måndag 7 juli 2014

Paracord: Chain sinnet

De senaste dagarna har jag tränat på en ny paracord-teknik - Chain sinnet. Det är en enkel teknik som är lätt att variera så den vill jag gärna tipsa om!

Jag började med den här enkla instruktionen, Survival Bracelet II, och gjorde några varianter, enfärgade och tvåfärgade, med och utan spänne. Med den tvåfärgade så fäster man bara ihop trådarna först och kör som vanligt. Jag gillar det orangea armbandet som bara är fastsatt med en enkel överhandsknop. Om man vill använda linan knyter man bara upp knopen och så går det att använda linan och knyta ett nytt armband efter det. Väldigt smidigt! Det brunmelerade armbandet är avslutad med en diamantknop istället. Jag gillar att de här armbanden blir lite smalare än med den vanliga kobraknopen, de känns lite enklare och som ett armband man kan ha på sig till vardags inte bara i skogen.

Chain sinnet
Jag hittade också en instruktion där man gör precis samma knop, men använder dubbla trådar i olika färger. Inte alls svårt, men jag insåg efter ett tag att man måste vara noggrann med vilken färg som hamnar överst hela tiden. Annars blir  mönstret ojämnt. Det blir ett riktigt kraftigt armband så kanske passar det bättre som nyckelring som jag gjorde. Jag tror linorna i min nyckelring blev runt 1,7 m per färg, så väldigt mycket lina att använda om det behövs. Passar bra att hänga på en ryggsäck. Instruktionen finns här Double chain sinnet.

Double chain sinnet

När jag ändå var i farten så gjorde jag också ett armband med en snarlik teknik, Genoese Zipper Sinnet. Det har jag provat förut, men den här gången gjorde jag ett snyggt rosa-grått armband med knut istället för spänne. Det blev ett favoritarmband! Inte alls svårt, grunden är lika men lite mer komplicerad. Här finns två bra instruktioner, från TIAT och från Stormdrane.


/A


7 sorters blommor

Naturskyddsföreningen hade ett inlägg på sin hemsida häromdagen om hur vi behöver hjälpas åt att hålla ängarna levande, Lägg sju sorters blommor på minnet. Ett sätt att rädda våra ängsmarker är att vi kan mer om blommor och lär ut det till våra barn. Idag när jag gick på en vandringstur på Järvafältet så kom jag och tänka på det. För att vara en person som vistas så mycket ute i naturen så kan jag skrämmande lite om växter. Gran och tall kan jag skilja på men sen blir det svårare...


Så jag antog utmaningen! På väg hem plockade jag sju helt vanliga blommor, någon blomma hade jag en teori om vad den hette men de andra var jag osäker på. Hemma plockade jag fram en helt vanlig gammaldags flora, Den nordiska floran, och började leta. Men det var svårare än jag trodde  - 700 sidor med blommor! Till slut hade jag förslag på alla blommor. Helt säker var jag inte så jag dubbelkollade med Den virtuella floran också och fick justera någon som hade blivit fel. Så här blev det!



Om det finns några biologer som läser det här så får ni gärna korrigera mig, men nu tror jag att jag lärt mig sju blommor i alla fall. Får bli sju nya nästa gång!

söndag 29 juni 2014

Vandring till Skurugata

På vår helgtur till Eksjö var naturreservatet Skurugata ett självklart besöksmål. Vi lämnade vårt charmiga vandrarhem i Eksjö och körde den korta biten mot Skurugata.

Vandrarhemmet vid Eksjö museum
Det är en lång imponerande spricka i berget som man kan vandra igenom. För att få till en lite längre tur så valde vi att starta besöket vid lägergården Klinten. Härifrån går flera vandringsleder och en av lederna går norrut mot Skurugata.

Vi gick från parkeringen i söder


Vi parkerade vid den första parkeringen där det finns skyltar om naturreservatet Klinten. Det går att köra bil ytterligare en bit framåt, men då missar man förstås en skön vandring. Det var tomt vid Klinten idag men jag antar att under skolterminerna kan det vara gott om skolelever som har idrottsdagar här. Vi passerade ett vindskydd en bit upp på en kulle och sedan fanns det ytterligare två vindskydd längs Försjön en bit bort. I ett av vindskydden hade en familj tillbringat natten, och de höll på att laga frukost över elden när vi passerade.

