söndag 21 september 2014

5-dagars vandring i Abisko

Månadsskiftet augusti-september är perfekt för fjällvandring, så därför blev det en tur upp till Abisko. Vi har aldrig vandrat runt Abisko tidigare, så vi ville vandra några bra leder med fjällstationen i Abisko som start och mål. Vi hade bara 5 vandringsdagar att planera utifrån och dessutom hade vi tågtiderna som begränsning. Eftersom det var vår första gång i Abisko så ville gärna vandra ett par sträckor längs Kungsleden och vi kände inget behov av att ge oss av i stiglös vildmark på den här korta turen.

Så vi gjorde lite research på nätet och bläddrade i Claes Grundstens bok På fjälltur Abisko Kebnekaise, och hittade en rutt som passade våra önskemål bra:
Abisko - Abiskojaure - Alesjaure - Unna Allakas - Abiskojaure - Abisko

Dag 1: Abisko - Abiskojaure, 14 km
Vi anlände till Abisko med nattåget runt lunchtid på lördagen. Vi lyxade till med mackor på fjällstationen och värmde upp inför vandringen med att logga en geocache Naturum Abisko. Vid starten av Kungsleden loggade vi ytterligare en cache Kungsleden 1 innan vi äntligen var på väg. Efter 933 meter kom vi fram till de metrar av Kungsleden som vi sponsrat via initiativet Stötta Kungsleden. A tar fram mobilen för att föreviga platsen och lyckas då snubbla på en sten. Knät svullnade och vandringsbyxorna sprack sönder helt! Det kändes snopet om vandringen skulle ta slut efter en knapp kilometers vandring... Men CJ gick tillbaka till fjällstationen för att hämta de extrabyxorna som vi lämnat på stationen för att ha på tågresan hem, medan A vilade knät. Efter lite vila och nya byxor kunde vi sakta gå vidare mot Abiskojaure.

Portalen där Kungsleden startar vid Abisko


Meditationsplats längs Dag Hammarskjöldsleden "Den längsta resan är resan inåt"
En stor del av den här sträckan går i fjällbjörkskog som kanske inte är vår favorit, man vill ju upp på kalfjället och vidderna. Första sträckan är ändå vacker när man följer den forsande Abiskojåkka. Det finns också några fina utsiktsplatser längs vägen. Mot slutet glesnar skogen och man går längs sjön Abiskojavri. Trots att det här troligen är en av de mest trafikerade sträckorna på Kungsleden så vandrade vi ensamma större delen av dagen i underbart sensommarväder. Efter 4-5 timmar var vi framme vid fjällstugan Abiskojaure. I Abisko nationalpark får man bara tälta på vissa platser, så vi satte upp vårt tält på tältplatsen bland björkarna bakom stugan. Det var nog 6-7 tält den kvällen och halvfullt i stugan.






Vid Abiskojaure finns det en separat stuga med kök för tältare, mycket praktiskt. Så vi fixade vår goda middag Vegetarisk gryta med kikärtor (fast det blev med vita bönor eftersom det var det som fanns i butiken i stugan). Grönsakerna till grytan hade vi torkat hemma, och receptet var inspirerat från boken Torka mat av Eric Tornblad. Ute på gården firade stugvärden med surströmming, så det var trevlig stämning! Efter middagen tog vi en kort promenad till geocachen Abiskojaurestugorna innan vi kröp ner i tältet.


Loggar geocache


Dag 2: Abiskojaure - Alesjaure, 22 km
Efter en kylig men skön natt i tältet så började vi med äggröra till frukost. Vi hade köpt äggpulver via Friluftsmat och det blev en riktigt god och mättande frukost. Knät var fortfarande svullet men kändes bättre, så det gick bra att fortsätta vandringen som tur var. Innan vi började vandringen på allvar så var vi förstås tvungna att utforska bunkern i närheten. Det gick att gå in i både skyddsrummet och huvudbunkern en bit därifrån. Tänk att vi alltid hamnar på bunkeräventyr på våra vandringar!

Ingång till bunkern
Den här dagen bjöd på underbart väder och vackra vyer. Strax efter gränsen till nationalparken så fanns fina tältplatser, så det kan vara ett alternativ till att stanna vid Abiskojaurestugorna, Den här dagen hade vi sällskap av rätt många vandrare, bland annat en tysk skolklass som vandrade i fantastiskt disciplinerad takt. Efter den här torra sommaren var det oerhört torrt i markerna och i fjällbäckarna. Vi passerade både bäckar och sjöar som nu bara bestod av sten, så vi fick faktiskt skjuta på lunchen en stund för att hitta ett bra vattendrag.

