1956 hölls i Melbourne, Australien men eftersom landet hade tuffa karantänregler för djur så fick inte hästar tas in i landet. Ryttarolympiaden hölls då istället i Stockholm, och terrängritten ägde rum i Sollentuna runt Fäboda gård. Mer om det på Sollentuna kommuns webbplats om Ryttarolympiaden, där finns också många fina bilder om hur det gick till på den tiden. I början av september i år så firades 60-års jubileum med festligheter och då var det också invigning av den här naturstigen.

Naturstigen följer banan som man red 1956 och vid hindren finns informationsskyltar. Vissa hinder kan man se gamla spår av och vissa hinder har man byggt upp på nytt. Men det är inte meningen att man ska rida längs stigen, hindren uppfyller inte säkerhetstänket som vi har idag. Promenaden gick längs ridstigar, grusvägar och skogsstigar. Det var fint markerat även om markeringarna ibland var lite svåra att få syn på.



Första hindret

Jättefina skyltar med bilder från OS-tävlingarna vid hindren

Lite rädd för hästar...



Här fick vi ta en omväg, hinder på vägen


Vattenhinder


På skyltarna kunde vi läsa att leden skulle vara markerad fram till hinder 10 och att den skulle kompletteras resterande vägen under september. Men det verkar inte vara klart ännu. Efter hinder 10 försvann skyltarna, vi såg däremot nya entréer till hagen framför oss så vi misstänkte att det var där vi skulle gå. När vi inte såg fler markeringar gav vi upp och begav oss tillbaka mot Fäboda. Då dök helt plötsligt hinder nr 31 upp! Men inga fler skyltar eller markeringar. Vi bestämde oss för att istället göra lite urban exploration och utforska ett av de märkligaste militära lämningarna som finns i området. Här har vi varit förut, men vi blir alltid lika fascinerade av konstiga prylar ute i naturen.

Nu är vi vilse...

Men här hittade vi en annan markerad stig

Vi passerade en geocache Horse Back Caching 2 som vi loggade redan 2008

Och så hittade vi hinder 31!

Vi struntar i hästhinder och kollar efter militär kulturhistoria istället

Märklig plats...

Eftersom vi nu vill hjälpa er bloggläsare att komma ut i naturen så kändes det inte helt bra att vi misslyckades med slutet. Så A gav sig av igen ett par dagar senare för att se om det gick bättre då. Den här gången hade jag skrivit ut kartan från Sollentuna kommuns webbplats. Men jag kunde konstatera att leden faktiskt inte är färdigmarkerad. Fast med kartans hjälp kan man ju ändå navigera hyfsat. Efter hinder 10 tog jag sikte på skogsdungen i hagen, jag tror jag hittade fram till resterna av hinder 11. Sen kommer man ut på en ridstig som man följer fram till en grusväg. Höger på grusvägen så är man på väg tillbaka till Fäboda och passerar då hinder 31 som är fint återuppbyggt.


Här tror jag att jag ser resterna efter hinder 11

Och här uppe i backen kanske hinder 12

Här hälsar Järvafältets Ornitologiska Klubb att man kan hjälpa till att sponsra fågelmat inför vintern

Jag tycker absolut man kan ge sig ut på promenad även om inte hela slingan är klar. Ta med kartan, njut av första delen och gör sen lite orientering för att komma tillbaka till Fäboda. Vid flera av hindren och runt omkring i skogen finns dessutom gott om geocachar att logga. Ett väldigt trevligt initiativ, en bra kombination av natur och kulturhistoria. Jag rapporterar igen när leden är helt färdig!

/A




lördag 3 december 2016

Vi har testat strumpor!

Vi har återigen haft ett hedersuppdrag, nämligen att produkttesta åt Råd&Rön. Den här gången var det vandringsstrumpor som var vårt uppdrag. Det var ett jättebra sätt att faktiskt ta sig tid till vandringar i vardagen, nu hade vi ju ett viktigt uppdrag att sköta så vi var tvungna att slänga på kängorna och ta en kvällspromenad i skogen.

