söndag 27 november 2016

Höstresa till Costa del Sol - Benalmadena Pueblo

Om du följer Team Vildmark-bloggen så har du förstått att delar av teamet har tillbringat några veckor i Benalmadena Pueblo som ligger strax väster om Malaga. Det här var inte en ren semesterresa eller vandringsresa utan mer en "work-life retreat". Efter att ha avslutat ett uppdrag passade det bra att ta lite ledigt för att på egen hand reflektera, vila, uppleva och jobba. Mer om vad en work-life retreat innebär hittar du på min jobb-blogg StoryGuide.

Men jag tänkte passa på att tipsa lite om vad man kan göra under en resa till Malaga-trakten. Eftersom jag nu skulle ta det lite lugnt så har jag inte utforskat hela området, men några tips kan jag bjuda på som inspiration.

Benalmadena Pueblo
Jag hade blivit tipsad om bergsbyn Benalmadena Pueblo och hittade ett fantastiskt fint hus via Airbnb. Jag bodde i ett poolhus med tillgång till pool och en enorm trädgård med avokadoträd. Grannarnas tuppar och höns besökte mig några gånger om dagen och höll mig sällskap. Bara ett stenkast från byns centrum. Även om det finns gott om turister även i Benalmadena Pueblo så kändes det som en tillflyktsort från turismen nere vid strandpromenaderna. Det är en bergsby med slingrande gränder, trevliga barer och restauranger samt gott om hjälpsamma spanjorer. Sevärdheterna inkluderar en buddistisk stupa och ett fjärilshus.  Det är enkelt att ta sig från Pueblo till fots eller med buss till områdena runt omkring, läs mer i blogginlägget Stadsvandringar runt Benalmadena Pueblo.

Mitt fina hus

Mittpunkten i Benalmadena Pueblo, torget Plaza Espana

Arroyo de la Miel

Jag gillade också nästa område halvvägs ner mot vattnet från Pueblo, Arroyo de la Miel. En trevlig atmosfär med en blandning av turister och infödda. När jag hade besök av en kompis så åt vi på en lokal fiskrestaurang här, och här finns även traktens bästa vegetariska restaurang Nigella Bistro. Från Arroyo går tåget till Malaga och Fuengirola så jag hamnade här i området många gånger. Det finns också ett avdankat Tivoli och en linbana upp till berget Callamorro här.



Fuengirola
En dag tog jag det väldigt smidiga lokaltåget från Arroyo till Fuengirola för att strosa runt där. En trevlig liten stad med gott om affärer. Det finns några stora köpcentrum utanför stadskärnan, men jag var mest ute efter att flanera så jag nöjde mig med att gå i shoppingkvarteren. Jag tog en tur ner till vattnet också för att spana in stranden. Turistanläggningarna nere vid vattnet kändes lite slitna, kanske har storhetstiden för det här området passerat... Jag kan även här rekommendera en vegetarisk restaurang, Vegetariano Mezze.


Malaga
Största staden i området är förstås Malaga så en dag åkte jag tåget en halvtimme för att utforska stadskärnan. En fin och ganska kompakt stad men inget direkt som sticker ut. Det finns ett Picasso-museum som ska vara bra, men jag var inte upplagd för kulturupplevelser just den här dagen. Här fanns lite roligare butiker, och trevliga gågator.


Mijas
Mijas är en charmig bergsby som är lätt att ta sig till, bara 20 minuter med bussen från Benalmadena Pueblo. De båda byarna påminner om varandra, men Mijas är betydligt större och lockar väldigt många fler turister. Här kan man åka häst och vagn eller rida på åsnor. Men det blev lite för mycket turist för min smak. På turistbyrån kan man hämta en stadskarta med en promenadrutt markerad, så den följde jag. Fantastisk fin utsikt över landskapet ner mot havet. Gott om butiker, restauranger och barer. Jag kan rekommendera chokladfabriken Mayan Monkeys, fantastisk choklad och väldigt bra service. Det blev både förmiddagskaffe och eftermiddagsglass där.