Lägergården Klinten
Vi passerade gården Lönhult



Många val!
Första sträckan gick på väg men sen blev det stig in i skogen norrut mot Skurugata. Vi tog högervarvet när vi kom fram till Skurugata, vilket betydde att vi började med att bestiga berget Skuruhatt. Härifrån var det tjusig utsikt och vi passade på att vila och dricka vatten. Uppe på berget finns en sten med ett citat av Albert Engström som är uppvuxen i Hult ett stenkast härifrån.



Vattenpaus uppe på toppen
Utsikt från Skuruhatt


Från Skuruhatt går det en handikappanpassad väg ner mot parkeringen. Och därifrån kan man sen ta en ny stig som leder mot sprickan Skurugata. Det var en del bilar vid parkeringen men väl i skogen var vi ensamma så vi fick uppleva Skurugata på egen hand. Klyftan är runt 800 meter och blev häftigare ju längre in vi kom i klyftan. Vi visste att det fanns en geocache där, Skuru Canyon, men tyvärr var det noll täckning på mobilerna. Men tack vare den tydliga ledtråden lyckades vi ändå hitta den!






Efter Skurugata fortsatte vi samma väg tillbaka mot Klinten. En supertrevlig promenad med ett märkligt naturfenomen. Om man vill kan man förlänga vandringen norrut på Höglandsleden mot Västra Lagern eller lägga till någon av lederna runt Klinten.

Länkar:
Naturreservat Klinten
Naturreservat Skurugata
Folder Skurugata




Taberg toppbestigning

Vi hade en helg över och bestämde oss för att uppleva några av Smålands naturfenomen, nämligen Taberg och Skurugata. Första stoppet blev en toppbestigning av Taberg.

Taberg är ett dubbeltoppigt rundat berg, med högsta toppen 343 m ö h. Det ser lite märkligt ut där berget reser sig brant upp i ett annars ganska platt landskap. Det går utmärkt att åka bil upp till Södra toppen och Toppstugan där. Men då missar man chansen till en trevlig vandring och toppbestigning. Vi började istället turen med att parkera bilen vid stationen i Taberg. Härifrån är det ett par hundra meter till starten av Bergtempelstigen som tog oss upp till toppen. Även Södra Vätternleden passerar här, men enklast är att följa den blå leden.
Karta från Länsstyrelsens folder
Bergtempelstigen är den kortaste vägen upp, men också den brantaste. Det blåste ordentligt den här dagen och det var en del omkullblåsta träd att passera. Annars var det en fin stig upp på berget. På väg upp passerade vi Bergatemplet, en plats där det förr hölls missionsmöten på sommaren. En del spår fanns det kvar och dessutom en geocache Bergatemplet.

Väl uppe på toppen efter 20-30 minuters vandring blev det lunch ute på Toppstugans terrass i blåsvädret vid den södra toppen. Vi passade på att logga en cache också, Iron Rock. Den västra toppen är 3 meter lägre och ligger en kort promenad från andra toppen. Så det är klart vi tog en tur även till den toppen som hade en fin utsikt.


Pampigt och lite märkligt monument
Utsikt från södra toppen

Och så västra toppen

Efter toppen tog vi sen den andra stigen ner, Masugnsstigen. Den slingrade sig ner från berget, inte fullt lika brant som andra vägen. Stigen kommer sen ner till gruvan i Taberg. Där är det visningar på sommaren, men vi var en timme för tidiga och orkade inte vänta på visningen. Istället strövade vi omkring lite, loggade två cachar (Earthcachen Taberg och Gruvfogdens liggare) och läste på om gruvan och den ovanliga bergarten titanomagnetitolivinit. Det är tydligen unikt med så stor volym av denna ovanliga bergart. Nere vid gruvan passerar även Franciskusleden, en pilgrimsled som går mellan Alvastra och Jönköping med en avstickare ner mot Taberg och vidare till Byarum.

