söndag 22 oktober 2017

Gröna spåret från Erstavik till Hellas

Förra vintern vandrade vi Blå spåret från Erstaviksbadet till Hellas, och den här lördagen var det dags att prova det Gröna spåret. Båda spåren är ungefär lika långa, ca 10 km, och har samma slut- och startpunkt. Skillnaden är att det Blå spåret går söderut och det Gröna mer norrut. På Nacka kommuns webbplats finns kartor och mer information, det finns även en del på Naturkartan. Sist vi vandrade här köpte vi en papperskarta vid Hellasgården och den hade vi med oss även på den här turen.

Vi parkerade vid Hellasgården och tog sen buss till Sickla och bytte där till Saltsjöbanan, vi åkte till Erstaviksbadet. Från stationen är det bara en kort promenad till parkeringen vid badet och så är man framme vid leden. Första halvtimmen var det väldigt många andra som var ute och gick men sen blev det lugnare när vi kom längre in i vildmarken.

Vi började att gå längst med Dammsjön och spanade in de flytande öarna. Leden passerar en bit från nästa sjö, Trehörningen, och här gjorde vi en avstickare in mot sjön. Vi visste att det fanns ett vindskydd där som vi tänkte passade bra för en lunchpaus. Ett fint och lite annorlunda vindskydd med plats för många vandrare. Det går inte att sova i det, vindskyddet är inrett med bänkar och bord. Vi hade med oss en chiligryta som vi värmde på med Trangia-köket. Efter en lång lunchpaus letade vi på geocachen NOT OBVIOUS och gav oss sedan av.

Tåget rullar vidare mot Solsidan, men vi börjar vandra ut i skogen istället
Dammsjön var vacker idag

En av de flytande öarna

Gul matta av löv i stigen

Utsikt från lunchstället vid Trehörningen

Rymligt vindskydd med gott om sittplatser

Första halvan av leden går genom skog och odlingsmarker. Det var rätt blött på sina ställen och väldigt sparsamt med spänger och broar. Däremot var det fint markerat med gröna prickar hela vägen. Andra halvan går högre uppe på klipphällar, här hörs trafiken mer och stör upplevelsen en del, mest som ett bakgrundsljud hela tiden. Vi passade på att logga några fler geocachar längs rutten. Vi gjorde en avstickare till geocachen Silence of the guns som är en av de äldsta geocacharna i Sverige, från 2001. Den låg vid en övergiven skjutbana så det blev lite urban exploration samtidigt bland de gamla förfallna byggnaderna som hade lämnats kvar.



En stackars övergiven stuga







Det ser inte så brant ut, men det var påfrestande för knäna att ta sig nerför

Det var en rätt tuff och ansträngande vandring även om det inte var en så lång tur, det blev totalt 12,5 km. Det var få sträckor som gick på jämnt underlag, utan det var en del stenar att kliva över, många hala rötter och leriga partier. Men det var samtidigt en väldigt varierande vandring och en skön vildmarkskänsla nästan hela vägen. Så med beröm godkänt!

Mer på bloggen:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar