Äventyr 18: Ukraina - Kiev och Jalta

Denna veckas äventyr måste ju bli resan som CJ gjorde till Ukraina med sitt gamla kompisgäng. Varje år har vi haft en så kallad stugvecka, uppgiften att anordna denna går runt i gruppen och i år var det CJ och en av mina kompisar, A, att ordna den 19:e "stugveckan". Jag och A började planera resan för ett halvår sedan och efter att ha bestämt oss för att göra något helt annorlunda upplägg i år fastnade vi för Ukraina. För att göra det mer spännande för de övriga fem deltagarna så hemlighölls resmålet och hela resplanen avslöjades inte förrän i Kiev. Jag och A har mha den okända staben lagt ned massor av arbete för att få ihop resan. Förutom webben så har vi haft hjälp av guideboken från Lonely Planet. 

Vår resa Sverige-Kiev-Krim (Jalta).

Efter att vi samlats på två platser så sammanstrålade vi i Nyköping vid Skavsta flygplats där vi åt picknicklunch och avslöjade att vi skulle flyga till Kiev. Vi flög med Wizz Air till Kiev och för ovanlighetens skull med lågprisflygen så landade vi på en lite flygplats, Zhulyany, centralt mitt i Kiev.

Ankomsthallen...

Halva gänget åkte taxi och den andra via buss och tunnelbana till Rus hotell. Båda varianterna fungerade bra även om det tog en stund att åka kollektivt.

Likt Moskva hade Kiev en både effektiv och vacker tunnelbana.

Läget är under kontroll, nu går vi och avslöjar nästa steg.

Nästa dag startade vi med en gemensam frukost och avslöjade att vi skulle checka ut och bege oss till The National Museum of the History of the Great Patriotic War of 1941-1945. Vid museet avslöjade vi att vi skulle åka natttåg till Jalta på Krim. Efter museumbesök fick vi några timmar att vandra runt i Kiev innan vi skulle ta oss till Kievs tågstation och hitta tåget till Simferopol.

Mother Motherland, själva statyn är 62 meter hög och hela monumentet 102 meter högt. Imponerande!?

Statues at the memorial complex depicting the 1943 Battle of the Dnieper

Independence square, där den oranga revolutionen genomfördes 2004.

Att köpa tågbiljetter själv från Sverige är i princip omöjligt så jag använde mig av en svensk firma Östresor som jag träffade på vildmarksmässan i våras. De fixade så att biljetterna fanns att hämta på hotellet, fungerade supersmidigt. Det gick betydligt lättare att både hitta tåget och våra kupéer på tåget än jag trodde. Det var en exakt kopia av den kupé och vagn som jag 1993 åkte på transsibiriska järnvägen med. Tågen är gamla och slitna och saknar en del att önska när det gäller komforten men till skillnad mot svenska SJ så höll de tiderna till 100%. På nedresan hade vi en "rejäl" ukrainsk dam som värd i vagnen som (sålde) serverade ett gott kaffe. 

Vårt tåg.

Svårt att ta kort när ett tåg åker men det var en vacker solnedgång över Ukraina.

Bekvämt? bevisligen går det att sova iallafall.

Lite längre stopp i Dzhankoi för att byta till ett el lok.

Vi steg av tåget i Simferopol lagom till lunch. Härifrån hade vi planerat att ta trådbuss de sista 10 milen till Jalta men på stationen fanns det gott om taxiförsäljare och efter lite diskussioner lyckades vi få en billig (drygt 400 kr) luftkonditionerad taxi som körde oss ända fram till vårt hotell i Jalta. Efter en natt på tåget var ingen särskilt svårövertalad att överge världens längsta trådbusslinje.

Det var inte så lätt att hitta ett bra, billigt boende i centrala Jalta för 7 personer, dessutom enbart 4 nätter så det fick bli ett hotell den här "stugveckan". Vi bodde på Yalta hotell, en gigantisk Sovjetisk koloss som jag inte vill beskriva som charmig men väldigt effektiv. Med pooler, egen strand, massor av olika restauranger etc. Frukosten var klart över förväntan och innehöll allt man kunde önska sig. Från hotellet var det ca en kilometer in till stan. I Jalta hade vi 4 lata dagar där vi på dagarna upptäckte Jalta på lite olika sätt. Jag och min rumskompis brukade gå upp tidigt och ta en längre promenad eller busstur i stan. Så samlades vi på kvällarna för gemensam middag.

Vårt "lilla" hotell.

Karta över hotellet och dess faciliteter.

Utsikt från stan mot vårt hotell.

Utsikt från balkongen in mot Jalta.

Självklart hade man en grönsaksmarknad...

... och en för kött.

Jalta genomkorsades av trådbussar som både var billiga (1 kr) och effektivt tog oss runt i stan.

Bil modell ä.

Granatäpplejucie.

Lunch med soppa och en öl åt vi nästan varje dag, gott, billigt och passade bra i värmen.

Gemensam "stugvecka" middag.

Jalta är mest känd för den konferens som Stalin, Churchill och Rosvellt genomförde 1945 där Europa styckades mellan segermakterna.

Konferensrummet för Jalta konferensen.

Beachen...

En av dagarna gjorde vi en heldagstur till Sevastepol. För att gör det enkelt och få möjlighet att se så mycket som möjligt beställde vi en engelskspråkig guide med chaufför som tog oss runt till alla sevärdheter. En minst så rolig del av resan var att guiden berättade om livet i Ukraina och som vi förstod var hon ryss och de behandlas inte alltför sällan illa av ukrainarna.

Okände soldatens grav i Sevastepol.

Båttur bland Rysslands Svartahavsflotta.

Guiden förklarar med stor inlevelse hur "the light brigade" genomförde sitt självmordsanfall under Krimkriget.

Middag på tåget hem som vi köpte på stationen i Simferopol.

Geocachingen då? Nja det fanns väldigt få geocacher i Ukraina (totalt 142 st) då jag åkte. Jag lyckades ta några den eftermiddag vi hade i Kiev. Bästa cache var nog ändå WWII, men man kan väl konstatera att man inte åker till Ukraina för att leta burkar.

Sammanfattningsvis var det en väldigt bra resa, det är billigt och håller man sig borta från turistkvarteren är det till och med väldigt billigt, en sopplunch med öl kostar då knappt 25 kr. Människorna är oftast vänliga men är väldigt dåliga på att prata engelska och ge service. Jalta hade ett bra klimat och har definitivt potential som ett stort resmål för västerlänningar. Vi åkte tåg vilket är ett bra sätt om man vill se landet och vill man offra lite komfort så är det ett jättebra alternativ.

/CJ

Äventyr 17: Domarudden x2

Denna varma lördag blev det inte mindre än två besök vid Domarudden i Åkersberga. Vår plan var att göra ett genrep inför sommarens fjällvandring. E har fått ny ryggsäck och C har nya kängor, så det kändes nödvändigt att provvandra och testa prylarna. Jag läste väderprognosen lite slarvigt och fick för mig att det skulle bli lite svalare på lördagen, men det blev en tryckande het sommardag. Kanske inte perfekta förhållanden, men det blir ju lite skuggigt i skogen i alla fall...

Vi valde Domarudden som utgångspunkt för dagens vandring. På årets Vildmarksmässa köpte vi en bra karta och guide över Roslagsleden så det kändes dags att använda den. Och dessutom fanns det gott om ologgade geocachar runt Domarudden. Vi ville gärna vandra en slinga, så vi komponerade ihop en rutt utifrån de leder och stigar som utgår ifrån Domarudden. Vi började på Roslagsleden etapp 4, vek av på stigen mot Trehörningen, fortsatte förbi sjön Mysslingen och anslöt sedan Roslagsleden etapp 5 tillbaka till Domarudden. Jag hade inte GPS:en på hela vägen, men jag tror det blev 7-8 km vandring.

På väg från Domarudden

Fin skog

Det var en bra vandring genom en riktig urskog. Lite motorvägkänsla i början där leden gick tillsammans med elljusspår men så snart vi vek av mot Trehörningen så blev det lugnt och stilla. Vi hade tänkt att äta lunchmatsäcken vid vindskyddet vid Trehörningen. Men där var förberedelserna i full gång inför kvällens happening Huldrans natt. Vi träffade en kvinna som berättade om skymningsspelet, och vi blev nyfikna på att komma tillbaka till kvällen, bara det inte var försent att få biljetter. Vi tackade för tipset och vandrade vidare mot Mysslingen där det blev lunch. Lite mycket mygg och broms, annars var det skönt att vila och få lite ny energi.

Förberedelser inför kvällens föreställning

Vi kom så småningom in på en skogsväg där solen lyste hett och det inte fanns särskilt mycket skugga. Nu började vattnet ta slut också, så vi tappade modet lite och drog upp tempot för att komma fram. Här träffade vi på en trevlig man med hund som berättade lite mer om skogarna runt omkring. Efter en lång pratstund vandrade vi så vidare mot Domarudden. När vi slutligen kom fram var vi ordentligt törstiga och kastade oss direkt in på serveringen för inköp av kalla drycker!

