torsdag 31 juli 2014

Björnö naturreservat

En vacker julidag så kände vi behov av att komma ut i skärgården och vandra igen. Så vi valde Björnö naturreservat på Värmdö. Vi insåg snabbt att vi är betydligt duktigare på att packa för fjällvandringar än för skärgårdsvandringar. Vindjackorna var med men inte badkläderna... Nåja, vi parkerade tillsammans med alla andra som skulle bada och gav oss in i skogen.

På Värmdö kommuns hemsida så finns en karta som visar en led på drygt 7 kilometer. Leden är mycket sparsamt markerad så det är väldigt bra att ha en karta med sig. Vi valde att gå en lite längre tur som beskrivs av Karin Innings i hennes bok Vandringsturer kring Stockholm: Skärgården. Även Tranevings har vandrat den här turen och beskriver den bra i sin blogg. Där finns även en karta över turen.

Vi gick in i skogen längst ner vid parkeringen och tog oss mot vattnet. Här vandrade vi över klipporna mot badstranden. Ingen tydlig stig här, men det är enkelt att navigera ändå med vattnet till höger och stranden rakt fram. Vi kom fram till stranden Torpesand och kryssade mellan alla solbadande. Här fanns en cache precis vid starten av Snorkelleden, men tyvärr var det lite för mycket mugglare den här dagen så vi fortsatte. Snorkelleden hade också varit kul att prova, det får bli en annan gång.

Utsikt från klipporna innan Torpesand
Gott om folk på stranden

Nu blev det lite blandat grusväg och stigar förbi torpet Björnötorp och fram till småbåtshamnen Småängsviken. Sedan vidare på grusväg fram till Småängen, ett jordbruk som drivs av Skärgårdsstiftelsen. Här gick vägen över till stig och in i skogen mot ett utsiktstorn i skogen. Det var inte så högt så till och med CJ vågade klättra upp och njuta av utsikten.  Här loggade vi geocachen Hint 3/3 som legat här ute i skärgården sen 2002. Och en bit därifrån på klipporna även cachen Björnö - Naturens år 2009.

Nästa stopp var Ramsviken, här finns en raststuga med informationsskyltar om Björnön och torpen runt omkring. Här hade vi sällskap av en guidad grupp så vi passade på att tjuvlyssna lite om Ramsvikens historia. En kort bit från Ramsviken kom vi fram till Norrviken, en liten gästhamn med färskvatten där vi passade på att fylla vattenflaskorna. Här gjorde vi en avstickare ut på klipporna för att äta lunch och plaska lite i havet.



Utsikt från utsiktstornet

Cachen Naturens År

Ramsviken

Lunch på klipporna

En liten snok höll oss sällskap i badet

Kort efter Norrviken kan man välja om man vill gå tillbaka längs vägen mot båtklubben, då blir turen 7 km. Men vi fortsatte enligt Karin Innings förslag och vek in på en traktorväg fram mot torpet Ebbalund. Här gick vi längs vackra ängar uppe på en vall. Sen kan man göra ytterligare ett val, göra en avstickare till halvön Näset (då blir turen 11 km) eller gå direkt tillbaka (totalt 9 km). Det var ju fint väder och vi var pigga, så det var klart vi skulle ta turen runt Näset också. På Näset har Skärgårdsstiftelsen betesmarker så det gick kor och hästar i hagarna. CJ höll lite avstånd till kossorna, det är ju mäktiga djur! Fantastiskt vackert där kossorna låg inne bland picknick-borden och vilade i skuggan. Här var det lite svårt att se exakt var stigen gick, men vi höll oss runt strandlinjen och vandrade runt.

Fina ängar

Kossorna vilar i skuggan

Sen var det grusväg resterande del tillbaka mot parkeringen. Bara ett par hundra meter från parkeringen ligger Kajakeriet, så vi tog en liten promenad ytterligare dit för att fira med glass! Totalt blev vår promenad knappt 13 km, men då gjorde vi en del avstickare. Om man bara håller sig till leden så hamnar man nog på runt 11 km.

Glassavslutning på turen

Så: En riktigt fin skärgårdstur, som är lättillgänglig och rolig att vandra. Glöm inte badkläderna så blir det en toppendag!

torsdag 24 juli 2014

Vandra på Arholma

Årets skärgårdsutflykt gick till Arholma i Stockholms norra skärgård. Vi letade efter en ö som var tillräckligt stor för att det skulle gå att vandra och som också hade en del sevärdheter. Och då hittade vi Arholma, den sista av öarna i Stockholms skärgård innan Åland.

