BINGO!!

Det här dagen blev en milstolpe i vår cachingkarriär - nu är bingobrickan full! Vi har alltså loggat en cache på årets alla 366 dagar, fast då utspritt på 4,5 år. Vi har inte direkt jobbat aktivt tidigare för att fylla brickan, förrän nu det sista året. CJ har hållit reda på våra luckor och skickat ut oss på gc-tur när det behövts! Vi har ju olika åsikter i familjen hur viktigt det är med statistik, men lite kul är det i alla fall. Och så blir det en "diamantbadge" i statistiken!

Zero days left!

De cacherna som fyllde i dagens lucka blev två cacher i Vallentuna som CJ passade på att logga när han skulle hämta dottern från volleybollmatcher. Den ena av cacherna Högkvarteret var en riktig höjdare, nämligen Hemvärnsgården och bakom den fanns det ett LS torn. För 20 år sedan fanns det massor av sådana här torn där lottor stod och spanade efter flygplan. Idag finns i princip inga kvar, så det kändes lite nostalgiskt...

Torn i Vallentuna

CJ hann också med en liten rekogniseringstur till några bunkrar i närheten där vi planerar nya cacher. Kommer inom kort!

Nånstans i närheten av denna bunker kommer en cache inom kort!

Men nu kommer det bästa av allt! Precis när vi lagt champagnen (eller nåja mousserande vin) på kylning för att fira denna milstolpe så plingar det till i mejlen. En ny Challengecache - Zero days left - 366 dates cached challenge! Vilken tajming! Det är nästan som om Lasse i MildasVänner haft oss på bevakning ;-)

Så CJ kastade sig i bilen och åkte de två milen mot Vaxholm, att bli FTF på denna challenge skulle ju sitta som pricken över i-et och det kändes nästan som om vi förtjänade att bli först. Och det är klart vi var först!! Dessutom så misstänker vi att MildasVänner haft en baktanke med att kalla cachen just "Zero days...", eftersom det hjälper oss Stockholmscachare att också komma närmare målet att logga en annan Challenge-cache:  Alfabetschallenge. Nu har vi den åtråvärda bokstaven "Z" avklarad!

Vilken dag, nu blir det champagne och i morgon blir det vardagsäventyr 2 av 52.

/CJ+A

Gryningsräd mot Åkersberga

Jag planerade att jobba hemma idag och gick upp tidigt och åkte mot pendlar strömmen till Åkersberga för ett par timmars geocaching. Det händer att jag gör sådana här räder och genom att vara väl förberedd så hittar man de roliga cacherna och kan undvika andra.

En vacker stenbro är ju alltid kul...

Fina stenålders hus

Tyvärr så började det ju sådär med en DNF på Farmors lilla, men sedan hade jag flyt och hittade tio cachar i rad. Det var en blandning av röda hus, broar parkeringsplatser, tågstationer och båtplatser. Som tur är sticker några platser ut som tex Ekbacken, Åkersberga, Fjärilsparken. Vid cachen Solbränna, längst ute på en udde tog jag förmiddagsfika och försökte njuta lite av solen.

Förmiddagsfika i solen

Dagens bäst cache var Tidsmaskinen som var så där bra som GC kan vara när den är som bäst. En annorlunda och sevärd plats. Lite klurigt att hitta burken. Det blev också min sista burk. Förra gången vi var här var det snöstorm och vi agerade faddrar åt två nya geocachare då skrev vi så här på vår blogg Snöstorm i Åkersberga. Undrar om de fortsatte?

Inte för att statistiken är så viktig men idag tog vi vår 200 multicache och fick en uppgradering av multi badgen till Gold.

/CJ

Vildmarksmässan 2011

Äntligen kom vi iväg till årets Vildmarksmässa! Vi har inte haft möjlighet att åka dit tidigare, så vi var laddade! Och det blev en mycket inspirerande dag med många intryck!

Några axplock från mässan:

Vi träffade vår favoritguide Adrian från Pathfinder Travels. Vår resa till Marocko tillsammans med Adrian är nog hela familjens favoritresa, och vi blev väldigt sugna på att åka fler gånger. En skattjaktsresa till Turkiet på sportlovet kanske? Får fundera på det...

E, Adrian och en massa nyfikna barn som utforskar insekter i Atlasbergen, 2007

Vi växlade några ord med Gunnika  med projektet 52 adventures och berättade lite om vårt mer blygsamma projekt - 52 vardagsäventyr med Team Vildmark. Hon blev intresserad av geocaching och vi lovade mejla lite mer information och länkar. Alltid kul att träffa likasinnade som har förstått tjusningen i de små äventyren som ger krydda i tillvaron!

Vi pratade med massor av passionerade, engagerade människor som driver hotell, äventyrscenter, samevisten mm. Så många platser att besöka och så mycket att utforska. Det blir att sätta sig med kalendern och planera helgerna framöver.

Vi tittade lite mer på vandringslederna runt Stockholm som vi har velat att prova mer. Just nu är vi lite sugna på att gå Sörmlandsleden, och speciellt då sträcka 5:2 eftersom vi träffade en så sympatisk man som skötte just den sträckan. Och hela Roslagsleden vore ett coolt projekt att beta av under året...

Slutligen så shoppade vi en del friluftsprylar - North Face duffel, liggunderlag från Exped och kikare till sommarens fjällvandring.

Så, ikväll sitter vi och bläddrar igenom våra kataloger och broschyrer och drömmer oss bort. Många vardagsäventyr och mer exotiska äventyr att planera. So much to do, so little time...

/A

52 vardagsäventyr med Team Vildmark

Läste precis om Gunnika som planerar 52 vardagsäventyr på helgerna under 2011. Och det är ju faktiskt vad vi ägnar oss åt också! Vardagsäventyr, att upptäcka spännande platser runt omkring oss och vara ute i naturen så mycket som möjligt. Fast kanske inte lika organiserat som Gannika. Men från och med idag så inleder vi vårt eget projekt - 52 vardagsäventyr med Team Vildmark!

Äventyr 1 - Skogs- och isvandring med geocaching vid Kalmarnäs
Denna veckas äventyr gick till Kalmarnäs naturreservat i Håbo. Kalmarnäslandet ligger i ett bergigt skogsområde mot Mälaren. Upplandsstiftelsen ansvarar för området och det var verkligen exemplariskt välskött. Fina skyltar och tydliga stigmarkeringar. Nästan lite väl ordnat, kändes inte som så mycket vildmark, men väldigt vackert!

På väg mot Kalmarnäs loggade vi två mysterycacher som A löste på ett kick på morgonen innan vi gav oss iväg. Båda var välgjorda - men favoriten var Franz Jäger #2, jättefin cache!

Sedan parkerade vi vid naturreservatets parkering och läste lite på de fina informationsskyltarna innan vi gav oss iväg. Trots snön så var det lätt att gå i de upptrampade stigarna, speciellt för A som hade sina favoritskor Icebug med dubbar på sig. Första målet var Vattunödsberget och cachen Vattunöden med hisnande utsikt över Mälaren. Vi passade på att äta lite GI-fika och njuta av solskenet. En bit därifrån fanns en välskött grillplats, och lite ångrade vi att vi inte grillade lunchen istället...

Barnvänligt naturreservat

Grillplatsen vid Vattunödsberget

Loggning med utsikt över Mälaren

Nästa stopp var "Eken" - Upplands troligen äldsta ek. Men till vår stora besvikelse så hade eken blåst omkull och såg rätt eländig ut. Fast vi hittade en del andra coola träd - som en urbrunnen ek som bara hade ett tunt skal kvar.

Äldsta eken som blåst omkull

Inte den äldsta eken, men cool ändå!

Vi hade en diskussion om det verkligen var säkert att ge sig ut på isarna. Det var inte så många människor ute på isen, men vi bestämde oss för att ge oss iväg. Vi har ingen riktig isvana och är inte helt utrustade heller. Så till nästa säsong får vi uppgradera utrustningen! Men med ispiken i handen gav vi oss iväg. Ganska blött på isen, men isen var fortfarande tjock. Det var en fyrhjuling som åkte omkring på isen - och det fick oss att känna oss lite säkrare. Det är märkligt med avstånd på isen - den lilla ön som vi skulle besöka såg inte ut att ligga många meter bort, men det var 1,4 km från fastlandet ut till ön med cachen Oxen. Det var en D1:a, men vi hade trots det lite svårt att hitta cachen. Just när jag tänkte ringa Nie som var här för ett par veckor sedan, så hittades cachen på ett väldigt enkelt ställe! 

