onsdag 30 december 2015

Levada do Norte - Madeira

Den här dagen tog vi buss 96 mot Jardim da Serra och gick av strax norr om Estreito Camara de Lobos för ytterligare en levadavandring. Busschauffören vinkade när det var dags att gå av och pekade mot starten av levadan. Levada do Norte är en lång levada, men vi hade valt ut en sektion som verkade vara bra för en dagsvandring.

Det är sparsamt med skyltar längs levadorna, men ibland får man lite hjälp
 Första delen gick uppe i byn längs med gårdar, vinodlingar och bananplanteringar. Folket i gårdarna var ute och jobbade på fälten och flera städade husen idag, kanske skulle det göras fint till nyårsfirandet. Här var levadan oftast täckt av cementblock som man går på, alltså en lätt vandring. Vädret var fint och klart så det var fin utsikt ner mot Camara do Lobos och kusten.

Efter ett tag lämnade vi bebyggelsen och gick istället längs en dalgång med lite mer vildmarkskänsla. Här blev stigen smalare och det var rätt trångt och brant på några ställen. Vi  hittade en plats i solen för lunchmatsäcken, med fantastiska vyer. Vi har inte sett några picknick-platser eller bänkar längs levadorna ännu, men det går ofta bra att hitta en plats direkt vid levadan. Ofta är kanten till levadan hög och sittvänlig. Och på den här turen var det inte så mycket folk så det gör inte så mycket om man blockerar leden.











Efter kanske knappt 2 timmar var vi tillbaka bland hus och byar. Här blev det ibland lite svårare att följa levadan när den försvann under vägar och bakom hus. Men vi hade en bra guidebok, nämligen ett uppkopierat häfte från Solresor som hjälpte oss att hitta rätt.

Om man följer den diskreta gula pilen så hittar man levadan igen




En bonus med den här vandringen är att man kan avsluta den vid Cabo Girao, en utsiktsplats vid en klippa 580 m över havet. Enligt Madeira-reklamen är det "Europas största havsklippa" men enligt Wikipedia finns det 7 klippor i Europa som är högre. Nåja, högt var det i alla fall! A hade läst en bra blogg innan och visste att det fanns ett bra alternativt sätt att avsluta vandringen så man på ett smidigt sätt hamnade vid Cabo Girao. Borde kanske tipsa Solresor om att uppdatera sitt häfte med det tipset! Istället för att gå ner på vägen så följde vi levadan fram till en tunnel som leder till nästa by, Quinta Grande. Där tunneln börjar kan man sen följa en mindre levada, Levada do Facho, som mer eller mindre går hela vägen fram till Cabo Girao. Det var också en väldigt charmig del av turen som gick alldeles mellan husen. Efter ett tag kunde vi se utsiktplatsen och då var det bara att ta trappan upp från levadan och följa vägen en kort bit upp mot utsiktsplatsen.


Utsikt från Cabo Girao


Fin utsikt och lite maffigt att stå ute på glasgolvet och titta ner på havet. Planen sen var att gå tillbaka till närmaste busshållplats, men vi fick ett bra taxi-erbjudande och tog taxin tillbaka till Funchal. På kvällen blev det festmåltid på Shu Aka, otippat blev en sushirestaurang det bästa vegetariska alternativet hittills på Madeira.

/A

PS. På den här turen invigde vi Team Vildmarks julkapp, nämligen vår första systemkamera. Under 2016 ska teamet lära sig att fotografera, så se fram emot bättre kvalitet på bilder under året!

fredag 25 december 2015

Levada do Furado - Madeira

På julafton var det premiär för en levadavandring för Team Vildmark. Vi spenderar jul och nyår på Madeira och naturligtvis vill vi ut i naturen. Så på julafton bestämde vi oss för att ta oss ut på en levadavandring. Levador är de bevattningskanaler som finns runt hela Madeira. De byggdes för att kunna transportera vatten från bergen till jordbruken nere i dalarna. Längs med levadorna finns stigar som ursprungligen var till för de som sköter om kanalerna, men de har också blivit populära vandringsleder. 