I början var vi lite fundersamma om vi kunde bidra, är det verkligen så stor skillnad på strumpor? Men efter flera mils vandringar och flera tvättar seglade några favoriter upp. Vissa strumpor ger en skön känsla i kroppen när man sätter på sig dom medan andra är mer anonyma och bara gör sitt jobb. Inga strumpor var direkt dåliga, men en del blir lätt fuktiga eller hasar ner när man använder dom.

Nu i dagarna kommer senaste numret av Råd&Rön där ni kan läsa resultatet av testerna. Och vi kan väl avslöja att våra favoriter också blev Bäst i test! Här kan man läsa ett utdrag av testet (men för att läsa hela behöver du prenumerera, köpa testet på webbplatsen eller bege dig till biblioteket).

Team Vildmark bidrog också som fotomodell och fotograf till det här numret. Bilden är från vår fantastiska höstvandring i Norra Lunsen utanför Uppsala. Nu är det ju inte första gången vi syns i Råd&Rön, utan CJ var faktiskt också omslagspojke för några år ses, läs mer i blogginlägget Hur man hamnar på 1:a sidan på Råd&Rön.



/A


söndag 27 november 2016

Höstresa till Costa del Sol - Benalmadena Pueblo

Om du följer Team Vildmark-bloggen så har du förstått att delar av teamet har tillbringat några veckor i Benalmadena Pueblo som ligger strax väster om Malaga. Det här var inte en ren semesterresa eller vandringsresa utan mer en "work-life retreat". Efter att ha avslutat ett uppdrag passade det bra att ta lite ledigt för att på egen hand reflektera, vila, uppleva och jobba. Mer om vad en work-life retreat innebär hittar du på min jobb-blogg StoryGuide.

Men jag tänkte passa på att tipsa lite om vad man kan göra under en resa till Malaga-trakten. Eftersom jag nu skulle ta det lite lugnt så har jag inte utforskat hela området, men några tips kan jag bjuda på som inspiration.

Benalmadena Pueblo
Jag hade blivit tipsad om bergsbyn Benalmadena Pueblo och hittade ett fantastiskt fint hus via Airbnb. Jag bodde i ett poolhus med tillgång till pool och en enorm trädgård med avokadoträd. Grannarnas tuppar och höns besökte mig några gånger om dagen och höll mig sällskap. Bara ett stenkast från byns centrum. Även om det finns gott om turister även i Benalmadena Pueblo så kändes det som en tillflyktsort från turismen nere vid strandpromenaderna. Det är en bergsby med slingrande gränder, trevliga barer och restauranger samt gott om hjälpsamma spanjorer. Sevärdheterna inkluderar en buddistisk stupa och ett fjärilshus.  Det är enkelt att ta sig från Pueblo till fots eller med buss till områdena runt omkring, läs mer i blogginlägget Stadsvandringar runt Benalmadena Pueblo.

Mitt fina hus

Mittpunkten i Benalmadena Pueblo, torget Plaza Espana

Arroyo de la Miel

Jag gillade också nästa område halvvägs ner mot vattnet från Pueblo, Arroyo de la Miel. En trevlig atmosfär med en blandning av turister och infödda. När jag hade besök av en kompis så åt vi på en lokal fiskrestaurang här, och här finns även traktens bästa vegetariska restaurang Nigella Bistro. Från Arroyo går tåget till Malaga och Fuengirola så jag hamnade här i området många gånger. Det finns också ett avdankat Tivoli och en linbana upp till berget Callamorro här.



Fuengirola
En dag tog jag det väldigt smidiga lokaltåget från Arroyo till Fuengirola för att strosa runt där. En trevlig liten stad med gott om affärer. Det finns några stora köpcentrum utanför stadskärnan, men jag var mest ute efter att flanera så jag nöjde mig med att gå i shoppingkvarteren. Jag tog en tur ner till vattnet också för att spana in stranden. Turistanläggningarna nere vid vattnet kändes lite slitna, kanske har storhetstiden för det här området passerat... Jag kan även här rekommendera en vegetarisk restaurang, Vegetariano Mezze.