Vandring
Det finns gott om vandringsleder i området och jag hann bara prova en bråkdel. Jag vandrade ett par gånger på lederna runt Benalmadena Pueblo, läs gärna de blogginläggen:
Vandra i Benalmadena (R4-R6-R2)
Mer vandring i Benalmadena (R5-R6-R3)


Jag vandrade också på Caminito del Rey som tidigare var känd som en av världens farligaste vandringar. Nu är den renoverad och inte farlig längre, men ändå en upplevelse. Här är min blogg från den turen:
Caminito del Rey

Ovanför Mijas finns det också vandringsleder som jag hade tänkt hinna med men så blev det inte. På turistbyrån finns en bra karta med flera leder med olika svårighetsgrad. Läs till exempel här: Country walks Mijas

Sen finns även The Great Malaga Path, som är ett initiativ där man bundit ihop ett antal leder för att skapa en sammanhängande vandringsled på 650 km. Mina turer i Benalmadena gick delvis längs den här leden. Webbplatsen är väldigt informativ med allt man behöver veta för att vandra längs lederna. Här skulle jag absolut kunna tänka mig att komma tillbaka till en mer ren vandringsresa och vandra längs lederna.

Sånt jag missade
Jag fick en del tips på platser jag borde besöka, men som jag inte hann med den här gången. Det får bli nästa gång!

  • Marbella - här verkar allt finnas, både lyxbutikerna och det mer genuina
  • Nerja  - charmig liten stad som också har en spännande grotta att utforska
  • Ronda - ytterligare en charmig stad
  • Gibraltar - för att det känns som en plats man ska ha sett en gång i livet
  • Granada - för att uppleva det arabiska arvet och se borgen Alhambra
Finns det mer man måste se när man är i trakten?


/A

torsdag 24 november 2016

Stadsvandringar runt Benalmadena Pueblo

Team Vildmarks favoritvandringar är absolut i skog och fjäll, men vi kan också uppskatta att utforska stadsmiljöer. Så, på min semester i Benalmadena vid östra delen av Costa del Sol så blev det också en del stadsvandringar.  Benalmadena består av tre delar, Benalmadena Pueblo uppe i bergen, Arroyo de la Miel i mitten och sen Benalmadena Costa nere vid stranden. De flesta turister som besöker området eller köper lägenheter hamnar nere vid vattnet. Jag bodde däremot i bergsbyn Benalmadena Pueblo, en väldigt charmig by med små gränder och vita hus som klättrar upp längs berget.

Även om jag trivdes väldigt bra i min lilla by så ville jag förstås utforska området. Jag gjorde flera stadsvandringar, och här kommer beskrivning av ett par av mina favoriter.

Arroyo de la Miel - Costa - upp till Benalmadena Pueblo
Min första vandring utgick från Arroyo de la Miel, jag började med att åka buss dit. Sen gick jag ner mot vattnet och passerade parken la Paloma. En jättefin park med fina växter, djur, lekplatser och trevliga promenadstigar. Sen gick jag ner mot vattnet och strandpromenaden. För första gången på min resa fick jag nu turistkänslan med alla restauranger och barer nere vid vattnet. Men så här i november är det rätt lugnt, även om det var varmt i luften var stranden i det närmaste tom. Det var en varm dag så först fick jag köpa en keps och sen stanna för en sangria-paus vid en av restaurangerna.

Jag fortsatte västerut tills jag kom fram till en väg som ledde rakt upp i bergen. Nu blev det lite mer ödsligt. Det ligger en golfbana här och rätt mycket lägenheter, men ingen direkt puls. En och annan bil passerade, men annars var det bara jag som var ute och gick i de här trakterna. Strax innan Benalmadena Pueblo blir det till och med lite lantligt och väldigt brant. Eftersom jag bodde lite söder om själva centrum i Pueblo så behövde jag inte gå hela vägen upp för berget för att komma fram. En lagom tur på runt 8 km.