Vi valde en av de mest populära rutterna som vår premiärtur, Levada do Furado. Det är också en av de äldsta levadorna, den byggdes 1822 för att ge vatten till bondgårdarna runt Porto da Cruz. Den leden är välbesökt för att den är lättåtkomlig från Funchal men också för att den ger fantastiska vyer. En kvart före avgång var vi på plats på busshållplatsen för att åka upp i bergen. Men på grund av julmarknaden i Funchal var vägarna avstängda och bussen gick en bit därifrån. Så vi fick värma upp inför vandringen med en rask promenad och hann precis med bussen. Buss 56 med Horarios do Funchal går mot Ribeiro Frio där leden börjar. Själva bussresan var också en upplevelse, det var fint att komma upp på kullarna över Funchal och se ner över stan. Det är en mycket större stad än jag hade trott. Och inte en platt yta utan riktigt backigt överallt. 

På plats vid Ribeiro Frio finns en laxodling som går att besöka, men vi valde istället att ladda med en kaffe på baren innan vi gav oss iväg. I början var det en bred stig att vandra på bredvid levadan som hade gott om vatten och bra fart. Första delen gick i skog och det var faktiskt rätt ruggigt och kallt i skuggan. Men stigen slingrar sig runt bergssidorna så vid vissa partier blev det soligt och varmt. Vi var inte ensamma men det var inte heller värst trångt på leden, kanske var det 5-6 andra sällskap som vi stötte på under vandringen. 








 Efter 1,5 timme tog vi lunchpaus och njöt av utsikten ner mot havet och byarna nere i dalen. Vissa partier var lite mer utmanande, i alla fall för den höjdrädda delen av teamet. Det blev rätt brant och trångt på en del platser, men inte så farligt. Vi passerade en hel del kortare tunnlar också, men det behövdes inte ficklampa utan det var bara korta passager. Efter runt 1,5 - 2 timmar blir utsikten mäktigare, det är färre träd och mer öppna avsnitt med fantastiska vyer över berg, hav och byar. Mycket vackert!

Det fanns en del geocachar längs med leden och vi loggade några som vi passerade. Det blev våra första portugisiska cachar och vi har nu loggat cachar i totalt 30 länder!
Penha d'Águia Viewpoint

CJ loggar Levada do Furado - vår första portugisiska cache
Mot slutet av turen slutar Levada do Furado och man följer istället Levada do Portela de sista kilometrarna ner till byn Portela. Här hade det brunnit längs leden rätt nyligen, träden var svarta, det doftade brandrök och det rök från marken på några ställen. I den lilla byn Portela finns två restauranger så vi tog en kopp kaffe och väntade på bussen. Men eftersom vi var en timme tidiga så valde vi att ta en taxi istället - 5 euro per person kändes överkomligt. Så, en stund senare var vi tillbaka i Funchal för att fira julafton i lägenheten med portabelloburgare, Kalle Anka och julklappsöppning. 



Det blir helt klart fler levadavandringar på den här semestern, så det kommer mer rapporter!

/A






lördag 14 november 2015

Gruvdammsrundan Sala - Silvköparen och Långforsen

Vi tillbringar en hel del tid i Sala och har vandrat delar av Gruvdammsrundan många gånger. Den här nationaldagen bestämde vi oss för att ta en ordentlig tur, från Stentorpet runt Långforsen tillbaka upp mot Silvköparen. Jag hittade precis korten därifrån och tyckte det förtjänade ett blogginlägg. Hela rundan är 26 km, och vår tur blev drygt 12 km och tog 4 timmar inklusive vätskepaus. Om man går hela rundan så går den från Sala centrum, till Långforsen och Måns Ols, ut till Järndammen och vidare mot Olof Jons, ner via Silvköparen och sen söderut igen längs med Långforsen och Mellandammen tillbaka till centrum. Använd Sala kommuns karta så går det att sätta ihop en lagom tur, det finns många andra leder i området så det går lätt att hitta en bra runda.

Det är en varierad vandringsled med skog och sjöar och dessutom mycket kulturhistoria med Salas gruvlandskap.

Vi började vår tur vid Stentorpet och gick in på leden precis där traktens ilskna tjäder håller till på vårkanten. Men den här dagen var det lugnt. Det var i de här skogarna som TV-serien Jordskott spelades in, och det är ett magiskt skogslandskap i den här delen av rundan. Med ett och annat kalhygge också... Efter skogsturen kommer man fram till torparresterna och rastplatsen vid Hedvigs. Lite för tidigt för fika så vi fortsatte mot Ekeby mosse. En lång spång över våtmarken med bra utsikt och bänkar att vila på. Vi njöt av utsikten och en kopp kaffe innan vi gick vidare.