Drygt 2 timmar efter att vi startade var vi tillbaka vid bilen. En trevlig halvdagstur, och vårt tips är att absolut se till att ta vandringsstigen upp istället för att åka bil! Trötta och nöjda gav vi oss sen iväg mot vårt vandrarhem i Eksjö.

Taberg nere från gruvan

Länkar till Taberg:
Naturreservat Taberg (folder)
Tabergs info

onsdag 25 juni 2014

Bruksleden Landsbergsrundan (etapp 12-13)

I maj vandrade vi etapp 12-13 på Bruksleden utanför Skinnskatteberg. De etapperna ger en varierande och lagom runda för en dagstur på ungefär 15 km. Vi utgick ifrån vårt favoritställe Kolarbyn där vi trivs så bra att vi gör ett årligt besök. Den här gången hade vi med en amerikansk gäststudent Sam, som trivdes utmärkt på Sveriges mest primitiva vandrarhem. Efter en god natts sömn i kolarkojorna och en frukost vid elden så gav vi oss iväg för en dagsvandring.

Frukostbrasan i Kolarbyn
Start och slut för den här rundan är i Trummelsberg. Där finns gott om rester av ett gammalt bruk, bland annat står det pelare kvar från ett kolhus, som ser rätt märkligt ut i landskapet. Precis när vi började vandringen insåg vi att vi inte hade någon GPS med oss, och det var ingen täckning för mobilerna. Så det blev dåligt med geocachningen.

Coola pelare som fått mössor

De första målen på vandringen från Trummelsberg var södra och norra Landsberget. Vi passerade södra toppen först och tog ett snabbt stopp för att beundra utsikten. Sen begav vi oss upp till norra toppen. Upp till den toppen kan man köra bil rätt långt och sen bara vandra sista biten. Så väl på plats på toppen var det flera andra familjer som tagit en kortare lördagspromenad. På norra Landsberget, 217 möh, finns ett vindskydd och ett rätt rangligt utsiktstorn. Vi klättrade halvvägs upp för tornet innan vi bestämde att utsikten nog var tillräckligt tjusig därifrån. Här blev det lunch och vilopaus innan vi tog oss när för berget igen. Och vi hittade GPS:en i ryggan och kunde logga dagens första cache, Landsberget!




Soppa i vindskyddet vid Norra Landsberget


Vandringen var varierande och nästan helt på skogsstigar, alltid skönt att slippa vandra långa sträckor på vägar. Väl nere från berget gick vi förbi sjöar och våtmarker. Efter ett tag delar sig leden och etapp 12 fortsätter då mot Norra Mörsjön medan vi tog etapp 13 tillbaka mot Trummelsberg. Ett par kilometer in på etapp 13 så kom vi fram till raststugan vid sjön Stora Trehörningen. En jättefin stuga som man kan bo i. Men vi tog en fikapaus vid rastplatsen utanför och passade på att logga ST trehorningen. Här kom dagens enda regndroppar, men så klart slutade det regna när vi fikat klart!








Leden fortsatte vackert via hällmarker och förbi ytterligare sjöar. En stund efter Stora Trehörningen gick vi förbi det enorma klapperstensfältet Jättens grav. Ett stentorg som bildades av Yoldiahavets vågor för ca 9500 år sedan. Vi passerade två cachar i skogen, Tvillingstenen och Trummelsbergs sjö innan vi sen var tillbaka till startpunkten vid Trummelsberg. Här utforskade vi de märkliga pelarna en stund och loggade cachen Pelare. Vid Trummelsberg finns ytterligare en rastplats med vindskydd ner mot sjön, men vi var trötta och hungriga och struntade i att besöka det. Istället satte vi kurs tillbaka till Kolarbyn för att förbereda middagen över öppen eld.

Glada hejarop gör vandringen lättare


Vi träffade på flera ormar...
Jättens hav






Någon av geocacharna ute i skogen


Läggdags i kolarkojan efter en skön vandring
Sammanfattningsvis: En perfekt dagstur med varierande terräng, mycket stig och en del sevärdheter på vägen. Och kombinerar man med Kolarbyn så blir det toppbetyg!