Första delen stiger uppåt men sen är det rätt platt resten av vandringen. Underbara vyer hela dagen med utsikt in i flera dalar. Det här var klart vår favoritetapp på den här turen, med det enda minuset att det var lite väl mycket folk. På sommaren går det båt de sista 4 kilometrarna, men så här på höstkanten får man snällt vandra på egen hand. Även om det här är en lång etapp så är den lättvandrad och med de fina vyerna så kändes det inte alls så farligt långt.


Torrlagd sjö

Lunch i solskenet

Vackra stränder

Vi valde att tälta framme vid Alesjaure, för att kunna använda stugan för matlagning och dessutom bada bastu. Vi slog upp tältet vid en lugn plats nedanför stugan med vacker utsikt. Tyvärr så ändrade platsen lite karaktär när den tyska skolklassen slog upp alla sina tält runt oss ett par timmar senare... Nåja, det funkade bra ändå även om det inte blev så värst mycket ensamhet och vildmarkskänsla just den här kvällen.

Alesjaurestugorna på håll
Vacker tältplats, "lugnet före stormen"

Dag 3: Alesjaure - Unna Allakas, 14 km
Nu lämnade vi Kungsleden och gav oss in på en led som inte var riktigt så trafikerad med mål vid stugan Unna Allakas. Här såg vi två renar, de enda som vi träffade på den här gången, de måste ha smitit från övriga hjorden.

Leden gick uppåt i åtminstone två timmar, inte så brant men ändå lite kämpigt att hela tiden klättra uppåt. Det gäller att inte glömma att titta bakåt och njuta av utsikten ner mot Alesjaure. Det var fortfarande vackert väder även om det var lite kyligare den här dagen. Efter några ansträngande timmar kom vi upp på en stenig platå. I början var leden välskyltad med orangemålade stenar. Men efter ett tag tog markeringarna slut, och då gällde det att ta sikte på de rösen som fanns. Vinterleden gick alltid i närheten så den hjälpte också till att hålla rätt kurs.



Ledens högsta punkt
Vi åt lunch vid geocachen Prinsleden - Gárddečohkka med utsikt ner över sjön Bajip Snarapjavri. Här mötte vi ett gäng vandrare som hade sällskap av en mycket nyfiken vessla (eller något liknande djur). Vi mötte totalt 8 vandrare under hela dagen, vilken kontrast mot dagen innan då vi säkert såg 60-70 vandrare under dagen. Efter lunchen gick vi ner mot sjön och ett enkelt vad, det kan säkert vara jobbigare att ta sig över vadet en regnig sommar, men nu var det lätt att skutta över stenarna. Sen var det bara att följa vinterkryssen framåt över en platt terräng. Här blev vi "omgångna" av stugvärden från Unna Allakas som hade varit och ringt hem. Tydligen gick det att hitta mobiltäckning en bit upp på berget Snarapbakti.

Varma koppen med frökex till lunch




Utsikt mot Norge

Mot slutet av vandringen när vi började bli trötta var det en sista stigning för att ta sig runt fjället Unna Allagas. Precis innan vi var framme så passerade vi rester av gruvbrytning. Den ursprungliga fjällstugan var en gåva från gruvbolaget Sjangelibolaget. Det finns mer rester av gruvan Sjangeli en bit från Unna Allakas, men det hoppade vi över att upptäcka den här gången. Vi hade tänkt att ta oss till Norge innan middagen, det är bara ett par kilometer dit. Men dagens vandring tog längre tid än vi trodde, det var ju bara 14 km men rätt ansträngande. Så vi skippade Norge-besöket. Stugvärden tipsade om ett par bra tältplatser och vi valde en i närheten som låg på lagom avstånd från stugan men ändå rätt ensamt.

Vi trodde nog att vi skulle vara rätt ensamma här, men det visade sig att även här fanns en tysk skolklass med biologistudenter! Så stugan var i princip fullbelagd. Eftersom det var en skön kväll lagade vi middag vid tältet och använde bara stugan till att diska. Vid Unna Allakas finns en utomhusdusch och numera även en bastu. Den hade invigts bara ett par dagar innan vi kom. Men vi var för trötta för att orka med en bastu den här kvällen.