Ungefär så här gick jag
Kaktusar i parken La Paloma 

De är bra på rondeller i den här stan

Strandpromenaden och första turistkänslan

Fin gata uppe i berget

Svettigt, bra med keps!

Dit upp till höger nånstans ska jag

Benalmadena Pueblo till Torremolinos
Jag tog också en lite längre vandring där jag började hemifrån mitt lilla hus i Pueblo. Jag gick upp till byn och började gå längs stora vägen som går ner mot Arroyo. För att göra det lite mer spännande tog jag en genväg via Calle Mozart, så fick jag lite landsbygdskänsla även på den här stadsvandringen. Jag passade på att spana in entrén till Tivoli World och starten för linbanan upp till toppen av berget Callamorro. Jag besökte inte Tivolit och jag åkte inte linbana den här gången, det får stå kvar på att-göra listan till nästa gång jag är här.

Jag passerade stadskärnan vid Arroyo de la Miel, här är gott om roliga affärer och restauranger. Det känns som en bra blandning av turister och spanjorer i det området. Sen gick jag igen genom parken la Paloma och ner till vattnet. Den här gången gick jag österut i riktning mot Torremolinos. Bussen tillbaka till Pueblo går parallellt med vattnet så det kändes bra att veta att jag när som helst kunde avbryta och ta bussen hem. Men jag travade på längs vattnet. Det går en strandpromenad i princip hela vägen till Torremolinos. Först kommer man förbi Puerto Marina, en märklig skapelse med affärer, restauranger, båtar och lägenheter i en salig blandning. Jag tittade in i några turistbutiker men sen travade jag vidare.

Gränsen till Torremolinos var närmare än jag trodde så det gick rätt snabbt att hamna i nästa stad. Det firade jag med en lunch, ett enormt fat av friterade grönsaker. Gott men mäktigt... Längs strandpromenaden ligger ett pärlband av turistaffärer och restauranger. Inget märkvärdigt utan det känns som vilken turistort som helst. Närmare Torremolinos ändrar strandpromenaden karaktär och det blir mer klippor, jag gillade det partiet bäst! Där hittade jag sen en trappa och klättrade uppåt till stadskärnan. Efter ca 14 km promenad kände jag mig nu rätt nöjd och satte mig på en buss tillbaka till lugnet i Benalmadena Pueblo.

Ungefärlig rutt på min vandring mot Torremolinos

Vid starten, Pueblos mittpunkt, Plaza Espana



 Fantastiskt fina gatuskyltar 

Ingången till Tivoli World

Charmiga Arroyo de la Miel

Parken la Paloma igen

Puerto Marina








/A




fredag 18 november 2016

Caminito del Rey

När jag kollade runt på vandringar i Malaga-området så hittade jag snart Caminito del Rey. Det är en vandringsled som följer en transportrutt som en gång i tiden användes av arbetarna vid de vattenkraftverken som fanns i området. Leden var för några år sen känd som en av världens farligaste vandringsleder, då de gamla konstruktionerna längs bergsväggarna hade vittrat och ramlat sönder. Efter att flera personer hade dött längs leden så stängdes ingångarna, men äventyrare fortsatte att besöka leden och fler personer dog. Leden reparerades och invigdes igen 2015 och är nu en populär sevärdhet i området.

Det gäller att boka i förväg för att vara säker på att komma in. Tror det är 50 platser per halvtimme som går att bokas. Jag bokade en tid och hittade sen en liten affär här i Benalmadena Pueblo som kunde hjälpa till att skriva ut biljetten åt mig. Så då var jag redo. Först buss till Arroyo, tåg till Malaga, tåg till El Chorro och sen buss igen till den norra startpunkten Ardales. Om man kommer med bil går det att parkera både vid starten i Ardales och vid slutet i El Chorro och sen använda shuttle-bussen som går emellan platserna.