Vi parkerade i Norrtälje och tog Norra Båtlinjen ut till Arholma. Det är en taxibåt som kör två gånger dagligen ut till öarna i Norrtäljes skärgård. Det var en ruggig dag med blåst och en dyster väderprognos, men båten tog oss tryggt ut till Arholma. Och den dystra väderprognosen infriades inte utan det blev helt okej väder hela dan.

Taxibåten lämnar oss vid Arholma dansbana
Vi slog upp vårt tält på den fina tältplatsen strax norr om bryggan vid Arholma. Tältplatsen är en liten platt gräsplätt med plats för kanske 8 tält. När vi kom dit fanns det redan två tält, men det var gott om plats för vårt också. Vid tältplatsen fanns det toalett och soptunnor och ett gäng bräkande får. Vatten fanns i en brunn vid badplatsen 100 meter därifrån. Och så hittade vi en kran bort mot Arholma Dansbana också, så där hämtade vi vårt vatten till kaffe och matlagning.

Vacker tältplats med får som närmaste grannar

Första dagen gick vi upp till Arholma Nord för att besöka Batteri Arholma. Vi har ju en tendens att hamna på militära utflyktsmål på våra äventyr, undrar hur det går till... Vi värmde upp inför visningen med att vada ut till en liten holme för att logga geocachen Batteri Arholma. Sandaler och en gångstav hade varit användbart, men det funkade ändå att vada barfota även om det tog lite tid... Själva guidningen var intressant, och CJ bjöd på bonusinformation från sin egen tjänstgöring på liknande ställen.

Försiktig vadning

Den obligatoriska poseringen vid kanonen
Middag i kvällssolen vid Arholma dansbana

Kväll i Arholma
Andra dagen blev vår vandringsdag då vi hann med att besöka större delen av ön. Det finns en utmärkt vandringsled som går på norra delen av ön. Delar av stigen är märkt med vita träbrickor, men med en Arholma-karta går det rätt enkelt att hitta runt trots att leden inte är välmarkerad. Här på Arholma.nu finns en  karta där stigarna syns bra.

Vi utgick från tältplatsen och gick norrut mot Arholma Nord. Strax efter en bäck tog vi höger in på en traktorstig. Den stigen går rakt genom skogen fram till östra sidan av ön. Där fortsätter stigen söderut längs kusten. Här fanns det gott om badklippor och även flera små badstränder. Och trots att det var mitt i juli så var vi nästan ensamma ute i skogen. En geocache fanns också här vid klipporna, Arholma - Naturens år 2009.

Här loggar vi geocache i solen


CJ hittar en bunker att utforska

En av flera fina sandstränder

Längst ut på Talludden finns en vacker begravningsplats, Arholma Minneslund, med utsikt över havet. Efter minneslunden går stigen över till grusväg och man passerar en del hus. Här träffade vi ordföranden i Arholmas intresseförening som var ute och rensade sly längs vägrenen. Han berättade om hur Skärgårdsstiftelsens kossor hjälper till att hålla viken frí från vass och sly. Annars går det fort för landskapet att växa igen. Vi uppmuntrade föreningen att marknadsföra vandringsleden bättre och markera upp den, för det var en fin tur som fler borde hitta till.

Vilopaus i skuggan vid minneslunden

Efter skogsturen fortsatte vi vandringen runt Arholma by. Vi utforskade den fina bastun som sköts av Skärgårdsstiftelsen. Där gick det att boka en timme bastubadande, och det var gott om lediga tider. Bastun var i superfint skick, men vi hoppade över bastandet den här gången. Nästa stopp blev fika på Bull-August gård. Det är en charmig gård där det finns vandrarhem och nu på sommaren även kafé. Men sevärdheterna tog inte slut där. Vi stannade till vid kyrkan och sedan klättrade vi uppför berget till Arholma Båk. Båken är ett gammalt sjömärke som nu är utsiktstorn och där man har konstutställningar. Vår vandring gick snabbare än beräknat så vi var för tidiga på plats, så det var inte öppet. Men vi stannade till på utsiktsplatsen och njöt av utsikten en stund.