Pasta med tomatsås, ost och oliver tillagas

Fjällstugan Unna Allakas

Loggar geocachen Prinsleden - Unna Allakas

Dag 4: Unna Allakas - Abiskojaure, 24 km
Det här var den längsta turen, en lång dag med 24 kilometers vandring. Väderprognosen hade varnat för ihållande regn men när vi vaknade sken solen. Vi försökte komma iväg tidigt och hålla ett hyfsat tempo för att hinna så långt som möjligt innan regnet skulle komma. Första sträckan efter stugan var den vackraste den här dagen. Öppet landskap med låga rishedar och fina vyer. Här hade vi vår häftigaste djurupplevelse på den här turen. Vi passerade ett parti med ljungris där vi skrämde upp en fågel, en fjällripa. Vi stannade till och några sekunder senare dök ytterligare en ripa upp ur riset. Och sen flög dom upp, en efter en, framför ögonen på oss. Totalt var det nog 7-8 ripor som flög iväg, det var en mäktig upplevelse!

Efter ett par timmar gick leden in i björkskogen och där befann vi oss resten av dagen. Ibland vandrade leden ner mot vattnet och lite utsikt över fjällvyerna, men annars var det en dag med mycket grönska. Den här dagen räknade vi till 3 andra vandrare, så ingen vältrafikerad led. Det finns heller inga markeringar, men leden är ändå lätt att följa. Vi tappade bort oss en gång, och det var när vi gick igenom samevistet Råvvetievva. Där hamnade vi nere vid bron över Kamajåkka, men det var lätt att hitta tillbaka till leden igen.

Runt lunch kom det några droppar regn, men annars hade väderprognosen fel och vi kunde vandra hela dagen i lite kyligare men ändå torrt väder. Efter en lång dag var det skönt att återse stugan Abiskojaure. Den här kvällen valde vi att bo inne i stugan och avrundade dagen med bastubad.


Fint plats att rasta på

Så här såg det ut större delen av dagen

Samevistet Råvvetievva



Dag 5: Abiskojaure - Abisko, 14 km
Vår sista vandringsdag gick vi så sträckan tillbaka till Abisko. Vi kom iväg hyfsat tidigt för att det inte skulle kännas stressigt att hinna med nattåget vid två-tiden. Inget regn den här dagen heller. Även om det här blev lite av en transportsträcka så hade vi en skön vandringsdag. När vi kom närmare Abisko mötte vi rätt mycket folk och grupper på dagsturer från Abisko. Lite samma känsla som när vi som backpackers mötte all-inclusive resenärerna på Kuba... Men samtidigt är det ju det som är kul med Abisko, alla kan få ta del av vildmarken och fjällvidderna utan att behöva göra en alltför ansträngande tur.


Ungefär här är våra metrar som vi sponsrat på Kungsleden
Tillbaka till Abisko firade vi med lunch och öl i restaurangen och hade gott om tid innan vi gick på nattåget.

Det här blev en bra första tur till Abisko med Kungsleden och lite lagom äventyr. Nästa gång får vi ge oss iväg till fler områden - som Kårsavagge, mot Norge, Vistasdalen mm. Mycket kvar att upptäcka!

/A

Uppdatering:
Nu finns det ett nytt blogginlägg för ytterligare en tur runt Abisko som vi gjorde sommaren 2016:
Vandring Abisko - Nikkaluokta via Vistas





torsdag 31 juli 2014

Björnö naturreservat

En vacker julidag så kände vi behov av att komma ut i skärgården och vandra igen. Så vi valde Björnö naturreservat på Värmdö. Vi insåg snabbt att vi är betydligt duktigare på att packa för fjällvandringar än för skärgårdsvandringar. Vindjackorna var med men inte badkläderna... Nåja, vi parkerade tillsammans med alla andra som skulle bada och gav oss in i skogen.

På Värmdö kommuns hemsida så finns en karta som visar en led på drygt 7 kilometer. Leden är mycket sparsamt markerad så det är väldigt bra att ha en karta med sig. Vi valde att gå en lite längre tur som beskrivs av Karin Innings i hennes bok Vandringsturer kring Stockholm: Skärgården. Även Tranevings har vandrat den här turen och beskriver den bra i sin blogg. Där finns även en karta över turen.