Någon slags fälla eller matningsanordning...

Varma och törstiga

Vi hittade ingen från Huldrans natt på plats, så vi kunde inte köpa biljetter. Men vi chansade ändå och den kvinnliga delen av teamet åkte tillbaka på kvällen. Vi var först på kölistan och visst fick vi plats. 

Samling inför Huldrans natt

Kvällen inleddes med en vandring ledd av Richard som berättade om Domarudden och de personer som levt här. Efter någon timme lämnade han oss och hela sällskapet fick nu träda in i den "riktiga" skogen, en orörd urskog. Det är lite svårt att ge en bra beskrivning av vad vi fick uppleva under kvällen. Men det var en oerhört rogivande kväll med många intryck och tid för reflektion. 11-åringen blev väl lite rastlös emellanåt, men gav ändå kvällen bra betyg - 8 av 10 fick den av henne.

Inga kameror var tillåtna, så jag har inga bilder att dela med mig av. Ni får själva titta mer på Huldrans natts hemsida, och om ni blir nyfikna så blir det nya tillfällen nästa år. Vi kanske gör ett återbesök med hela teamet.

/A

PS. Geocachingen då undrar ni nu? Nja, det blev inte så mycket med det... Vid Trehörningen var det ju teaterförberedelser och runt Domarudden kryllade det av bad- och fiskemugglare. Så vi valde bort det den  här gången. We'll be back!

Äventyr 16: Tyttboforsarna & Färnebofjärdens nationalpark

Midsommarhelgen tillbringades som vanligt i Sala, och på midsommardagen blev det dags för veckans äventyr. Vi lyckades lura med oss Margareta också, så vi blev tre tappra äventyrare den här dagen. Efter att ha konsulterat den enorma visdom som finns på www.geocaching.com så valde vi att åka till Tyttbo, Dalarnas del av Färnebofjärdens nationalpark.

Vi tog bilen på småvägarna genom Möklinta och norrut. Slutligen hamnade vi vid färjan i Hovnäs, den enda kvarvarande färjan över Dalälven. En mycket charmig liten färja med plats för två bilar och intressanta färjekarlar med underbart dalmål. Färjan drivs av föreningen Trelänsleden  och på färjan kunde man köpa fiskekort, boka boende mm. Men vi skulle ju inte fiska idag till färjekarlns stora förvåning. Men han tyckte visst att Tyttbo var okej att vandra i också, bara man passade sig för huggormarna... Och så var det ju rätt så stenigt förstås...

Hovnäs-färjan på väg

På väg in i nationalparken

Det största dragplåstret här i byn är alltså fisket, mer om det här på Tyttbo Forsfiske. Men Tyttbo ligger vackert i en nationalpark och kan rekommenderas även för en dagstur med vandring. Vi plockade på oss några broschyrer, en om Tyttbo som faktiskt var en av de bättre broschyerna vi sett. Jättefin karta, mycket intressant fakta om alla platser vi passerade, roliga skrönor och också praktisk information om stuguthyrning mm. Det är bara att upprepa vad jag skrivit om förut - vore kanon om ni som gör så fina broschyrer också la ut dom på nätet så kanske fler hittar dit!

Vi parkerade vid Timmerstugan vid Härsingen och började vår vandring. Vi passerade fyra riktigt fina rastplatser med vindskydd och grillplats. Alla rastplatser kan nås från bilvägen också med en kort promenad, så det går att skippa vandringen och åka direkt till ett fiskeställe om man hellre vill. Det var en fin stig som slingrade sig fram längs Dalälven. Lätt att gå första halvan, lite stenigare att gå sista delen. Och som bonus så låg det en geocache vid varje vindskydd, så vi hade några stopp på vägen att se fram emot. Inga speciella burkar, men vackra platser hela vägen.

Loggar Båtöverfarten

Välordnat vindskydd

Häftigaste stället var Balforsen där det fanns gott om fiskare, men vi såg inte om det fångades någon fisk. I Balforsen säger broschyren att man hittar "den omtalade vändvågen vid högvatten". Det låter jättespännande, men jag hittar ingen mer förklaring av vad en vändvåg kan tänkas vara. Ni får väl helt enkelt bege er hit vid högvatten och se efter själva.

