lördag 30 juli 2011

Äventyr 20-21: Kungsleden Nikkaluokta - Saltoluokta

Så har vi klarat av sommarens höjdpunkt, att vandra Kungsleden mellan Nikkaluokta och Saltoluokta. Vi är nu hemma och har vilat upp oss, tvättat, sorterat kort och är redo att sammanfatta upplevelserna. Och det var så mycket äventyr att det får bli ett dubbeläventyr att rapportera om!

Vi har träffat många spännande människor längs vägen och fått tips på andra vandringar som vi är sugna på. Kanske blir det den södra delen av Kungsleden nästa gång, eller så ger vi oss ut i vildmarken längs Padjelanta-leden... 

/A

Saltoluokta

I Vakkotavare gör Kungsleden ett upphåll på 3 mil till Saltoluokta. Och vi hade bestämt oss för att avsluta vandringen med några lyxiga dagar i Salto, så vi tog morgonbussen mot Kebnats brygga. Därifrån går M/S Langas över sjön till Saltoluokta. Vi bodde i ett 4-bäddsrum i huvudbyggnaden, väldigt fint. Den här dagen regnade det så A och E bestämde sig för att relaxa, fika, bada bastu... Men CJ och C tog en tur upp på fjället Puoliamtjåkkå för att titta på utsikten. Dagen avslutades med god middag på kvällen tillsammans med våra nyvunna vänner Nina och Håkan som vi haft sällskap med en bit längs Kungsleden.

Vacker vägg i Saltoluokta
På vår sista fjälldag blev det strålande solsken och perfekt för en fjälltur. Vi delade på oss den här dagen, killarna gick upp på Lulep Kierkau, 1139 m, medan tjejerna gick till samevistet Petsjaure och fikade med nybakade glödkakor hos familjen Kuojok. Sen sammanstrålade vi och gick tillbaka mot fjällstationen. 

Uppe på Lulep Kierkau

Ingen loggbok tyvärr, men i alla fall en toppbok
Utsikt ner mot Pietsaure
En av många lämmlar som vi träffade under vandringen

Sista dagen var det båtfärd över sjön och buss till Gällivare. Vi valde den tidiga bussen för att ha några timmar för att utforska Gällivare. Vi hann med Gällivare museum, hembygdsområdet, gamla kyrkan och ett trevligt café. Och några geocachar blev det under promenaden också, till exempel Gällivare camping, Fjällnäs slott och Ettöreskyrkan

Gamla kyrkan i Gällivare
Tåget hem var nästan 2 timmar sent, men till sist dök tåget upp på stationen och vi kunde ge oss av hemåt. Och CJ hann med ytterligare en geocache när han snabbt kastade sig av i Boden för att logga Boden C. Framåt lunch på fredagen så vandrade vi sista biten från bussen hemåt, nöjda men trötta...

/A

Etapp 5: Teusajaure - Vakkotavare

Sista etappen var också den längsta och tuffaste, 15 km med en del höjdskillnader. Men den var mycket lättare att gå än vi trodde, en trevlig och behaglig sträcka. Den inleds med båt över sjön Teusajaure. Här kan man välja att ro själv eller betala för att stugvärden ska köra över i motorbåt. För oss var det ett lätt val - och vi stod redo på morgonen när stugvärden kom till båten. Efter en kort tur var vi över på andra sidan och började stigningen uppåt. Nu gick det uppför nästan halva sträckan, men inte så farligt brant. Första sträckan var i björkskog men rätt snart kom man upp på kalfjället och vandringen blev behagligare.

Stugvärden skjutsar oss över Teusajaure
Vi hade strålande väder och gott om tid så det blev en lugn dag. Många som går den här sträckan har planerat att åka eftermiddagsbussen från Vakkotavare och då är det ju lite stressigare. Men vi hade bestämt oss för att sova i stugan i Vakkotavare och hade alltså inga tider att passa. Här uppe på fjället såg vi för första gången Sarekfjällen, mycket mäktigt med de svarta topparna med snö. Vi tog en lång lunch med makaroner och korv och njöt av utsikten. 

Återigen vacker utsikt

Flera vad blev det den här dagen
På väg ner för backen mot Vakkotavare
Ner mot stugan i Vakkotavare är det en lång brant, och återigen var det barnen som gick ner först och hade redan valt sängplatser när vi vuxna kom ner. Vi kom ner för fjället precis lagom för att se eftermiddagsbussen ge sig av. Vi handlade lite fika av stugvärden och njöt i solen. Sen blev det ett eftermiddagsdopp (för vissa i alla fall) i sjön innan det var dags för middag. Här finns bara en stuga med 16 bäddar och den här kvällen var det nästan fullt. Det var fler familjer som precis som vi valde att gå lite långsamt och avsluta dagen här innan nästa etapp.

