onsdag 7 september 2016

Upplands-Broleden - Lennartsnäshalvön

Vi har vandrat delar av Upplands-Broleden tidigare, det är en trevlig led som går från Stäket till Bro på totalt 29 km. Den här dagen valde vi att utforska området kring Lennartsnäshalvön, vid Frölunda friluftsområde. Planen var att gå från Kungsängen till Bro, men det kändes lite långt för det här äventyret. Så vi valde en kortare variant istället. Vi parkerade bilen vid Frölunda längst ner på halvön. Här gick vi först en bit på den blå prick-markerade strövstigen för att komma ner till vattnet. Ute på en udde finns en fin grillplats, där en barnfamilj höll på att packa ihop efter en tältnatt.
Sen följde vi Upplands-Broleden norrut en bit, tills vi vek av mot Skälby när leden kom fram till en väg. Här gick det att följa en ridstig så vi slapp gå på bilvägen mer än en kort bit. Både leden och ridstigen finns med på kartan över Upplands-Bro leden, så det gick smidigt att sätta ihop en egen rutt. Ridstigen var dessutom märkt med gula markeringar på stolpar, så det var hyfsat enkelt att hitta. Vi fortsatte ridstigen mer eller mindre ända fram tills vi mötte leden igen, en kort bit från Ladan. Det verkade vara ett populärt utflyktsmål för det kom en hel del bilar. Eftersom det blev en liten omväg så valde vi bort Ladan den här gången, men det ser väldigt trevligt ut på hemsidan med kafé, keramikverkstad och affärer så det får bli en tur dit någon annan gång.


Orange = Upplands-Bro leden, Blå-vit = Strövstig ner mot vattnet

Provade nyinköpta Lundhags-kängor, lite ömma fötter i början men tror de kommer nog bli favoriter så småningom!


Markering av ridstig




Nu blev det plötsligt fullt med sevärdheter längs leden. Först fick vi utforska tre gigantiska högar med bronsåldersrösen, här passade vi på att äta lunch. Häftigt att någon för 3000 år sen travade en massa stenar på varandra som fortfarande ligger kvar. Här finns också cachen Tre rösen som vi loggade redan 2008. Vi tittade till burken som fortfarande var i fint skick. Sen kom vi till nästa sevärdhet, den gamla bygatan vid Tuna. Här fanns en jättefin skylt som berättar om livet här från 1300-talet till 1800-talet. Idag finns bara en smal stig kvar, men tidigare gick här den gamla bygatan med folkliv. Nu är det tyst och stilla, något fruktträd och torprester finns kvar, annars inga spår av livet förr.

Tillbaka ner mot Frölunda så fick vi gå på bilvägen ett tag, men sista biten så viker leden av in i skogen igen. Vi gick ner mot grillplatsen och förbi vindskyddet. Vid grillplatsen var det matlagning på gång och i vindskyddet satt ett gäng scouter. Många som var ute och rörde på sig idag - härligt!

Vi kommer helt säkert vandra Upplands-Bro leden igen. Ett projekt får vara att gå hela leden i ett sträck, kanske blir det nästa gång.

Gravhögarna från bronsåldern
Bildbevis från loggbok från 2008
Bygatan vid Tuna
Här gick alltså bygatan en gång i tiden

19,3 km blir det alltså om man går mellan Kungsängen och Bro - vår tur blev istället knappt 13 km

En av flera grillplatser längs vattnet

/A

söndag 28 augusti 2016

Vandring Abisko - Nikkaluokta via Vistas

Sommarens vandringstur är nu avklarad! En fantastiskt trevlig 7-dagars vandring från Abisko till Nikkaluokta via Vistas. Vi gick utan tält och sov i fjällstugorna längs vägen. Rutten var Abisko - Abiskojaure - Alesjaure - Vistas - Nallo/Sälka - Kebnekaise - Nikkaluokta.

Jag hade först tänkt vandra ensam då resten av familjen hade annat för sig, men så fick jag med mig 18-åringen som mycket trevlig sällskap. Och det kanske var tur att jag fick herrsällskap, med tanke på den här skylten som mötte oss i Nikkaluokta när vandringen var över...

Vi tog nattåget från Stockholm till Abisko. Vi bodde i 6-bädds kupé tillsammans med tre holländare och en dansk. Det var trevlig stämning i kupén, alla är ju taggade för vandringarna och vill jämföra rutter och prylar. Holländarna var trötta efter en lång resa till Stockholm så vi gick och la oss tidigt. Eftersom Trafikverket bestämt sig att renovera spåren i Norrland i sommar så var det lite bökigare än tidigare år. Vi fick byta i Boden runt lunchtid men hamnade så småningom i Abisko. Där checkade vi in på det väldigt fräscha vandrarhemmet Keron. Det blev taco till middag (med sojafärs) och vi avslutade kvällen med en öl och planering av turen.

Eftersom det här blev ett väldigt lång blogginlägg så tänkte jag underlätta för mina läsare genom att bjuda på en innehållsförteckning, om det är någon speciell sträcka du är mest nyfiken på.
Dag 1 - Abisko - Abiskojaure
Dag 2 - Abiskojaure - Alesjaure
Dag 3 - Alesjaure - Vistas
Dag 4 - Utflykt till Lisas stuga
Dag 5 - Vistas - Nallo - Sälka
Dag 6 - Sälka - Kebnekaise
Dag 7 - Kebnekaise - Nikkaluokta

Dag 1 - Abisko - Abiskojaure, 15 km

Sträckan mellan Abisko och Abiskojaure är ju lite av en transportsträcka, speciellt eftersom vi gått den tidigare. Men jag tycker ändå att det är en rätt fin tur. Det är mycket fjällbjörk men leden går längs Abiskojåkka första halvan, och det är en mäktig fors. Vi hade fantastiskt väder och eftersom det är lättvandrat och en hyfsat kort sträcka så gick vi långsamt och njöt av vädret. Vi hittade ett fint lunchställe ner mot jåkken, som sen blev lite väl populärt. När vi gick var det nog 4-5 andra sällskap som också satt sig där.

Framme i Abiskojaure var vi fortfarande pigga, så vi gick på utflykt för att utforska bunkrarna strax bortom stugan. Om man går mot Alesjaure så finns en informationsskylt och karta över de militära lämningar som finns kvar. På kvällen var det fullbelagt i stugan och rätt stökigt i köket. Annars är kvällarna i fjällstugorna oftast mysiga, alla delar med sig av sina äventyr och planerar dagarna framåt. Men när det är kö till borden blir det inte riktigt samma känsla. Den här kvällen hade vi fått "sviten", vilket betydde två sängar längs in i ett 10-bäddsrum där det blev lite avskilt. Så vi lagade mat tidigt och gick sen in i rummet och läste och pratade istället.

Glada och förväntansfulla innan starten i Abisko
Det var fotokö vid starten, klart man ska ha ett kort vid portalen



Tar in vyerna vid första Meditationsplatsen längs Dag Hammarskjöldsleden (en pilgrimsled som går Abisko-Nikkaluokta) 




Vegetarisk korv stroganoff (med vegansk chorizo från Spacebar)
Vi fick sviten!

Dag 2 - Abiskojaure - Alesjaure, 20 km
Helt okej väder även den här dagen, men lite molnigare. Vi åt en snabb frukost och var iväg före 9. Första delen går uppåt ett par timmar, men inte så ansträngande. Man vet ju att man kommer få belöning när man kommer upp högre på kalfjället och får se vyerna åt alla håll. Det var rätt mycket folk ute på leden den här dagen, men det blir ju inte direkt kö utan stora delar av dagen kan man ändå vandra ensamma. Vi hittade en bra plats för lunch och precis då mojnade vinden. Vilket betyder mygg!! Så vi åt rätt fort och gick vidare.

Fantastiskt fin vandring med fjäll åt precis alla håll. Lite moln men de låg rätt högt upp så vi fick äntligen de vyer vi längtat efter. Eftersom vi hade fint väder och kropparna kändes pigga så skippade vi båtskjutsen och gick de sista 4 km mot Alesjaure. Det är en fin och flack sträcka så båten känns lite onödig här faktiskt. Framme vid stugorna fick vi en våningssäng i ett 10-bäddsrum, stugorna har renoverats på sistone och kändes väldigt fräscha. Vi badade bastu innan det var dags för middag. Pasta med sojafärssås, torkade grönsaker och soja hemifrån som vi sen kompletterade med pasta och tomatsås från butiken. Den här kvällen blev mysigare och vi hade trevliga samtal i köket med andra vandrare. Avslutade kvällen som vanligt med två Ipren innan läggdags - enda sättet för mig att kunna sova när hela kroppen värker efter dagens ansträngning.

