söndag 18 april 2021

Anna Rydstedt-stigen i Ventlinge, Öland

En fredag i mars på vår tur till södra Öland så tog A en egen personlig konferens, till fots längs kusten. Det här med en personlig konferens är något jag gör med jämna mellanrum, en dag eller förmiddag med tid att reflektera över jobb och liv, gärna i en inspirerande utomhusmiljö. Den här gången alltså i en för oss aningens mer exotisk miljö än våra sörmländska skogar. Ryggsäcken packades med lunch, kaffe, anteckningsblock och pennor, och sen bar det av. 

Från byn Grönhögen går det en stig norrut som slingrar sig fram precis mellan havet och golfbanan. Så här års var det inga golfare på plats, men jag kan tänka mig att det kan vara lite annorlunda att vandra här när det är full fart på golfbanan. En blåsig marsdag var det dock bara jag och några fågelskådare ute längs kusten.

Ett par kilometer norr om Grönhögen kom jag fram till grusvägen mot Ventlinge och här kunde jag ansluta till Anna Rydstedt stigen, eller Anna Rydstedts litterära stig som den också kallas. Anna var en ny bekantskap för mig, hon var en poet född här i den lilla byn Ventlinge. Stigen som är 2,5 km tur och retur bjuder på flera stopp där man får läsa hennes dikter som också illustreras av olika konstverk. Det här var en perfekt stig att vandra på för en reflekterande personlig konferens med massor av inspiration till nya tankar. 

Anna Rydstedt stigen går norrut längs kusten fram till den litterära rastplatsen vid Kalmarsund. Där fanns det ett bord dekorerat med fler av Annas dikter. Den litterära rastplatsen blev en perfekt plats för lunch och en stunds skrivande. Sen vände jag tillbaka och när jag återigen nådde vägkorset mot Ventlinge fortsatte jag stigen inåt land med fler skyltar med dikter längs vägen. Stigen börjar och slutar vid Ventlinge kyrka. Här vid kyrkan fortsatte jag gå ytterligare en bit österut för att få en stunds vandring på alvaret också innan jag vände tillbaka söderut mot Grönhögen.













Det här blev en fin vandrande konferens med det kulturella inslaget som bonus. Flera av Annas dikter passade perfekt in i de tankar som jag hade just för dagen. Som den här:

Som strån

Vågor böljar i gräset.
Gräset rentav viker sig i vågor,
vajar strå vid strå i en liten horva
som en väldig rörelse.

Ack, kunde man vara ett sådant strå,
men jag står som en ilsken tistel.

Ändå är jag bland människogräs ett strå,
min tistelindividualitet ser ingen.
Som strån synes vi nästan alla vara,
och vinden far igenom oss alla strån.

Anna Rydstedt
Diktsamlingen ”Dess kropp av verklighet” 1976

Mer information:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar