måndag 17 augusti 2015

Padjelantaleden sommaren 2015

Sommaren 2015 blev det en fjällvandring längs Padjelantaleden, från Ritsem i norr till Kvikkjokk i söder. A vandrade med en kompis CH, i 10 dagsetapper mellan stugorna längs leden. Jag tänkte försöka mig på en sammanfattning med lite bilder, både för att själv minnas vandringen och förhoppningsvis inspirera någon annan.



Vi gick från Ritsem till Kvikkjokk, den östra leden i början via Kisuris. Vi hoppade över Akka, annars bodde vi i alla stugor längs leden.



Padjelantaleden är en vacker och hyfsat lättvandrad led. Eftersom sommaren i år var väldigt sen så var det blötare och myggigare än vanligt så här års, men vi tyckte ändå inte det var så farligt. Vi har inte gått leden förut så det är svårt att jämföra, men vi antar att det var mer gegga och säkert något extra vad. Landskapet och terrängen varierar från karga, steniga avsnitt i norr till mer skogsvandring i de södra etapperna. Många vandrare kortade av sträckan genom att flyga helikopter till någon av stugorna. Populärast är Staloluokta, men jag tror det fanns helikopterplats vid nästan alla stugor om man vill börja eller sluta längs leden.

Vi bar med oss det mesta av maten, eftersom vi båda gillar att torka mat och göra lite roligare middagar. Men det fanns proviant att köpa i alla stugor utom Njunjes, och dessutom sålde samerna rökt fisk och bröd i flera av stugorna. Eftersom vi inte hade tält och sovsäck blev ryggorna ändå inte så tunga (jag började med 14 kg). Det var inte alls så mycket folk i stugorna, vi hade eget rum ända fram till Njunjes då stugan blev nästan full.

Sojabitar med paprika, lök, rotselleri i kokos- och currysås med couscous

Vi hade en plan att ta någon vilodag längs vägen och sen köra dubbla sträckor någon annan dag. Till exempel är det rätt vanligt att hoppa över Tarrekaise. Men vi valde istället att gå en sträcka per dag, ibland blev det som vilodagar när det var korta sträckor då vi inte började gå förrän runt 12. Så det blev ett riktigt bra upplägg!

För att inte göra ett för långt blogginlägg så har jag delat upp det i två delar:
Padjelanta Norra delen (från Ritsem till Staloluokta)
Padjelanta Södra delen (från Staloluokta till Kvikkjokk)

Det här var en fantastiskt vacker och trevlig vandring. Jag skulle gärna göra om det något annat år. Kanske skulle jag då skippa de tre sista södra etapperna för att slippa lite fjällbjörk. Ritsem till Tarraslouppal kan vara en bra sträcka och därifrån ta helikopter. Eller göra en lite mer äventyrlig variant och besöka Pieskehaure och Vaimok. Men tillbaka kommer jag helt klart!

/A


Padjelanta - Södra delen

Summering av vår vandring längs Padjelantaleden sommaren 2015, här är beskrivningen av den södra delen från Staloluokta till Kvikkjokk.

Dag 5: Staloluokta - Tuottar, 18 km
En klassisk Padjelanta-etapp med hedar som skiftar i olika gröna och gråa nyanser. Och fjäll åt precis alla håll. Många små och stora sjöar och jåkkar. Men det mest anmärkningsvärda idag var blåsten! En mäktig blåst som jag nog aldrig upplevt tidigare. Vi gick nästan hela dagen i rak motvind som måste nått upp till stormstyrka. Vid vissa vindbyar fick man nästan hålla i sig för att inte ramla, speciellt när man skulle gå över spänger. Det fanns heller inte så många ställen i lä eftersom vi gick på en karg hed. Men vi kröp in bakom de få klippblock som fanns för att vila ibland. Faktiskt en rätt rolig upplevese! Den här dagen blev det också en hel del vad, med höjdpunkten i form av de grunda men långa vaden precis innan Tuottar. Fötterna krampade i det riktigt kalla vattnet och vi fick småspringa över! Trevligt samtal med stugvärden och vi träffade gamla bekanta från bussfärden till Ritsem och kunde jämföra vandringsupplevelser.





Utsikt från dasset


Dag 6: Tuottar - Tarraluoppal, 11 km
Vi hade först tänkt ta en vilodag här i Tuottar, men eftersom vi bara skulle gå en kort sträcka så valde vi istället att ta sovmorgon och börja gå framåt 12-tiden. Den här dagen delade vi på oss och gick var och en för att filosofera, meditera, reflektera. Man tänker som allra bäst på fjället och kommer fram till nya insikter. Uppehåll hela dagen och inte alls lika blåsigt, så det var en behaglig vandring. Lättgånget och inte så blött, inte lika många storslagna vyer men fina sjöar längs hela vägen. Vi var ensamma vid stugorna, det kom dock en familj senare på kvällen.

Vy från Tuottar innan vi lämnar stuglägret



Dag 7: Tarraluoppal - Såmmarlappa, 15 km
Lättgången etapp genom myrmarker och en del stenigare partier. Ganska mycket öppna ytor och blommande ängar. Vi hade fint väder och passade på att ta en lång solpaus halvvägs vid bron över Tarraätno. Mot slutet av etappen kom vi ner i fjällbjörken och myggen. Sista biten innan Såmmarlappa var riktigt myggig, och även runt stugan. Vi hade smutsat ner oss efter geggiga och hala spänger, så vi körde en tvätt och dopp i sjön för att bli rena när vi kom fram. Ett roligt sammanträffande var att både jag och CH hade träffat stugvärden i olika sammanhang tidigare, en liten värld! Kortspel hela kvällen med andra vandrare i stugan, trevligt.





Dag 8: Såmmarlappa - Tarrekaise, 13 km
Många vandrare väljer att gå hela vägen mellan Såmmarlappa och Njunjes eftersom det är korta etapper, men vi som inte hade bråttom valde att ta sträckan i två etapper. Den här dagen blåste det lite mer så myggen blåste bort, utmärkt! Andra vandrare i Såmmarlappa hade varnat att det här var en riktigt jobbig sträcka med gegga, hala spänger och massiv med mygg. Så vi blev positivt överraskade av en trevlig vandringsdag. Terrängen var blandad med fjällbjörk emellanåt och sen en del öppna partier. Halvvägs passerade vi ett stenigt parti och ett vad över en "svämkägla", ett slags delta med vattenfåror ut i Tarraätno. Tarrekaise-stugan är en så kallad "65:a", med två sovhytter och ett stort kök. Nästan ensamma, bara en tysk vandrare som gick och la sig vid sju-tiden...




Dag 9: Tarrekaise - Njunjes, 7 km
Idag var det en kort sträcka som enligt alla skulle vara stenig och jobbig. Men eftersom det bara var 7 kilometer så var det ingen fara. Vi gjorde en avstickare upp till ett vackert vattenfall och en gammal samisk offerplats. Vi fick klättra lite på sten men fick sen fin utsikt över bygden. Det var inte helt lätt att hitta en matplats i den täta fjällbjörken, men precis när vi blev hungriga så hittade vi en bra öppen plats med vyer som var hyfsat myggfritt. Vi var framme tidigt och hann relaxa i stugan innan middagen.  





Dag 10: Njunjes - Kvikkjokk, 13 km
Sista vandringsdagen, och nog den minst upphetsande. Mest en transportsträcka med väldigt mycket skog och mygg. En vacker skog för all del, men på fjällvandring är det ju andra upplevelser som man är ute efter. Vi gick rätt sent från Njunjes för att passa sista båten till Kvikkjokk. Men pga myggen gick vi lite för fort, så vi fick vänta 45 minuter i mygghålet vid Bobäcken. Sen dök äntligen Björn med båten upp och vi fick en fin sightseeing-tur genom deltat på väg mot Kvikkjokk. Skönt att duscha i varmvatten och sen fira med en middag på restaurangen på fjällstationen. 