Malaga
Största staden i området är förstås Malaga så en dag åkte jag tåget en halvtimme för att utforska stadskärnan. En fin och ganska kompakt stad men inget direkt som sticker ut. Det finns ett Picasso-museum som ska vara bra, men jag var inte upplagd för kulturupplevelser just den här dagen. Här fanns lite roligare butiker, och trevliga gågator.


Mijas
Mijas är en charmig bergsby som är lätt att ta sig till, bara 20 minuter med bussen från Benalmadena Pueblo. De båda byarna påminner om varandra, men Mijas är betydligt större och lockar väldigt många fler turister. Här kan man åka häst och vagn eller rida på åsnor. Men det blev lite för mycket turist för min smak. På turistbyrån kan man hämta en stadskarta med en promenadrutt markerad, så den följde jag. Fantastisk fin utsikt över landskapet ner mot havet. Gott om butiker, restauranger och barer. Jag kan rekommendera chokladfabriken Mayan Monkeys, fantastisk choklad och väldigt bra service. Det blev både förmiddagskaffe och eftermiddagsglass där.


Vandring
Det finns gott om vandringsleder i området och jag hann bara prova en bråkdel. Jag vandrade ett par gånger på lederna runt Benalmadena Pueblo, läs gärna de blogginläggen:
Vandra i Benalmadena (R4-R6-R2)
Mer vandring i Benalmadena (R5-R6-R3)


Jag vandrade också på Caminito del Rey som tidigare var känd som en av världens farligaste vandringar. Nu är den renoverad och inte farlig längre, men ändå en upplevelse. Här är min blogg från den turen:
Caminito del Rey

Ovanför Mijas finns det också vandringsleder som jag hade tänkt hinna med men så blev det inte. På turistbyrån finns en bra karta med flera leder med olika svårighetsgrad. Läs till exempel här: Country walks Mijas

Sen finns även The Great Malaga Path, som är ett initiativ där man bundit ihop ett antal leder för att skapa en sammanhängande vandringsled på 650 km. Mina turer i Benalmadena gick delvis längs den här leden. Webbplatsen är väldigt informativ med allt man behöver veta för att vandra längs lederna. Här skulle jag absolut kunna tänka mig att komma tillbaka till en mer ren vandringsresa och vandra längs lederna.

Sånt jag missade
Jag fick en del tips på platser jag borde besöka, men som jag inte hann med den här gången. Det får bli nästa gång!

  • Marbella - här verkar allt finnas, både lyxbutikerna och det mer genuina
  • Nerja  - charmig liten stad som också har en spännande grotta att utforska
  • Ronda - ytterligare en charmig stad
  • Gibraltar - för att det känns som en plats man ska ha sett en gång i livet
  • Granada - för att uppleva det arabiska arvet och se borgen Alhambra
Finns det mer man måste se när man är i trakten?


/A

torsdag 24 november 2016

Stadsvandringar runt Benalmadena Pueblo

Team Vildmarks favoritvandringar är absolut i skog och fjäll, men vi kan också uppskatta att utforska stadsmiljöer. Så, på min semester i Benalmadena vid östra delen av Costa del Sol så blev det också en del stadsvandringar.  Benalmadena består av tre delar, Benalmadena Pueblo uppe i bergen, Arroyo de la Miel i mitten och sen Benalmadena Costa nere vid stranden. De flesta turister som besöker området eller köper lägenheter hamnar nere vid vattnet. Jag bodde däremot i bergsbyn Benalmadena Pueblo, en väldigt charmig by med små gränder och vita hus som klättrar upp längs berget.

Även om jag trivdes väldigt bra i min lilla by så ville jag förstås utforska området. Jag gjorde flera stadsvandringar, och här kommer beskrivning av ett par av mina favoriter.

