Vandring i Åsnens nationalpark

Åsnens nationalpark blev vår femte nationalpark som vi besökt under vår tur söderut i våras, nu har vi börjat mer aktivt söka upp nationalparker för att så småningom besöka Sveriges samtliga nationalparker. Det här blev nationalpark nummer 17 av 30, så nu är vi mer än halvvägs. 

Åsnen ligger i Alvesta och Tingsryds kommun och nationalparken består mestadels består av vatten och öar men också några skogsområden som går att besöka till fots. Vi valde att åka mot huvudentrén Sunnabron i den norra delen av nationalparken. Här fanns fina vindskydd och rastplatser med utsikt över sjön. Från Sunnabron följde vi den gulmarkerade vandringsstigen mot parkeringen i Bjurkärr för att där ansluta till Bjurkärrs strandslinga. Det går att välja tillgänglighetsanpassade slingor också, men just den här strandslingan bjöd på lite mer terräng. Det är inga långa avstånd, jag tror vi totalt gick ungefär 5 km. 

Det var en fin tur, huvudnumret i den här parken är väl ändå sjön och alla obebyggda öar som bildar en form av skärgård i sjön. Men skogen och kulturlandskapet runt omkring var också en trevlig bekantskap, även om det är tillrättalagt med stigar och rastplatser överallt så gick det att få riktig urskogskänsla i delar av skogen. 

/Annika

Söderåsens nationalpark - Hjortsprångsrundan

Efter en morgonuppvärmning vid Dalby Söderskog satte vi kurs mot Söderåsens nationalpark, en plats vi sett många bilder från och sett fram emot att få besöka. Det är en stor park med flera olika ingångar och platser att utforska. Vi valde på vårt premiärbesök att utgå ifrån Skäralid och Naturum för att sen vandra Hjortsprångsrundan på knappt 8 km. 

Söderåsen bjuder på magnifik natur och det var en annorlunda vandringstur som gav känslan av en sydeuropeisk vandring. Vi gick motsols vilket betydde att första delen gick vi längs med Skärdammen och vidare genom Skäralidsdalen. Här slingrar sig leden fram längs en å med dramatiska klippor på bägge sidorna. 

När leden vänder tillbaka så var det en tuff brant att ta sig uppför på väg mot Liagården, där det finns en rastplats med vindskydd, dass och grillplatser. Här var det gott om folk, några tält var redan uppsatta inför kvällen och det brann i eldstäderna. Vi hittade ett ledigt bord för att ta en fika och vila trötta ben. Sista delen av vandringen går högt ovanför dalen, på södra platån, med vackra vyer ut över landskapet. Begreppet Hjortsprånget kommer från en gammal jaktmetod från stenåldern då man jagade ut hjortar på en tunn landtunga som sträcker sig ut över dalen. 

Sista delen ner mot Skäralid sluttar brant med flera partier av trappor, för en med dåliga knän blev det en långsam nedstigning. 

Det här är en nationalpark som ger mersmak, både att komma tillbaka och uppleva parken en annan årstid men också besöka flera delar av parken. 

/Annika

Dalby Söderskog

På vår väg från Ystad upp mot Kullahalvön passade det utmärkt med ett stopp vid Dalby Söderskog, Europas minsta nationalpark. Vi kom fram rätt tidigt på morgonen och fick sällskap på parkeringen av ett gäng från Friluftsfrämjandet. 

Vi tog Kroppekärrsrundan runt, den slingan är 2,3 km och går längs den yttre gränsen av nationalparken. Om man vill ta en längre tur kan man gå vidare på Skryllestigen och bort mot Skrylle naturreservat där det också finns ett Naturum och mängder med leder och motionsspår att utforska. Vi valde dock att fokusera på Dalby Söderskog den här morgonen. 

Så här tidigt på säsongen, sent i april, var naturen fortfarande mest i vila även om vi här fick se första spåren av lövsprickning på den här skånska utflykten. Nationalparken består av en ädellövskog och enligt webbplatsen för nationalparken så bjuds man på "storartad vårblomning" om man dyker upp senare på säsongen än vad vi gjorde. De blommor vi fick njuta av var hålnunneörten som trivs här bland lövträden. 

Vi avrundade vår promenad runt parken med en fika vid parkeringen, där var det väldigt fin utsikt över den skånska slätten. Sen packade vi ihop och begav oss till nästa nationalpark för dagen, Söderåsen. 

/Annika

Stenshuvuds nationalpark

Stenshuvuds nationalpark är en plats som vi sett många bilder ifrån och läst inlägg om. Speciellt under pandemin var det rapporter om bilkaos pga trängseln med besökare. Men en lördag i mars var det bara ett par andra bilar på parkeringen när vi kom hit på morgonen för vårt första besök i den här nationalparken. Det känns alltid fint att inleda ett besök i en nationalpark med att posera vid guldstjärnan!

Vi valde att kombinera den gula Hällevikslingan med den röda Stenshuvudslingan för att få till en trevlig rundtur för en förmiddagsvandring. Så här års är naturen sparsmakad, lövsprickningen hade inte kommit igång i avenbokskogen och marken i lövskogen är täckt av torra, bruna fjolårslöv. Men en del vårblommor stack i alla fall upp som färgklickar ur lövmassorna. 

Det bjöds på finfin utsikt uppifrån topparna på Stenshuvud så vi dröjde kvar där en stund för en förmiddagskaffe. Framme vid Hällevik blev naturen annorlunda, här finns exotiska träd och buskar planterade i det så kallade "arboretet". Tillbaka mot Naturum gick vi längs vattnet, nu sken solen och vi fick en skön stunds vila vid Stenshuvuds fyr. Stigen på den här delen av vandringen var rätt stenig och knotig och krävde fullt fokus. Vi avslutade med en stund vid stranden, vi kan föreställa oss hur det kan se ut här en varm sommardag. Men som de lågsäsongsturister vi är så njöt vi av stillheten och lugnet. 

Det var roligt att äntligen fått besöka den här platsen, nästa gång får vi utforska de södra delarna av nationalparken mot berget Kortelshuvud som vi inte hann med den här gången. Efter vandringen firade vi att vi hade besökt ytterligare en nationalpark med finlunch på Kiviks musteri, det kan varmt rekommenderas.

Mer om Stenshuvuds nationalpark

/A