Gruvdammsrundan är utsmyckad med tovade blommor 
Jordskottmarker

På skylten står "Viksbergsbondens paradgata"
Ivars backe är nog jobbigare på vintern med skidor

Motionsspåret från Annedal

Hedvigs torp

Hedvigs, fint vindskydd och rastplats
Ekeby mosse



Här gjorde vi sen en liten avstickare och rundade Mellandammen. Vi ville besöka resterna efter en gammal sommarstuga som gammelmormor och gammelmorfar hade. Stugan finns kvar men har varit övergiven i många år. M berättade gamla minnen och guidade runt i området.





Sen vände vi tillbaka norrut och gick längs den vackra Gröna gången. Även här spelade man in flera scener från Jordskott.  Nu kom regnet - ett riktigt härligt blött regn. Och med perfekt timing var vi då framme vid värdshuset Måns Ols, så där fick det bli en vätskepaus. Vi satt ensamma ute under tak, med våra leriga vandringskläder kändes det inte helt rätt att gå in i värdshuset bland välklädda nationaldagsfirande matgäster. Efter energipåfyllningen fortsatte vi längs Gröna gången, gick den lilla slingan ut på Brännholmen (eller Kärleksön som den också kallas) och tog sen cykelbanan längs med gamla riksväg 70. Vid skylten mot Viksberg vek vi av och gick på grusvägen tillbaka till Stentorpet.


Tomt vid Måns Ols den här regniga junidagen

Ingen trängsel på uteserveringen
Kägelbanan vid Måns Ols



Nästa gång tar vi rundan åt andra hållet och går Olof Jons och Järndammen. Där är det mindre civilisation och mer gruvlämningar och skog.

/A

Trollkyrkorundan Tiveden

På årets höstlov begav vi oss ner mot Göteborg, men mellanlandade i Tivedens nationalpark. Vi bodde en natt i Timmerstugan i Ösjönäs. Förra sommaren var teamets yngsta medlem på scoutläger här och bodde inte många meter från stugan. Ösjönäs är ett jättefint område med strövstigar, hästar och trevliga stugor att bo i.
Vacker kvällsutsikt över Trehörningen
Timmerstugan
Efter en skön kväll där vi grillade grönsaker vid eldstaden utanför stugan så ville vi utforska Tiveden mer. Vi hade valt ut Trollkyrkorundan som verkade passa bra för en förmiddagsvandring. Leden är 6 km lång och i informationsbroschyren till rundan rekommenderade man att ha 3 timmar på sig. Det kändes lite mycket, men visade sig stämma bra. Det är en väldigt kuperad runda som kräver en hel del pauser, och så finns det förstås mycket att stanna till och titta på under vägen.

Karta lånad från Länsstyrelsen
Det fanns numrerade platser längs med rundan som man kunde läsa mer om i broschyren. Vi gick upp på flera toppar, passerade sjöar och vildvuxen skog. Det är alltid magiskt att vandra i en gammal orörd skog. Så här skriver Länsstyrelsen:
Under vandringen har du inte sett spår av några maskiner, inte sett stubbar av någon sentida avverkning eller någon annan påverkan av människan, utom vad som är nödvändigt för framkomsten på stigen.
Starten vid Tivedens besökscentrum












En av två geocachar längs leden, tror det här är Stora Trollkyrka

Vi kastade pinnar på offerkastet





CJ hade laddat ner en karta också som vi hade med oss. På den fanns det en rastplats utmärkt vid Metessjön. Det var vårt lunchmål, vi hade tänkt att göra upp eld och grilla vegoburgare. Men framme vid den vackra och stilla Metessjön fanns inte minsta skymt av någon rastplats. Det visade sig att CJ hade hittat en preliminär karta som visar hur nationalparken kommer se ut efter den utbyggnad som just nu görs... Nåja, Metessjön ligger inte långt från startplatsen så vi fortsatte dit och lagade lunch vid rastplatsen vid parkeringen. Efter en kort men ansträngande tur var det utmärkt med en värmande brasa och lunch. Sen packade vi in oss i bilen och körde mot Göteborg och city-upplevelser istället.

Vegetariska burgare på Muurikkan


En väldigt vacker tur med trolsk natur, och premiär för vandring i Tiveden för oss. Vi kommer absolut tillbaka för att gå fler leder och utforska Tiveden mer.