Dagen efter gick CH vidare norrut mot Saltoluokta medan jag hängde i Kvikkjokk innan bussen gick mot Murjek och nattåget till Stockholm. Nöjd och belåten efter en riktigt bra vandringstur på Padjelantaleden!









Geocache Kvikkjokk (FastStream)

Läs om första delen av vandringen: Padjelanta - Norra delen
Sammanfattning av vandringen: Padjelantaleden sommaren 2015

/A

söndag 16 augusti 2015

Padjelantaleden - Norra delen

Summering av vår tur längs Padjelantaleden sommaren 2015, här kommer en kort sammanfattning av den norra delen från Ritsem till Staloluokta.

Dag 1: Ritsem - Kisuris, 16 km
Vi kom med nattåget till Gällivare, buss till Ritsem och sen båten över till Änonjalme. Klockan var 15.30 när vi var redo att börja vår 16 km vandring mot Kisuris/Gisuris. Det går att stanna efter 2 km vid Akkastugan, men vårt mål var att gå hela vägen till Kisuris. Eftersom vi nu hade suttit still länge var vi ivriga att komma iväg så det gick utmärkt att ta sig hela vägen till Kisuris på eftermiddagen/kvällen. Lätt duggregn och dimma, terrängen var blandad med fjällbjörk och sen öppna partier så vi kunde få första fjällvibbarna. Dimman gjorde dock att fjället Akka gömde sig, så vi fick inte njuta av de vyerna. Det blev lite av en transportsträcka eftersom vi inte ville komma fram för sent, men ändå en skön vandring. Vi var framme runt åtta-tiden och kunde då snabbt få fram en lyxmiddag med köttfärssås, ris och vitkål (allt torkat hemma).

Båten M/S Storlule lägger till i Änonjalme



Dag 2: Kisuris - Låddejåkkå, 24 km
Andra dagen var vår längsta vandringsdag med 24 km. CH var inte återställd från sin förkylning så hon var inte helt i form. Grått och blött väder med duggregn och dimma av och till under dagen. En rätt platt etapp i dalgången med fjäll åt alla håll och kanter (som tyvärr gömdes lite av dimman). Jobbigaste delen den här dagen var att spängerna var geggiga och blöta, jag gjorde inte mindre än tre vurpor. Till sist kom jag fram till att det var säkrare att gå vid sidan om spängerna. Längs hela leden hörde vi en del historier om brutna handleder mm, så vi försökte att ta det försiktigt. Även om det var en lång dag med lite trist väder och en del utmaningar så hann vi njuta. Här såg vi våra första renar på nära håll, träffade många söta lämlar och hälsade på ripor och labb. Och säkert en del andra fåglar som vi inte känner igen... Vi hade trevligt sällskap på kvällen i stugan och utbytte vandringshistorier med varandra. 




Dag 3: Låddejåkkå - Arasluokta, 12 km
Fortfarande grått och lite kyligt, men den här dagen slapp vi regn. Sträckan börjar med en stigning och slutar med en nedstigning, däremellan gick vi hela dagen uppe på en platå med gröna hedar och fin utsikt. Inte lika bra spångat här så lite geggigt var det. Molnen skymde fjällen idag också, men mot slutet när vi närmade oss Arasluokta fick vi fina vyer ut mot sjön Virihaure. I Arasluokta finns ett sameviste så det gick att köpa rökt fisk och bröd, men vi hade andra middagsplaner och tackade nej till det. Här bodde vi ensamma i en 6-bäddstuga med vacker utsikt.