Utanför Abiskojaure-stugan, redo för vandringen mot Alesjaure
Äntligen uppe på kalfjället!
Lunchpaus tillsammans med myggen


En "fjällfie"



Flaggan är hissad, betyder att någon väntar på båten
Turkost glaciärvatten i Alisjavri
Lite för kallt för ett bad på Alesjaure-playan idag 
Underbar utsikt från dassen!
Dag 3 - Alesjaure - Vistas, 18 km
Det här blev vår sämsta dag vädermässigt, det regnade rätt rejält på morgonen när vi gav oss iväg. Nu lämnade vi Kungsleden och gick in i Vistasvaggi istället. Det var två ensamma tjejer från vårt rum som också skulle gå till Vistas den här dagen, så vi lovade att hålla lite koll på varandra under dagen. Men de var snabbare än oss så vi såg inte till dom förrän framme vid Vistas-stugan.

Leden var väl markerad i början med orange färg på stenar fram till samevistet och sen uppåt mot de stora sjöarna uppe på platån. Det var rätt blött i marken och även stenigt så det gick långsamt. Efter den första sjön, Bajip Čazajávri, gjorde vi ett stopp och loggade geocachen Prinsleden - Bajip Čazajávri. Den har bara 8 loggar sen den publicerades 2013, så den är inte så värst välbesökt, men cachen var i fint skick. Strax innan andra sjön Vuolip Čazajávri finns Tjatjajaurekåtan, en förfallen kåta som idag passade perfekt. Den gav lite regnskydd för en paus och justering av strumpor och klädsel.

Vistasdalen sägs var en av fjällvärldens vackraste dalar. Och visst var det fantastiskt vackert! Dock förstör ju regnet och de låga molnen en del. Så vi får absolut komma tillbaka en annan gång och hoppas på bättre väder då för att njuta ännu mer. Det var verkligen en skön omväxling att lämna Kungsleden. Vi gick i princip ensamma hela dagen, såg bara ryggen på några vandrare mot slutet. Ändå var leden lätt att hitta hela tiden, även om vi ibland kom in på djurstigar istället.

Framme vid Vistasstugan välkomnades vi av stugvärden Ch som är en kompis till A. Jättekul att ses! Hon bjöd på köttfärssås och spagetti, lyxigt! Vistas har precis fått en bastu (sponsrad av herrklubben Fjällrävarna med Marcus Wallenberg i spetsen...) så efter middagen blev det ett bastubad. Den här regniga kvällen blev stugan fullbelagd, det kom en familj med 6 personer vid 1.00 på natten och de fick precis plats.
Strax efter starten från Alesjaure med utsikt över samevistet Alisjávri

C loggar en geocache

Skönt med tak över huvudet






Vi hade sällskap av renar under stora delar av dagens vandring





Dag 4 - Utflykt till Lisas stuga (20 km på ett ungefär)
Framme i Vistas hade vi planerat en extra dag för att umgås med stugvärden Ch. Hon frågade kvällen innan: "Vill ni följa med på en trevlig och lugn promenad till Lisas stuga?". Det lät ju lockande! Lisas stuga är en fyrkant som syns på fjällkartan, och är i verkligheten en stuga från 30-talet. Lisa fick tillstånd från kungen att bygga en stuga på samernas mark, verkligen mitt ute i ingenstans. I Vistasstugan finns ett häfte där man kan läsa mer om den fascinerande Lisas historia. Och det var klart vi skulle ge oss av för att leta efter den!  C valde att ta sovmorgon och somnade om, men jag och Ch gav oss iväg tidigt.

Första biten gick vi på leden från Vistas mot Nikkaluokta, fram till bron över Vistasjohka och leden som går mot Kaskavagge. Efter en kort bit så vek vi av från leden och gick ut i terrängen, parallellt med jåkken. Och det var inte helt lätt att gå! Buskar, stenar och framförallt rätt blött med våtmarker. Det var enklast när vi hittade djurstigar som det gick att följa. Men tyvärr är renar och älgar bättre på att passera våtmarker än vad vi var. Så det blev mycket hopp mellan tuvor och buskar. Enligt kartan var det 6 km från bron till Lisas stuga, men det tog oss drygt fyra timmar innan vi var framme vid rätt plats enligt kartan. Efter ett par timmars vandring hittade vi dessutom färskt björnbajs!! Vi försökte låta mycket så att björnen skulle ha koll på oss så vi inte skulle överraska den.





Jag är ingen bajsexpert, men visst måste det här vara björnbajs!!