Utsikt över Sarek från badplatsen

/A

Etapp 4: Kaitumjaure - Teusajaure

På morgonen när vi vaknade i Kaitumajaure var det rätt ordentligt regn. En del andra vandrare valde att vänta ett tag, men vi satte på regnställen och gav oss ut i regnet. Det här är en kort etapp, bara 9 km, så det var inga problem att gå den även om det var blött. Tyvärr gjorde väl regnet att vi inte njöt så mycket av vandringen och det var heller ingen vidare utsikt att tala om. Vi var inte så sugna på att ta fram stormköket och laga lunch i regnet, så vi bestämde oss för att gå fram till stugan i Teusajaure och äta lunch inomhus istället.

Redo för vandring från Kaitumjaure
Sista biten ner mot Teusa är ordentligt brant och med ett trasigt knä går det väldigt långsamt! Så barnen skuttade före och pratade med stugvärden medan vi vuxna sakta tog oss ner med en stav i ena handen och myggviftandes med andra handen. För här var det ordentligt med mygg i nedförsbacken... 

Framme vid stugan blev det en av de bästa luncherna vi åt på resan - linssoppa med saffran och nybakat bröd. Att släpa med sig mjöl kan ju tyckas lite onödigt, men det är väldigt gott med varmt bröd en kall och regnig dag. Det finns ju inga ugnar i stugorna, men det går hyfsat bra att tillaga bröd i stekpannan på gasolplattan. Recept på både soppa och bröd kommer från Kokbok från friluftskockar som vi använde mycket för planeringen av resan.

Linssoppa med bröd
Och sen blev det bastubad i den fantastiska vedeldade bastun - tjejerna tog dessutom ett dopp i sjön men våra badkrukor till grabbar avstod det...
Bastun är den röda stugan på bilden
Dagen efter hade vi en vilodag där vi var kvar i Teusajaure. Det var dessutom födelsedag för A som väcktes med sång på sängen och fina presenter (fotograferade eftersom det är svårt att släpa en kaffemaskin på fjället...). Det blev en lat dag, med trevliga samtal med andra vandrare och stugvärdarna. CJ och A gjorde en tur upp på fjället för att fika och titta på utsikten men barnen valde att stanna hemma i stugan. Inte helt lätt att fika när det är lite för mycket mygg, men om man hittar den blåsigaste platsen så går det bra!

Utsikt från fjället Slieknjamacohkka
Vedhuggning till kvällens bastubad
Återigen blev det bastu, och sedan firade vi födelsedagen med en 3-rättersmiddag. Rökt röding till förrätt (köpt av en same i Teusa), spagetti och köttfärssås till huvudrätt och pannkakstårta till efterrätt. Inte illa, va?

/A

Etapp 3: Singi - Kaitumjaure

Den tredje etappen på vandringen, 13 km till Kaitumjaure, blev nog också favoritetappen. Vi hade skönt och klart väder och sträckan var väldigt vacker med utsikt och vidder hela dagen. Vi gick i dalgången hela dagen och tog gott om pauser. Lunchen blev tunnbrödsrulle med Bullens pilsnerkorv som vi köpt i Kebnekaise. Återigen mycket lyxigt! 
Dagens vy
Förfallen kåta
Tunnbrödsrulle går utmärkt att laga på fjället
Alla dessa broar som är en utmaning för teamets höjdrädda grabbar

Sista delen av sträckan så ändrar lanskapet karaktär och man går längs en ravin fram till stugplatsen vid Kaitumjaure. Här tog vi kaffepaus ute på en bänk - det var nog en av de vackraste utsikterna vi druckit kaffe vid! Mycket folk i stugorna, men inte fullbelagt.

Utsikt från kvällskaffet
Vi kom fram rätt tidigt så vi hann med en badutflykt. Vi hade hört rykten från andra vandrare om en sandstrand, men vi lyckades inte hitta den men kom ändå ner till vattnet och fick skölja av oss efter vandringen. På väg hem från badet fick vi syn på en av de beryktade älgarna vid Kaitum. På kvällen blev det fredagsmys med chips och öl från den lilla butiken. Som ni hör så går det ingen nöd på oss!

/A

Etapp 2: Kebnekaise - Singi

Dagens etapp var 14 km i ett vackert landskap. Guideböckerna pratar om Sagan om ringen, och det är faktiskt rätt träffande i den här dramatiska dalgången. Eftersom det här är en populär sträcka så går man inte ensam utan möter en hel del vandrare. Men motorväg är väl lite att ta i, vi mötte kanske runt 20 personer under hela dagen.