Efter en lunch vid tältplatsen bestämde vi oss för att fortsätta vandringen och också utforska de södraste delarna av ön. Så vi trotsade de mörka molnen och gick grusvägen söderut. Här passerade vi Simasgården och sen fram till slutet av vägen vid Granö. Vi gjorde en avstickare fram till badplatsen vid Granö, även om vi tyckte att de sandstränder som vi hittade på förmiddagen på norra ön var finare. På kvällen kom ett härligt skyfall så vi hängde på Arholma Dansbana några timmar tills det lättade och vi kunde krypa in i tältet. Sen tog vi passbåten till Simpnäs tillbaka på morgonen, med buss till Norrtälje. Mycket smidigt!

Bastun får vi låna nästa gång

Och kanske bor vi i vandrarhemmet Bull August nästa gång 

Utsikt från Granö badplats

Väntar på bussen i Simpnäs
Så, Arholma är en fantastiskt charmig ö och på en dag kan man vandra i princip hela ön runt och både få skog, hav och sevärdheter. Klart värt ett besök!

/A







måndag 7 juli 2014

Paracord: Chain sinnet

De senaste dagarna har jag tränat på en ny paracord-teknik - Chain sinnet. Det är en enkel teknik som är lätt att variera så den vill jag gärna tipsa om!

Jag började med den här enkla instruktionen, Survival Bracelet II, och gjorde några varianter, enfärgade och tvåfärgade, med och utan spänne. Med den tvåfärgade så fäster man bara ihop trådarna först och kör som vanligt. Jag gillar det orangea armbandet som bara är fastsatt med en enkel överhandsknop. Om man vill använda linan knyter man bara upp knopen och så går det att använda linan och knyta ett nytt armband efter det. Väldigt smidigt! Det brunmelerade armbandet är avslutad med en diamantknop istället. Jag gillar att de här armbanden blir lite smalare än med den vanliga kobraknopen, de känns lite enklare och som ett armband man kan ha på sig till vardags inte bara i skogen.

Chain sinnet
Jag hittade också en instruktion där man gör precis samma knop, men använder dubbla trådar i olika färger. Inte alls svårt, men jag insåg efter ett tag att man måste vara noggrann med vilken färg som hamnar överst hela tiden. Annars blir  mönstret ojämnt. Det blir ett riktigt kraftigt armband så kanske passar det bättre som nyckelring som jag gjorde. Jag tror linorna i min nyckelring blev runt 1,7 m per färg, så väldigt mycket lina att använda om det behövs. Passar bra att hänga på en ryggsäck. Instruktionen finns här Double chain sinnet.

Double chain sinnet

När jag ändå var i farten så gjorde jag också ett armband med en snarlik teknik, Genoese Zipper Sinnet. Det har jag provat förut, men den här gången gjorde jag ett snyggt rosa-grått armband med knut istället för spänne. Det blev ett favoritarmband! Inte alls svårt, grunden är lika men lite mer komplicerad. Här finns två bra instruktioner, från TIAT och från Stormdrane.


/A


7 sorters blommor

Naturskyddsföreningen hade ett inlägg på sin hemsida häromdagen om hur vi behöver hjälpas åt att hålla ängarna levande, Lägg sju sorters blommor på minnet. Ett sätt att rädda våra ängsmarker är att vi kan mer om blommor och lär ut det till våra barn. Idag när jag gick på en vandringstur på Järvafältet så kom jag och tänka på det. För att vara en person som vistas så mycket ute i naturen så kan jag skrämmande lite om växter. Gran och tall kan jag skilja på men sen blir det svårare...


Så jag antog utmaningen! På väg hem plockade jag sju helt vanliga blommor, någon blomma hade jag en teori om vad den hette men de andra var jag osäker på. Hemma plockade jag fram en helt vanlig gammaldags flora, Den nordiska floran, och började leta. Men det var svårare än jag trodde  - 700 sidor med blommor! Till slut hade jag förslag på alla blommor. Helt säker var jag inte så jag dubbelkollade med Den virtuella floran också och fick justera någon som hade blivit fel. Så här blev det!



Om det finns några biologer som läser det här så får ni gärna korrigera mig, men nu tror jag att jag lärt mig sju blommor i alla fall. Får bli sju nya nästa gång!