Arroyo de la Miel - Costa - upp till Benalmadena Pueblo
Min första vandring utgick från Arroyo de la Miel, jag började med att åka buss dit. Sen gick jag ner mot vattnet och passerade parken la Paloma. En jättefin park med fina växter, djur, lekplatser och trevliga promenadstigar. Sen gick jag ner mot vattnet och strandpromenaden. För första gången på min resa fick jag nu turistkänslan med alla restauranger och barer nere vid vattnet. Men så här i november är det rätt lugnt, även om det var varmt i luften var stranden i det närmaste tom. Det var en varm dag så först fick jag köpa en keps och sen stanna för en sangria-paus vid en av restaurangerna.

Jag fortsatte västerut tills jag kom fram till en väg som ledde rakt upp i bergen. Nu blev det lite mer ödsligt. Det ligger en golfbana här och rätt mycket lägenheter, men ingen direkt puls. En och annan bil passerade, men annars var det bara jag som var ute och gick i de här trakterna. Strax innan Benalmadena Pueblo blir det till och med lite lantligt och väldigt brant. Eftersom jag bodde lite söder om själva centrum i Pueblo så behövde jag inte gå hela vägen upp för berget för att komma fram. En lagom tur på runt 8 km.

Ungefär så här gick jag
Kaktusar i parken La Paloma 

De är bra på rondeller i den här stan

Strandpromenaden och första turistkänslan

Fin gata uppe i berget

Svettigt, bra med keps!

Dit upp till höger nånstans ska jag

Benalmadena Pueblo till Torremolinos
Jag tog också en lite längre vandring där jag började hemifrån mitt lilla hus i Pueblo. Jag gick upp till byn och började gå längs stora vägen som går ner mot Arroyo. För att göra det lite mer spännande tog jag en genväg via Calle Mozart, så fick jag lite landsbygdskänsla även på den här stadsvandringen. Jag passade på att spana in entrén till Tivoli World och starten för linbanan upp till toppen av berget Callamorro. Jag besökte inte Tivolit och jag åkte inte linbana den här gången, det får stå kvar på att-göra listan till nästa gång jag är här.

Jag passerade stadskärnan vid Arroyo de la Miel, här är gott om roliga affärer och restauranger. Det känns som en bra blandning av turister och spanjorer i det området. Sen gick jag igen genom parken la Paloma och ner till vattnet. Den här gången gick jag österut i riktning mot Torremolinos. Bussen tillbaka till Pueblo går parallellt med vattnet så det kändes bra att veta att jag när som helst kunde avbryta och ta bussen hem. Men jag travade på längs vattnet. Det går en strandpromenad i princip hela vägen till Torremolinos. Först kommer man förbi Puerto Marina, en märklig skapelse med affärer, restauranger, båtar och lägenheter i en salig blandning. Jag tittade in i några turistbutiker men sen travade jag vidare.

Gränsen till Torremolinos var närmare än jag trodde så det gick rätt snabbt att hamna i nästa stad. Det firade jag med en lunch, ett enormt fat av friterade grönsaker. Gott men mäktigt... Längs strandpromenaden ligger ett pärlband av turistaffärer och restauranger. Inget märkvärdigt utan det känns som vilken turistort som helst. Närmare Torremolinos ändrar strandpromenaden karaktär och det blir mer klippor, jag gillade det partiet bäst! Där hittade jag sen en trappa och klättrade uppåt till stadskärnan. Efter ca 14 km promenad kände jag mig nu rätt nöjd och satte mig på en buss tillbaka till lugnet i Benalmadena Pueblo.

Ungefärlig rutt på min vandring mot Torremolinos

Vid starten, Pueblos mittpunkt, Plaza Espana



 Fantastiskt fina gatuskyltar 

Ingången till Tivoli World

Charmiga Arroyo de la Miel

Parken la Paloma igen

Puerto Marina








/A