Vi gick in i skogen längst ner vid parkeringen och tog oss mot vattnet. Här vandrade vi över klipporna mot badstranden. Ingen tydlig stig här, men det är enkelt att navigera ändå med vattnet till höger och stranden rakt fram. Vi kom fram till stranden Torpesand och kryssade mellan alla solbadande. Här fanns en cache precis vid starten av Snorkelleden, men tyvärr var det lite för mycket mugglare den här dagen så vi fortsatte. Snorkelleden hade också varit kul att prova, det får bli en annan gång.

Utsikt från klipporna innan Torpesand
Gott om folk på stranden

Nu blev det lite blandat grusväg och stigar förbi torpet Björnötorp och fram till småbåtshamnen Småängsviken. Sedan vidare på grusväg fram till Småängen, ett jordbruk som drivs av Skärgårdsstiftelsen. Här gick vägen över till stig och in i skogen mot ett utsiktstorn i skogen. Det var inte så högt så till och med CJ vågade klättra upp och njuta av utsikten.  Här loggade vi geocachen Hint 3/3 som legat här ute i skärgården sen 2002. Och en bit därifrån på klipporna även cachen Björnö - Naturens år 2009.

Nästa stopp var Ramsviken, här finns en raststuga med informationsskyltar om Björnön och torpen runt omkring. Här hade vi sällskap av en guidad grupp så vi passade på att tjuvlyssna lite om Ramsvikens historia. En kort bit från Ramsviken kom vi fram till Norrviken, en liten gästhamn med färskvatten där vi passade på att fylla vattenflaskorna. Här gjorde vi en avstickare ut på klipporna för att äta lunch och plaska lite i havet.



Utsikt från utsiktstornet

Cachen Naturens År

Ramsviken

Lunch på klipporna

En liten snok höll oss sällskap i badet

Kort efter Norrviken kan man välja om man vill gå tillbaka längs vägen mot båtklubben, då blir turen 7 km. Men vi fortsatte enligt Karin Innings förslag och vek in på en traktorväg fram mot torpet Ebbalund. Här gick vi längs vackra ängar uppe på en vall. Sen kan man göra ytterligare ett val, göra en avstickare till halvön Näset (då blir turen 11 km) eller gå direkt tillbaka (totalt 9 km). Det var ju fint väder och vi var pigga, så det var klart vi skulle ta turen runt Näset också. På Näset har Skärgårdsstiftelsen betesmarker så det gick kor och hästar i hagarna. CJ höll lite avstånd till kossorna, det är ju mäktiga djur! Fantastiskt vackert där kossorna låg inne bland picknick-borden och vilade i skuggan. Här var det lite svårt att se exakt var stigen gick, men vi höll oss runt strandlinjen och vandrade runt.

Fina ängar

Kossorna vilar i skuggan

Sen var det grusväg resterande del tillbaka mot parkeringen. Bara ett par hundra meter från parkeringen ligger Kajakeriet, så vi tog en liten promenad ytterligare dit för att fira med glass! Totalt blev vår promenad knappt 13 km, men då gjorde vi en del avstickare. Om man bara håller sig till leden så hamnar man nog på runt 11 km.

Glassavslutning på turen

Så: En riktigt fin skärgårdstur, som är lättillgänglig och rolig att vandra. Glöm inte badkläderna så blir det en toppendag!

torsdag 24 juli 2014

Vandra på Arholma

Årets skärgårdsutflykt gick till Arholma i Stockholms norra skärgård. Vi letade efter en ö som var tillräckligt stor för att det skulle gå att vandra och som också hade en del sevärdheter. Och då hittade vi Arholma, den sista av öarna i Stockholms skärgård innan Åland.

Vi parkerade i Norrtälje och tog Norra Båtlinjen ut till Arholma. Det är en taxibåt som kör två gånger dagligen ut till öarna i Norrtäljes skärgård. Det var en ruggig dag med blåst och en dyster väderprognos, men båten tog oss tryggt ut till Arholma. Och den dystra väderprognosen infriades inte utan det blev helt okej väder hela dan.

Taxibåten lämnar oss vid Arholma dansbana
Vi slog upp vårt tält på den fina tältplatsen strax norr om bryggan vid Arholma. Tältplatsen är en liten platt gräsplätt med plats för kanske 8 tält. När vi kom dit fanns det redan två tält, men det var gott om plats för vårt också. Vid tältplatsen fanns det toalett och soptunnor och ett gäng bräkande får. Vatten fanns i en brunn vid badplatsen 100 meter därifrån. Och så hittade vi en kran bort mot Arholma Dansbana också, så där hämtade vi vårt vatten till kaffe och matlagning.