Vi promenerade tillbaka mot hotellkomplexet Lastberget som såg lite malplacerat ut mitt i den fina vildmarken.  Namnet Lastberget kommer tydligen från att det här en gång i tiden varit en plats där man lastat ved från skogarna på båtar. En kort promenad senare - off-road pulsande i snön förstås - var vi framme vid en ny tjusig utsiktsplats och cachen Min spontana - Lastberget. Det blev dags för påtår och ny paus för att njuta av vårsolen.

Vi följde sedan stigarna vidare tillbaka mot parkeringsplatsen igen och passerade en bäckravin och Naturskolans lokaler med ytterligare grillplatser. Och en väldigt charmig skylt vid "Barkbåtbron", sånt blir vi glada av!

Här kan ni sitta och se när era barkbåtar går i mål. Ni kan sitta på bron och kolla på båten, kasta sten eller sitta och tänka.

Tjusiga granrenar (granhundar?) vid Naturskolan

Det blev en fantastiskt skön promenad genom ett vackert naturreservat, som passar både vildmarkare och mer ovana barnfamiljer. På väg hem blev det ytterligare ett par cachar innan vi nöjda svängde in på parkeringen hemma.

Och inte nog med det! Veckans äventyr fortsätter imorgon med en tur till Vildmarksmässan.

/A

På vingliga ben runt ett soligt Djurgården

Jag har haft ont i knän och leder ett tag nu, trots att jag undersökts på både tvären och längden och så har man funnit mig fullt frisk. Min stackars sjukgymnast har haft många teorier men utan resultat. Nu knaprar jag en medicin och jag har inte mer ont om jag tex springer eller inte. Så nu struntar jag i att det är lite motigt här och var i kroppen och springer ändå. Löpningen är ett superbra sätt för att hålla koll stressnivån och bli effektivare.

Vägen längs Djurgårdsbrunskanalen

Det finns många fina löpvänliga vägar runt Djurgården men nu när snön smälter fort kan inte vattnet ta vägen någonstans så idag var Greve von Essens väg helt blockerad av djupt vatten.

Tur att man inte är rädd för att bli blöt om fötterna.

Snöigt men soligt på gärdet.

Här har våren inte kommit långt.

Idag hade jag siktet inställt på geocachen Djurkyrkogården. Så det blev ändå att ge sig ut på hala och snöiga stigar. Jag passade på att titta till cachen Lilla Sjötullen som var i bra kondition. Djurgårdsbrunnskanalsbron renoveras och vår cache som brukar ligga där är också stängd för renovering.

Bro som renoveras

Det blev totalt 6 km, flåset är uselt även om jag är förvånad över hur bra det gick med tanke på den lilla träning jag gjort det senaste året.Nu ska jag se till att komma ut ett par gånger i veckan och det lär bli många varv på Djurgården.

/CJ

Skeppsvrak och hattar

Vi var upptagna på lördagen så trots att solen sken och man började känna att det kanske finns ett slut på den här vintern så kom vi inte ut. Idag var vädret minst lika fint men jag lyckades inte locka med mig någon på min tur idag utan resten av familjen motionerade på andra sätt istället.

Eftersom isarna fortfarande ligger tjocka bestämde jag mig för att ta en tur till några av öarna vid Ekerö. Vi har varit några gånger på Ekerö och det är jättesvårt att hitta en bra parkering. Konstigt att man inte kan fixa några bättre ställen men det blev en bra fulparkering.

Karta över dagens 4:a cacher.

Jag stod egentligen på gamla vägen så det var bara att följa den fram till iskanten och sedan raka vägen till Lindöbrovraket via stigen som fanns i snön. Nu när allt är täckt av snö och is stack bara ett kort litet rör upp i snön och där låg naturligtvis cachen. Det känns lite fuskigt att ta den cachen den här årstiden...