Runt 14.30 var vi så på rätt plats enligt kartan. Vi kom fram till ett vattendrag som fanns på kartan och använde det för att navigera. Men hur vi än letade så hittade vi inte den förbaskade stugan!! Nu började vi bli stressade, vi hade lång väg tillbaka så efter en stund blev vi tvungna att ge upp och vända tillbaka mot Vistas. Det gick fortare att gå tillbaka, vi hittade bra djurstigar (tack snälla björnen). Vi höll humöret uppe hela tiden, bara det var en prestation faktiskt! Tror det här var den tuffaste vandringsdag jag nånsin gjort...

Tillbaka vid Vistasstugan var vi helt slut! C bjöd på linssoppa med saffran, och sen hade vi myskväll med popcorn och bastu. En riktigt äventyrsdag! Och C hade också haft en bra dag, han hade vikarierat som stugvärd och hängt med vandrarna i stugan under dagen. Dessutom hade han passat på att logga geocachen Vistas Mountain Hut.








Dag 5 - Vistas - Nallo - Sälka, 19 km
Den här dagen var A sliten efter gårdagens äventyr. Det var lite regn i luften när vi åt frukost, och i sista stund bestämde sig Ch att följa med oss mot Nallo. Runt 10 var vi iväg mot bron över Vistasjohka på väg in i Stuor Reajddávággi. Första delen går uppåt, lite stenigt men väldigt vackra vyer. Molnen var låga men vi njöt ändå av utsikten i dalen. Vi träffade stugvärden från Nallo med sin pappa som var på utflykt och skulle gå en bit upp mot Mårmapasset.

Strax innan Nallo-stugan är det ett brett men väldigt grunt vad, där vi lätt hoppade på stenarna fram till stugan. Sen blev det lunch inne i Nallo-stugan, vi gjorde eld i kaminen och passade på att torka strumpor. Ch stannade kvar och vilade en stund i stugan innan hon gick tillbaka till Vistas, medan jag och C gick vidare mot Sälka.

Så lämnar vi den charmiga Vistas-stugan

Den nybyggda bastun









Klockan var nu strax efter 15 och vi hade en bit kvar att gå, cirka 10 km. Vi hade resonerat med några andra vandrare kring om det var bäst att gå till höger eller vänster om sjön Reaiddájávri, teorierna var olika om hur stenigt och blött det var. Strax efter Nallo träffade vi ett danskt par som hade gått den övre vägen men tyckte att det hade varit jobbigt. Vi bestämde att vi skulle gå fram till vadet som guideboken beskrev och där bestämma oss. 

Vi vandrade vidare, hade snöbollskrig, hoppade över några mindre vad och njöt av de maffiga fjällen och glaciärerna. Plötsligt hade vi en stor sjö till vänster om oss. Vi hade alltså redan passerat vadet och vägskälet, och hamnat på den övre leden. Så då var det väl bara att fortsätta då. Och det gick förstås bra, även om det mycket riktigt var rätt så stenigt och många jåkkar att forcera. Vi träffade det danska paret igen vid Sälka och då hade de gått andra vägen tillbaka, som de tyckte hade varit betydligt lättare att gå.

Det var inte helt lätt att följa leden, det fanns rösen här och där som vi tappade bort med jämna mellanrum. Vi (eller i alla fall jag) började bli lite trötta också och längtade nu mest fram till Sälka. Det var en väldigt häftig dalgång, men jobbigt för knän med alla steniga partier. Strax före 19 var vi framme vid Sälka och fick två bäddar i säkerhetsrummet, tror det bara var ett par bäddar till kvar innan det var helt fullt i alla stugorna. De andra i rummet var och bastade när vi kom så vi passade på att laga mat och äta medan det var lugnt. I säkerhetsrummet finns nio bäddar runt ett matbord och med ett enkelt kök i ena ändan. Så det blir trångt och gemytligt! Men alla var trötta, tror det var tyst och släckt redan runt 21. 






Här i säkerhetsstugan bodde vi

Dag 6 - Sälka - Kebnekaise, 23 km
Det här skulle bli vår längsta dag, vi skulle gå mot Kebnekaise och skippa Singi-stugan på vägen. Det finns en genväg en bit mot Singi som gör etappen lite kortare. Det var lite ruggigt på morgonen när vi gick men snart sprack det upp och det blev en vacker shorts och t-shirt dag. Fantastiskt fin vandring med utsikt åt alla håll, det gäller att inte glömma att stanna och titta bakåt också. Genvägen mot Kebnekaise var fint markerad så det gick inte att missa. Här går leden upp på kanten av Sinnicohkka, lite jobbig uppförsbacke men utsikten var värd det.