På väg mot Singi

Fjällripa kanske?
Det var en bra vandringsdag, alla var på bra humör, lunchen smakade bra, utsikten var magnifik och vädret helt okej. Vi har valt att inte gå med tält utan istället bo på fjällstationer och fjällstugor, och Singi blev vår första fjällstuga. I början är man lite vilsen kring hur allt fungerar med att hämta vatten, laga mat, tömma slasken mm, men snabbt var vi inne i rutinerna och svängde ihop en tacomiddag! Vi hade torkat köttfärs hemma som blev kanonbra med lite tacosås, tortillabröd och tom en tomat som vi burit med. Alla andra såg lite avundsjukt på vår middag över sina frystorkade påsar... 

Tacomiddag

Här delade vi rum med en tysk pappa med sin tonårsson som var de mest oförberedda vandrarna vi mött under den här resan. Trasiga gympaskor som orsakat gigantiska skavsår, inga lakan, minimalt med mat (dextrosol och choklad till frukost...). Hoppas verkligen de tog sig ordenligt till Kebnekaise och att de tog helikoptern till Nikkaluokta istället för att gå på där såriga fötterna...

På kvällen gjorde CJ en geocachingtur upp på fjället Unna Jierttás och njöt av utsiken medan vi andra latade oss i solen utanför stugan.
Utsikt från toppen

Cachen Unna Jierttás

/A

Etapp 1: Nikkaluokta - Kebnekaise

Vår första etapp på vandringen räknas egentligen inte till Kungsleden, men är en bra ingång speciellt om man vill passa på att besöka Kebnekaise. Det är en lättgången etapp på 19 km, men om man väljer att åka båt som vi gjorde så är det bara 12 km att vandra. Inte så väldigt upphetsande sträcka, om man nu inte är oerhört förtjust i fjällbjörkskog för det finns det gott om på den här leden.

Vi började dagen med att logga geocachen Nikkaluokta precis nedanför kapellet. Här var det oerhört myggigt så vi hann inte njuta mer av kapellet tyvärr... Måste bara dela med mig av senaste loggen på den cachen - väldigt romantiskt!!

Write note July 30 by keylock (36 found)
Gick upp via östra leden. Kidnappade tjejen (som är i chock eftersom hon inte kände till min plan) med hjälp av helikopter från gamla toppstugan, flyger till Nikka kapell gifter oss. Fixat en ny loggbok i cachen, den gamla ligger kvar.

Vi hade ganska blött väder första delen så då gick vi på i rask takt mot båten vid Laddjujavri, det tog oss drygt 1,5 timme att gå dit. Där firade vi starten på vandringen med renburgare på Lap Dånalds - mycket gott! Vi åkte sen den lilla båten över sjön, och kaptenen tog i ordentligt i svängarna. Kändes nästan lite som airboat i Everglades :-)

Båten och kaffekåtan vid Ladtjojaure
När vi så kom iland hade vädret blivit bättre och vi knatade på. Ett kort stopp blev det vid meditationsplatsen, här går nämligen också Dag Hammarskjöldsleden, en pilgrimsvandring mellan Abisko och Nikkaluokta. Nu gick vi i t-shirt och njöt av vandringen, björkskogen försvann och det blev lite mer öppna ytor och fjällen vid Kebnekaise syntes allt mer. Men plötsligt vände vädret helt och det blev ösregn och åska! Inte så kul med åska på fjället så vi drog upp tempot och nådde strax Kebnekaises fjällstation. Då kändes det bra med en varm bastu och 3-rätters middag!

Mindre skog och mer fjäll

Och så började det åska...
Framme vid fjällstationen

Nästa dag hade vi en extra dag i Kebnekaise för att utforska området. Topptur var inte aktuellt, vi är inga bergsbestigare utan föredrar plattare vandringar... Vi valde att inte gå så långt, utan tog oss över Elsas bro och gick sedan längs dalgången. Det blev långlunch i solen och ett misslyckat försök till vadning över jokken. Det är betydligt svårare att ta sig över ett forsande vattendrag än det ser ut! Och så avslutade vi dagen förstås med bastu och 3-rätters igen, vem har sagt att det behöver vara primitivt och spartanskt på fjället?

Utflykt i solsken
Faktiskt den ENDA renen vi såg under den här vandringen!!

/A

På väg mot Nikkaluokta

Årets fjällvandring började med nattåget från Stockholm till Kiruna. Lätt försenade (1,5 timme) kom vi fram till ett grått Kiruna. Vi checkade in på Hotell Vinterpalatset som låg väldigt bra nära järnvägsstationen. Eftersom vi aldrig varit i Kiruna förut så hade vi bestämt oss för att stanna här en dag och utforska staden.