Är det ett ubåtsperiskop?

Härifrån satte jag kurs mot Fiskarholmen och det blev en jobbig promenad då man hela tiden trampade igenom skaren. Trots det fina vädret var det nästan inga andra ute på sjön. Isen kändes supersäker idag men jag släpade naturligtvis med mig ispik, isdubbar mm.

Sol och vindstilla på fjärden idag.

Enligt loggboken så hade Nasper precis varit där och jag tyckte jag kunde se en skidåkare, synd att vi inte hann träffas.

Sedan blev det en kort promenad till cachen Fiskarfjärden som jag hittade snabbt (bra spår i snön). Detta var första gången jag var på ön Kungshatt. Nu lämnade jag isen och det blev att ta sig fram i skogen med siktet inställt på Hatten och cachen Hattifnattarnas ö. Förutom att det var jobbigt att trampa fram i snön så var det en fin promenad genom skogen. Det var mycket spår av älg, både i snön i form av legor och spillning men jag hittade också ett "färskt" älgskelett. Uppe vid hatten var det en fantastisk utsikt och jag började med att lösa och logga cachen innan jag satte mig på en trädstam för att ta mitt kaffe och mina salamimackor och titta på utsikten. Det var kul att komma nära hatten som jag sett några gånger från andra sidan.

Kungshatten

Vägen tillbaka gick i ett högt tempo både för att jag skulle få lite träning men också för att hålla mitt löfte om att vara borta max tre timmar.

Det var ett lätt sätt att ta 3 T5:or och en T4:a. Kanske lite fusk men det är ju något som är möjligt för alla.

När jag sedan var hemma så drog C med mig ut i skidspåret runt Rösjön så det blev 7 km skidor idag också. Spåret var extremt isigt och det var tufft att åka.

/CJ

GC tur till mörkt och kyligt Limhamn

Återigen är jag i Malmö på tjänsteresa. Det är en stor skillnad att lämna all snö i Sala mot ett i princip snöfritt Malmö. Jag hade gärna stannat några dagar till i Vildmarken men det var ju inte möjligt.

Efter att ha suttit på möten en hel dag så finns det nog inget bättre än att ge sig ut och leta burkar. Det börjar bli rätt glest mellan burkarna i Malmö centrum så idag tog jag buss 4 till Limhamn. För att kunna röra mig smidigt är jag ombytt i löparkläder och en liten ryggsäck med GC utrustningen. Väl i Limhamn så ligger ju burkarna mycket tätt och man behöver bara springa några hundra meter mellan cacherna. Via burkarna tog jag sedan en slingrande promenad tillbaka till Hotellet.

Limhamn före...

Nu blev det  26 ställen/försök av dessa hittade jag 18, det ger en found rate på 70%. Vid ett tillfälle när jag kröp runt ett litet hus och lyste med ficklampan kom en nyfiken hund och strax därefter en lika nyfiken hundägare. Klart de undrar varför en man i sina bästa år kryper omkring och lyser med en ficklampa. Jag blev naturligtvis tvungen att förklara vad jag höll på med. Om hon trodde på mig vet jag inte men hon försvann. Annars var det glest med folk på gatorna den här kyliga och mörka kvällen.

Kvällens bästa cache var Kajutans bro beroende på bunkern som låg en bit bort. En av de få som finns kvar i Malmö och som förhoppningsvis kommer bevaras. Här tog mina batterier slut och de jag hade i reserv fungerade inte… Så går det om man köper batterier i Vietnam för 25 öre styck… Jag hade dock tur och en lite kvartersbutik vid Blå huset hade inte hunnit stänga så min promenad räddades. Det hade inte varit kul att få springa hela vägen till Hotellet och veta att man kutade förbi ologgade burkar.

Klart bästa cachen i Limhamn var Folketshus. Sedan var äntligen mörker cachen MB#67 Park in The Dark i Malmö stadspark tillgänglig igen så det blev avslutningen på min långa promenad idag.

Limhamn efter min promenad

/CJ