Bra länkar om du vill vandra den här sträckan:
Etapp 12
Etapp 13
Karta över Landsbergsrundan
Kolarbyn

Andra etapper vi vandrat på Bruksleden:
Rundslinga från Morbyn (delar av etapp 14+22)

lördag 12 april 2014

Kyrkostigen i Tärnsjö (etapp 19 Upplandsleden)

Under en skön och avkopplande helg i Sala begav vi oss till Tärnsjö för att vandra Kyrkstigen, som också är Upplandsleden etapp 19. Och det var en vandring som imponerade på oss! En mycket fin och välskött led som passerar flera spännande platser med kulturhistoria och vacker natur. Och tidig vår är nog en utmärkt tid att vandra leden, innan myggen tar över. Mer information om Kyrkostigen finns i den här foldern som också har en trevlig karta.


Vi började vandringen i Tärnsjö vid Nora kyrka. Första sevärdheten kom vi fram till redan efter någon kilometer, nämligen Hagudden och den 700 meter långa spången över älvängen Nordmyran. Vid bägge ändarna av spången fanns grillplatser och vindskydd, och efter spången finns ett fågeltorn med tjusig utsikt över Nordmyran. Spången restaurerades för 10 år sen, och är nu både stabil och bred. Vi blev omkörda på spången av en tvillingvagn så här finns alltså gott om plats! Här loggade vi dagens första geocache, en multi BTI som handlar om den oerhörda mängden mygg som kan samlas här på sommaren. 





Det som är häftigt med den här vandringen är att det är en gammal stig som används i hundratals år. Folk som bodde norrut vid Dalälven vandrade den här vägen för att komma till kyrkan i Tärnsjö. Längs hela stigen finns det spår av historia.

Efter spången så går leden längs mindre grusvägar förbi gårdarna Nordansjö och Buska och sen in i skogen till Österbo fäbodar. Återigen en plats med historia, här gick djuren på sommarbete redan på 1200-talet. Nu finns här två fina övernattningsstugor som står öppna och går att sova i. Vi passade på att äta lunch vid grillplatsen utanför stugan, loggade en geocache och njöt av en kopp kaffe i solen. 






Bara några kilometer senare genom skogen kommer man fram till Messkog, där det finns en gammal kolbotten och en kolarkoja. Här syns också resterna efter kolmilan Andrea som byggdes och kolades 2011. Här var också en bra plats för att stanna till och vila, men vi hade ju just ätit lunch så vi vandrade vidare. Men först hade vi förstås tid att logga cachen ROSA, döpt efter kolmilan som uppfördes 1988. Den hade inte loggats på nästan precis 2 år, så det var kul att se att den fanns kvar och i någorlunda bra skick. 


Efter Messkog är det mest skogsvandring i trolsk skog, och ett parti av leden går över ett kalhygge. Leden är hyfsat lätt att följa hela tiden. Den är märkt med orange träkryss och ett enormt stort antal röda fågelholkar. När man vandrat i 9 km är man framme vid Nedre Dalälven och byn Skekarsbo. Här finns ett helt fantastiskt vacker vindskydd precis vid Dalälven. En bit upp i skogen finns också ett enormt utkikstorn som den icke-höjdrädda delen av familjen klättrade upp i.  Och den här sträckan har också tre cachar att logga:





Och så efter drygt 9 kilometer var det dags att vända och ta samma väg tillbaka! Med två bilar eller ett par cyklar hade det gått att vandra bara ena vägen, men det är inte helt enkelt att ta sig kollektivt till Skekarsbo... GPS:en visade 21 kilometer när vi kom tillbaka till parkeringen i Tärnsjö - det blev väl några extra kilometrar när vi loggade geocachar och utforskade området runt leden. 

Klart en vandring värt att rekommendera! Roligt med en led som är så fint underhållen och har många intressanta sevärdheter och stopp längs vägen. Tack till Kvarndammen som står bakom alla cachar längs leden! Och tack till Nora församling som verkar bestå av engagerade medlemmar som tar stort ansvar för Kyrkostigen.

Vandringar vi gjort längs Upplandsleden:


/A