Hotell Vinterpalatset
Vi hade bokat en tur till LKABs besöksgruva, och den turen fick med beröm godkänt av hela familjen. C fick många idéer till sitt Minecraft spel... Vi fick åka buss ner via Kirunas mest trafikerade väg ner till 540-meters nivån. Sen fick vi vandra runt och lära oss allt om järnmalm, väl värt ett par timmars utflykt. Mest fascinerande tycker åtminstone vi vuxna att det är med flytten av stadskärnan i Kiruna som blir verklighet inom ett par år. Det var ingen av oss som orkade vara vakna på natten när det sprängs, men tydligen så skakar det till ordentligt i husen som ligger ovanför gruvområdet. Vi var nämligen ordentligt trötta efter att ha blivit väckta av brandlarmet vid midnatt... Brandkåren kom snabbt till platsen och stängde av larmet, men lite svårt var det att somna om efter all den action!

Guidad tur i gruvan
Tidigt nästa morgon gick bussen mot Nikkaluokta, här gjorde vi ett kort fikastopp innan vi så började första etappen på vår vandring i lätt duggregn.
Redo för första etappen

/A

fredag 15 juli 2011

Äventyr 19: Kanottur till Måns Ols

Vid Sala stugan går en liten å som förbinder Silvköparen och Olof Jons med Långforsen. Den ska tydligen heta Viksbergsån. Enligt Ö och M så kom det förr många kanoter förbi här men de senaste åren har det varit glest. För att ta reda på om ån fortfarande är farbar så bestämde vi oss för att ta en tur till Måns Ols badplats och köpa glass.

Nu är vi beredda, observera den moderna (flyt?)västen
De första hundra meterna bar vi kanoten eftersom ån är lite uppdämd av en sommarstugeägare och därmed är det inte möjligt att paddla förbi där. På hemvägen däremot drog vi kanoten förbi och paddlade ända "hem". Det är en lite smal å, bara några meter bred. På några ställen är stränderna röjda medans på andra ställen är ån nästan helt igenväxt. Det är lite oklart om någon riktigt tar hand om ån.

Det första hindret var ett träd som en bäver fält rakt över ån och vi fick lyfta upp kanoten på land förbi. Inget svårt och skönt att sträcka lite på benen.

Här har en bäver placerat ett träd rakt över ån.
Nästa hinder var också ett träd som fallit över ån men här fanns det ingen möjlighet att enkelt lyfta kanoten. Som tur var fanns det en liten knyck på trädet där kanoten kunde passera under. Efter att vi pressat oss under trädet fortsatte vi mot Långforsen. Paddlingen ned till Måns Ols gick lätt över den nästan spegelblanka sjön.

Mycket grönt...

Här var det trångt men det gick vägen.
Vid Måns Ols finns en fin badplats med ett alldeles nytt kallbadhus och en restaurang. Vi käkade vår picknicklunch och köpte varsin glass innan vi paddlade tillbaka.
Strax framme i Måns Ols

Lunch
Måns Ols Kallbadhus

Måns Ols restaurang

Inte något jätteavancerat äventyr men det är kul att pröva något nytt och det är kul att se naturen och husen från sjösidan.
Krafttag krävdes över Långforsen
Strax tillbaka till ån
Under vägen fick vi gå...
/CJ

tisdag 12 juli 2011

Morgonstund har guld i mund

Jag har nu gått upp riktigt tidigt 2 mornar i rad för att ta en GC tur innan alla andra vaknar. Det är ju faktiskt semester (= tid för GC).
Runt Sala finns fantastiskt många spännande GC ställen att besöka. Det känns som om man skrev ut alla geocache beskrivningarna för cacherna i Sala kommun och band dem till en bok skulle man få en i det närmaste komplett hembygdsbok.
Det är rätt fantastiskt att ge sig iväg vid 5 på morgonen och inte veta vilka ställen man ska hitta utan bara följa vägen och ta cache efter cache och på varje ställe upptäcka något nytt.

Första morgonen blev det 7 burkar och en liten kortare tur. De bästa cacherna var Liten stuga och Lövparken.

Den andra morgonen lev det hela 27 burkar. Under de 4 timmar jag var ute fick jag se, en gammal järnvägsbro, en telemast, en kvarnsten, ett tegelbruk, en grindstolpe, en gammal matkällare, en gammal maskin, en runsten, ett stationshus, en hembygdsgård, en kyrka, en crossbana, en badplats, två minnes stenar, en bro, en fiskeplats, ett jakt torn  ett röse, ett gruvhål, ett naturreservat och 4 vägskyltar samt ytterligare 3 platser.

Tegelbruk
Vart ska vi nu...

ÅSSAhus (från 1949 och i perfekt skick)

Runsten 1164

Hembygdsgård

Sten vid Hallaren som visade hur stor sänkningen av sjön som gjorts.
Dessutom såg och hörde jag flera tranor, en mäktig fågel som tyvärr är lite skygg av sig.

Tranor i morgonsolen
När jag kom hem till stugan vid 9 så serverades frukosten fast jag redan varit uppe i 4 timmar.
/CJ