Dag 4: Arasluokta - Staloluokta
På tisdag skulle det vackra vädret komma enligt ryktena längs leden. Och det visade sig stämma! Vi fick en underbar vandringsdag i strålande solsken. Härligt när molnen skingrade sig och de fantastiska vyerna uppenbarade sig. Perfekt timing dessutom, eftersom den här sträckan enligt Claes Grundsten i boken På fjälltur: Padjelanta-Sulitelma är en av "de mest natursköna i hela fjällvärlden". Och vi kan bara hålla med! Vi gick sakta i solen, beundrade vyerna, tog långlunch och solade i mossan. Väl framme i Staloluokta köpte vi rökt fisk, nylagade glödkakor och folköl i kiosken till en god middag. Också underbart skönt med en bastu och dopp i sjön. En 5-stjärnig vandringsdag helt enkelt!









Läs om andra delen av vandringen: Padjelantaleden - Södra delen 
Sammanfattning av vandringen: Padjelantaleden sommaren 2015

/A



tisdag 11 augusti 2015

Arcanum eller årets Scoutläger på Vässarö




Årets scoutläger Arcanum på Vässarö blev lite annorlunda då jag åkte utan mina egna barn som istället var på World Scout Jamboreen i Japan. I år så agerade jag också Lägerchef (byfåne) egentligen inte något särskilt men man fick möjlighet att gå på ett möte om dagen med alla andra lägerchefer.

I år hade vi en förpatrull med 9 personer som samlades tidigt i Kupan för att få över alla våra prylar och börja förberedda kök innan resten av kåren anslöt på Söndagen. Denna gång blev vår äng "genvägen" en smal äng vid starten av trapperspåret. Som var väldigt blöt.







Lasta släpen och sedan bil ut till Ellan...
...Lasta på båten och sjö turen till Vässarön...

...Lasta av båten och lasta på traktorsläpet...

...Lasta av traktorsläpet och börja bygga läger, först kökstält...

... upp med flaggstång...
... och tältet där vi skulle bo i...
Efter middagen så var det slanjakt (en av de viktigaste motiven att åka dagen innan).
Efter lite sovmorgon och lite arbete på söndag förmiddag så kom resten av kåren efter lunch. Vi samlade totalt 53 scouter och ledare. På söndagen fick vi två rejäla regnskurar som förvandlade vår äng till lera. Vi var torra men leriga, en ny upplevelse faktiskt.

Köket med matgrejsförvaring.
Äventyranasläger
Vackert... kunde ha varit en bild från 1967... 
Julgranen på plats

Lägerspis modell 2015, fyra platser två ved och två gas. 

Grisen, som gav oss varmvatten till disk och tvätt
Invigning med 2000 andra scouter
När lägret är byggt så tar de dagliga rutinerna vid.
Hämta frukost 07.00
Flagghissning 08.00
Frukost
På aktivitet 09.00
Lunch 12.00
På aktivitet 13.00
Hämta mat 15.00
Middag 17.00
Lägechefsmöte 18:30
På kvällsaktivitet 19.30
Kvällsfika 21.00
Flagghalning 21.00 och ta fram lycktor
Godnatt 22.00
Tyst 23.00

Dessemellan så ska det ätas, lagas mat, diskas och skaffa ved. Scouterna går till kiosken... och vi ledare pustar ut... Det är ganska häftigt att bygga upp ett litet fungerande by och rätt härligt att kunna leva utan el och rinnande vatten.

Disk i tre steg, grov, fin och skjölj
Mat måste man ju ha även om det regnar
Här steks det fläsk, kolla hur duktig den eldansvariga scouten är. 


Äventyrarna i sammarbetsövning
Spindelnät att ta sig igenom
Efterrättsglass mitt i byn
Bunker besök...
Äventyrar hajk
Hajk frukost
Sista kvällen för upptäckarna
Äventyrarna spelar ???
Lungt i Fladdan
Sedan jag varit ute på ön hade det dykt upp 4 nya geochahcar, lite kluriga men inte omöjliga så dessa loggades under veckan.

Matservering...
Väntan på att frukost utlämningen ska börja
Wessarium bakelser
Sista natten bodde vi ledare i vindskydd...
...som låg på andra sidan chinabron
Alldeles tomt...
Båten hem