Vi tog en långlunch i solen, utan mygg. Sen nedför berget igen för att ansluta på Kungsleden mot Kebnekaise. C tyckte jag gick för långsamt så han travade på i förväg en bit. Jag träffade några bekanta från Alesjaure som jag stannade och pratade med en stund. Alltid kul att höra hur vandringarna varit för de personer man träffat längs vägen.
Sista biten mot Kebnekaise var jobbig. Det är bara ett par kilometer kvar men då börjar berg-och-dal banan med flera kullar som ska passeras. Jobbigt... Sen var vi äntligen framme vi fjällstationen och möttes av en kulturkrock. Lång kö i receptionen, fullsatt vid borden och ett allmänt högt tempo och ljudnivå. Inte riktigt samma känsla som vi haft under resten av vandringen. Vi hade bara kunnat boka en bädd i förväg, sen blev det fullbokat. Men det ordnade sig. A fick en bädd i en fyrbädds-alkov och C fick sova i "Södra konferensen", ett konferensrum helt proppat med våningssängar. Vi gick direkt till bastun och sen satte vi oss i gammelstugan och slappade med varsin öl och wifi! Det hade inte hänt så mycket i den stora världen under den här veckan utan internet och mobiltäckning.

Vi lyxade till med 3-rätters middag, fantastiskt gott och trevligt sällskap. Alla har sina vandringsberättelser att dela med sig av. Men jag tror inte vi var vana vid så mycket mat, så vi mådde båda två lite illa under natten. 



Vi vilar en stund vid raststugan Kuoperjåkka









Dag 7 - Kebnekaise - Nikkaluokta, 19 km

Sista vandringsdagen och kanske inte den mest upphetsande sträckan. Här flyger helikoptern i skytteltrafik med de som väljer att skippa vandringen. Men är man på vandringssemester så är man, så det är klart vi skulle gå även den här sträckan! Vi köpte färskt bröd och ägg för att lyxa till frukosten innan vi knatade iväg.

Just den här dagen gick Tierra Arctic Ultra och samtidigt första dagen på Fjällräven Classic. Först tänkte jag att det skulle bli lite jobbigt att möta så mycket människor på fjället, men det visade sig bli bättre än vi trott. Ultralöparna hade startat tidigt så de flesta hade redan passerat Kebnekaise eller sprungit mot Tarfala innan vi gick, men några löpare fick vi heja på.
Jobbigaste sträckan den här dagen var när vi lämnade fjällen och gick in i den myggiga björkskogen. Vi knatade på i raskt tempo, övervägde ett tag om vi skulle ta båten, men bestämde oss ändå för att fortsätta gå. Och strax efter båtbryggan så träffade vi de första Fjällräven Classic vandrarna. Och det blev rätt så underhållande faktiskt! Vi hejade på de flesta och studerade de olika stilarna. Speciellt fascinerande var de asiatiska vandrarna med mygghattar, långa handskar, paraplyer och annat spännande. Ibland blev det kö vid spänger och broar, men det var faktiskt inte så farligt.

Vid båtbryggan i Láddjujávri köpte vi hamburgare och satte oss nere vid sjön en stund. Sista sträckan går på bred grusstig fram till Nikkaluokta. När vi kom fram kändes det verkligen som en målgång eftersom det var fullt med folk, tält, flaggor, musik vid starten av Fjällräven Classic. Vi hade ett par timmar kvar till bussen så vi chillade vid restaurangen med glass och öl.










Framme i Kiruna checkade vi in på Hotel Kebne, åt en snabb souvas-kebab på Empes gatukök och somnade tidigt.

Sen hade vi en lugn förmiddag i Kiruna dagen efter innan tåget gick mot Stockholm vid 13.30. Nöjda och belåtna med årets fjälltur, men samtidigt rätt trötta.

När jag tittar tillbaka så tycker jag upplägget funkade utmärkt, men det är klart att man alltid kan göra några justeringar. Framförallt hade jag nog lagt in en dag till så vi hade haft en dag med kortare distans, alternativt en vilodag. Till exempel dela upp sträckan Vistas-Sälka med en övernattning i Nallo. Nu samarbetade våra kroppar så det funkade utmärkt, men en dag med lite lägre tempo hade nog varit bra. Och det här med att gå utan tält har ju sina sidor. Packningen blir lättare vilket gör vandringen betydligt behagligare. Men samtidigt blir man beroende av stugorna och när det varit mycket folk på kvällarna har vi nog båda längtat till en lugnare tältplats. Så kanske blir det ändå tält nästa år. För det är klart det måste bli en tur nästa år igen!

/A