Jag hade bokat starttid vid 12.30 och gick av bussen ungefär en timme tidigare. Första sträckan är en 2,7 km vandring på skogsstig fram till själva ingången till leden. Jag hade inte så bråttom så jag avvaktade en stund innan jag började vandringen. Det gjorde att alla andra från bussen redan gått iväg så jag kunde gå alldeles ensam i lugn och ro fram till ingången. Där fick vi hårnät och hjälm, sen en säkerhetsinstruktion innan vi skickades iväg.

Strax efter ingången börjar sen vandringen på en gångväg av träplankor som är fastsatta i bergväggen. Under plankorna syns resterna av den gamla leden. Det sög till lite i magen de första stegen, men sen gick det faktiskt bra med höjden. Fast är man höjdrädd så kanske inte det här är rätt vandring, det är väldigt högt ner under vissa sträckor och stora mellanrum mellan plankorna. Jag passerade en tjej lite senare som hade det jobbigt, hon höll sig i stålvajern som går längs bergsväggen och var väldigt sammanbiten.

Här börjar turen i Ardales (det går också att välja en kortare väg via en tunnel en bit härifrån)









Efter en sträcka med gångvägarna av trä så blir det en skogsstig ett tag, med fantastisk utsikt och flera rastplatser att vila eller äta matsäck på. Det här är inte en vandringsled där man ska ha bråttom, utan snarare gå försiktigt, njuta, fotografera, vila.  Så här skriver man på Caminito del Reys webbplats: The route is meant to be walked at a slow rhythm, with stops and breaks. Och det är väl en bra rekommendation!

Efter skogspartiet så blir det gångvägar av trä igen. Sista delen är en hängbro över ravinen. Där stod en vakt och hjälpte höjdrädda personer över, fin service! Efter några branta trappor är man sen nere på marken igen, och drygt 2 kilometers promenad in mot El Chorro och utgången. Väl i El Chorro hade jag en dryg timme innan tåget skulle gå tillbaka så jag lyxade till med vegetarisk lasagne och vin och hade ett trevligt samtal med ett par svenska motorcyklister. De tyckte det var märkligt att jag var här ensam, "har du inga kompisar?".








Här ser man resterna av den gamla, rostiga leden

Lite pirr i magen med glasruta ner mot ravinen







En väldigt trevlig tur, hela området runt El Chorro har en spännande natur och vandringen i sig är också en upplevelse. För mig tog hela turen från start till slut 2,5 timme och då gick jag enligt rekommendationen i en "långsam rytm". Jag skulle dock inte ta med mig den höjdrädda delen av familjen, tror inte de skulle få ut lika mycket av den här turen. Då finns det vanliga vandringsleder i området också som kanske skulle funka bättre, som till exempel den här, GR 249. Stage 21: Estación de El Chorro - Ardales, som går samma sträcka mellan Ardales och El Chorro där man får njuta av samma natur fast utan hängbroar och gångvägar av trä.

/A





lördag 12 november 2016

Mer vandring i Benalmadena (R5-R6-R3)

Så hade jag väntat in det perfekta vädret (inte så blåsigt, rätt soligt men inte för varmt) och det var dags för ytterligare en vandring i bergen norr om Benalmadena Pueblo här på spanska solkusten. Den här gången hade jag tittat ut en annan rutt på vandringskartan, nämligen rosa leden R5 upp på berget, sen R6 igen österut för att gå ner från berget via gröna leden R3.

Jag gick genom byn mot den tibetanska stupan (fantastiskt märkligt byggnadsverk) där starten på R5 skulle vara. Nu visste jag ju sen sist att det inte var så lätt att hitta startpunkterna så jag hade kollat kartan noggrant innan. Precis vid rondellen vid stupan gick det in en återvändsgata, Pje. la Rinconada och i slutet av den skulle leden börja. Här fanns det två vägar under motorvägen, jag valde den lite större stigen och större tunneln och kom sen fram på rätt sida om vägen och vandringen kunde börja.