Vacker tältplats med får som närmaste grannar

Första dagen gick vi upp till Arholma Nord för att besöka Batteri Arholma. Vi har ju en tendens att hamna på militära utflyktsmål på våra äventyr, undrar hur det går till... Vi värmde upp inför visningen med att vada ut till en liten holme för att logga geocachen Batteri Arholma. Sandaler och en gångstav hade varit användbart, men det funkade ändå att vada barfota även om det tog lite tid... Själva guidningen var intressant, och CJ bjöd på bonusinformation från sin egen tjänstgöring på liknande ställen.

Försiktig vadning

Den obligatoriska poseringen vid kanonen
Middag i kvällssolen vid Arholma dansbana

Kväll i Arholma
Andra dagen blev vår vandringsdag då vi hann med att besöka större delen av ön. Det finns en utmärkt vandringsled som går på norra delen av ön. Delar av stigen är märkt med vita träbrickor, men med en Arholma-karta går det rätt enkelt att hitta runt trots att leden inte är välmarkerad. Här på Arholma.nu finns en  karta där stigarna syns bra.

Vi utgick från tältplatsen och gick norrut mot Arholma Nord. Strax efter en bäck tog vi höger in på en traktorstig. Den stigen går rakt genom skogen fram till östra sidan av ön. Där fortsätter stigen söderut längs kusten. Här fanns det gott om badklippor och även flera små badstränder. Och trots att det var mitt i juli så var vi nästan ensamma ute i skogen. En geocache fanns också här vid klipporna, Arholma - Naturens år 2009.

Här loggar vi geocache i solen


CJ hittar en bunker att utforska

En av flera fina sandstränder

Längst ut på Talludden finns en vacker begravningsplats, Arholma Minneslund, med utsikt över havet. Efter minneslunden går stigen över till grusväg och man passerar en del hus. Här träffade vi ordföranden i Arholmas intresseförening som var ute och rensade sly längs vägrenen. Han berättade om hur Skärgårdsstiftelsens kossor hjälper till att hålla viken frí från vass och sly. Annars går det fort för landskapet att växa igen. Vi uppmuntrade föreningen att marknadsföra vandringsleden bättre och markera upp den, för det var en fin tur som fler borde hitta till.

Vilopaus i skuggan vid minneslunden

Efter skogsturen fortsatte vi vandringen runt Arholma by. Vi utforskade den fina bastun som sköts av Skärgårdsstiftelsen. Där gick det att boka en timme bastubadande, och det var gott om lediga tider. Bastun var i superfint skick, men vi hoppade över bastandet den här gången. Nästa stopp blev fika på Bull-August gård. Det är en charmig gård där det finns vandrarhem och nu på sommaren även kafé. Men sevärdheterna tog inte slut där. Vi stannade till vid kyrkan och sedan klättrade vi uppför berget till Arholma Båk. Båken är ett gammalt sjömärke som nu är utsiktstorn och där man har konstutställningar. Vår vandring gick snabbare än beräknat så vi var för tidiga på plats, så det var inte öppet. Men vi stannade till på utsiktsplatsen och njöt av utsikten en stund.

Efter en lunch vid tältplatsen bestämde vi oss för att fortsätta vandringen och också utforska de södraste delarna av ön. Så vi trotsade de mörka molnen och gick grusvägen söderut. Här passerade vi Simasgården och sen fram till slutet av vägen vid Granö. Vi gjorde en avstickare fram till badplatsen vid Granö, även om vi tyckte att de sandstränder som vi hittade på förmiddagen på norra ön var finare. På kvällen kom ett härligt skyfall så vi hängde på Arholma Dansbana några timmar tills det lättade och vi kunde krypa in i tältet. Sen tog vi passbåten till Simpnäs tillbaka på morgonen, med buss till Norrtälje. Mycket smidigt!

Bastun får vi låna nästa gång

Och kanske bor vi i vandrarhemmet Bull August nästa gång 

Utsikt från Granö badplats

Väntar på bussen i Simpnäs
Så, Arholma är en fantastiskt charmig ö och på en dag kan man vandra i princip hela ön runt och både få skog, hav och sevärdheter. Klart värt ett besök!

/A