tisdag 24 november 2020

Brottö kulturreservat

Ingmarsö i mellersta skärgården är sammanvuxen med Brottö i sydväst och Kålgårdsön i nordost. Delar av Brottö är skyddat genom något som kallas för ett kulturreservat. Ett kulturreservat beskrivs så här enligt Länsstyrelsen: "Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer."

Här på Brottö har man velat bevara skärgårdslandskapet med sitt småskaliga jordbruk. Läs mer om just Brottö kulturreservat hos Länsstyrelsen

Det går att ta sig till Brottö med Waxholmsbåtarna som lägger till vid bryggan nedanför Brottö by. Men jag började vid Norrgården på Ingmarsö och gick ner till Ramsdal. Där går en stig längs vattnet som leder över till Brottö. Väl på Brottö så möts man av en grind och elstängsel. Här strövar nämligen kossorna fria på skogsbete på en rätt stor yta. Första gången jag försökte ta mig fram till Brottö by fick jag ge upp, då hade nämligen hela gänget ställt sig på vakt framöver grinden ut ur hagen. Jag hade ingen lust att argumentera med kossorna så jag vände. Andra gången gick det bättre, då hade kossorna valt att beta längre bort så jag kunde ta mig genom grinden och in i byn, förbi bondgården. 

Brottö by består av en mix av riktigt gamla byggnader och en del nya hus, här finns idag några bofasta och förstås ett gäng sommarboende. Den här novemberdagen hälsade jag på bonden vid gården men annars såg jag inte till någon mer under vandringen. 

Jag följde bygatan längs den södra strandkanten, tog sen en stig upp genom skog och ängar fram till Brottösand. Här blev jag lite osäker på hur jag skulle ta mig ut från elstängslet, men tur man har oömma kläder, jag ålade mig helt enkelt under stängslet. Efter ytterligare en stund på småstigar nådde jag den norra byvägen och tog den tillbaka. Tur och retur från Norrgården blev det 7 kms vandring, men det går ju att utforska Brottö ännu mer än vad jag gjorde. 

Jag fattar att Brottö blivit ett kulturreservat, det känns verkligen som att historien på ett sätt stått stilla här. Samtidigt är det inte ett museum utan i högsta grad en levande miljö med ett aktivt jordbruk. Jag är full av beundran för skärgårdsfolket som lever här året runt, det kan inte alltid vara lätt att leva och arbeta här. 

Uppmaning i Ramsdal på väg mot Brottö 









Här är grinden som måste passeras, den här gången helt kofritt!

Vi ska göra några fler blogginlägg från andra vandringar på Ingmarsö, så håll utkik! De här inläggen har vi redan gjort från vandringar i området:

    Mer inspiration:

    /A

    Inga kommentarer:

    Skicka en kommentar