Första delen går långsamt uppåt mot gruvan Mina de la Trinidad. Ganska brett och lättgånget första delen. När jag läste på om vandringen stod det att den gamla gruvan var låst så det inte gick att gå in. Men det låset var uppbrutet så det gick alldeles utmärkt att gå in i gruvan. Nu finns det gränser för hur kaxig jag är när jag vandrar ensam, så jag vågade bara titta in som hastigast utan några avancerade gruväventyr.

Sen började ett rätt jobbigt parti. På kartan ser man bara ett sicksack-mönster och det stämmer faktiskt kan jag intyga. Fram och tillbaka i små korta svängar klättrade jag uppför berget. Hela tiden kunde jag se masterna på toppen och kände att det var väldigt långt kvar dit. Det gick inte så fort utan jag fick stanna och pusta med jämna mellanrum. Men då är det ju skönt att det var fin utsikt! Nu såg jag även ner i nästa dal mot Mijas. Efter sicksackandet kan man väl säga att stigen fortsätter klättra uppåt i princip hela vägen upp till toppen. Så en rätt tuff vandring.

Börjar med lite graffiti i motorvägstunneln

Första delen går sakta med säkert uppåt

Här är gruvan, den som vågar kan få sig ett gruväventyr

Utsikt över Mijas 
Pust, dit upp ska jag


En avstickare för att leta efter en geocache, hade inte tålamod så jag hittade inte den...



Leden går runt toppen med masterna och på baksidan var det skuggigt och blåsigt. Så jag gick med snabba steg den sista delen av den rosa leden. Nu var jag trött och lunchsugen så jag struntade att gå fram och utforska masterna utan försökte hitta den blå R6-leden istället. Här gick jag faktiskt fel och hamnade en stund på väg upp på ett annat berg innan jag fattade att jag gått fel. R6-leden gick in precis innan masterna så jag var tvungen att gå en bit åt det hållet innan jag hittade rätt väg.

Nu blev vandringen rätt behaglig genom gles skog och hyfsat platt. Vid första bästa platsen med sol och lä blev det lunch och en stunds njutning med utsikten över kustlinjen. Sen följde R6-leden som jag hade gått för någon vecka sen men jag vek av när jag kommit fram till R3-leden. Och då var det neråt som gäller igen! Fast den här leden var rätt snäll, inte så mycket branta partier. Jag loggade en geocache Benalmadena - Tajo del Quejigal vid en väldigt stenig och intressant plats. 

Mot slutet så kan man välja att gå ner till stora vägen eller snedda ner mot leden R4 där jag gick förra gången. Eftersom man då kommer fram direkt till Benalmadena Pueblo så valde jag att ta den varianten. Inte helt enkelt att se vart jag skulle gå, men eftersom jag visste hur det såg ut när jag var framme så gick det bra. 

Här uppe på toppen vid masterna börjar leden R6

En spartansk rastplats på väg ner på R3-leden

Gott om såna här "vattenhus" på vägen ner, vet inte exakt hur de fungerat


Dagens enda geocache 
Här kan man välja "genvägen" till R4 eller gå rakt ner till vägen


Här är slutet, notera att man måste klättra på metallprylen för att hitta stigen

Ytterligare en fin vandring! Det jag har kommit fram till är att den här typen av vandringar, brant uppåt, kort bit på toppen och sen brant nedåt egentligen inte är mina favoriter. Jag saknar lunken och rytmen som finns i en plattare vandring. Det är svårt att hitta det här meditativa tillståndet när man hela tiden flåsar eller försöker parera lösa stenar för att inte göra sig illa. Jag blir nog aldrig en riktig bergsbestigare! Men, men, jag kan i alla fall varmt rekommendera de här fina vandringarna med utsikt åt alla håll.

Min första vandring i Benalmadena: Vandra i Benalmadena (R4-R6-R2)

/A