Balforsen

Här dukade vi fram lunchen

Utsikt över älven från lunchstället

Det finns visst ekar norr om Dalälven

När vi kommit längs ut till sundet vek vi av in mot land och passerade Tyttbo Camping. CJ kröp runt under duschhuset till de tyska mugglarnas förvåning, vi loggade cachen och gick helt naturligt därifrån! Här blev vi djupt imponerade av den fina Eldpallkojan, som byggts av Sjövik Folkhögskolas timringselever. Mycket fint, här hade vi gärna suttit vid elden och druckit kaffe! Sista sträckan gick vi längs bilvägen tillbaka mot parkeringen, en fin slingrande grusväg förbi öde torp och några fiskarstugor.

Eldpallkojan i Tyttbo

Veckans äventyr uppfyllde alla våra krav - vacker natur, annorlunda upplevelser och geocacher att logga. Vi får fortsätta att utforska fler delar av Färnebofjärden när vi är tillbaka i Sala nästa gång - kanske blir det Gysinge eller Östa nästa gång.

/A

Äventyr 15: Ny bil GPS och tur till Falun

C:s fotbollslag skulle åka på Axa summer camp i Falun och behövde någon som kunde skjutsa dem. Samma morgon så pajade kontakten till fästet för bil GPS:en. Innan vi skaffade vår första bil GPS var jag mycket skeptisk och tyckte att vi klarade oss bra ändå. Här har jag nu helt ändrat uppfattning och GPS:en är helt oumbärlig. Att uppdatera kartorna som är gamla samt köpa ett nytt fäste (om det ens går att köpa ett) bedömde jag vara likvärdigt med att köpa en ny bil GPS. Dessutom har den gamla börjat uppträdda konstigt och batteritiden ligger på någon minut när det är varmt ute.

Så det blev ett stopp i elektronikaffären och inköp av en Garmin Nüvi 2360. Det tog mig bara några minuter att få igång GPS:en och det mesta var sig likt från vår gamla Garmin Nüvi 760. Allt är ju lite flashigare men i övrigt samma funktion. Det som däremot kan göra en sur är att Garmin använder en ny kabel än den gamla GPS:en.

Nya GPS:en...

Efter GPS inköp packade jag bilen full av fotbollsspelare och satte kurs mot Falun. Då det var lite bråttom att komma fram blev det enbart en transportsträcka med en kort bensträckare. När vi sedan var på plats fick killarna snabbt byta om och sedan åkte vi och spelade vår första match en bit bort. När fotbollen var avklarad lämnade jag laget och tog en kvälls cache tur i Falun. Vi har varit här tidigare och geocachat och det fanns 11 glada gubbar på min karta. Efter kvällens tur blev det ytterligare 20 gubbar. Det var uselt väder och det regnade hela tiden, fördelen var att det var muggelfritt. Jag körde ett varv moturs och stannade på där GPS:en visade att det fanns burkar att hitta. Eftersom det var en oplanerad tur så är varje stopp en överraskning (både positiva och negativa). Några av mina favoriter blev Stenvalvsbron, Nappträdet, Oscar Herdins sommarstuga och Falu Gruva Earthcache.

Ännu en vacker bro (jmf gärna med dagens betong)

Häftigt träd

Falu koppargruva i spöregn

Natten tillbringade jag på STF vandrarhem Hälsinggården. Definitivt inte det charmigaste boendet men det fyllde sin funktion för en billignatts sömn.

Nästa dag gick jag upp tidigt och tog en frukost på gyllenebågarna och sedan en tur ut på det gamla militära övningsfältet. Tyvärr hade jag missat pannlampa så jag kunde inte ta alla de häftigaste cacherna så nu har jag bra motiv för ett återbesök. Jag hade också en DNF på pansar 203445. Den roligaste cachen blev SHGR 56 som gav mig många minnen från den tid då jag själv var instruktör och kastade handgranater med mina värnpliktiga för nu 20-25 år sedan.

Rostigt periskop

Annorlunda behållare.

En gammalt ryskt pansarfordon i svenska färger.

Efter denna GC tur inställde jag mig för skjutsning av fotbollslag nere vid Lugnets idrottsanläggningar. Jag släppte av killarna vid deras fotbollsplan och satte av hemåt via Sandviken och Gävle. Denna del av resan hade jag planerat lite så jag hade en lista med tänkta stopp. Precis som vanligt är varje stopp spännande och ett eget litet mini äventyr. Hemresans absoluta favorit var Fort Engelsfors där jag kröp omkring inne i bunkern mha det lilla ljus som sipprade in. Kul att det får vara kvar.

Kargt gruvlandskap.

Utsiktsplats för fort Engelsfors.

Masugn...

Vilken fin lekstuga

Hmm... trots att min nya bil GPS skulle ha information om trafikhinder...

Efter 35 burkar, sightseeing i Sandviken och ett antal DNF:er så fick jag gasa på hem till Sollentuna. 

/CJ