Så här skriver Södertälje kommun i sin fina broschyr Utflyktsguide till naturreservat och utflyktsmål i Södertälje:
Skogstorps skog är det närmaste du kommer en riktig sagoskog. En sådan skog där du nästan kan ana älvor och skogsrån bakom träden. Här har tallarna genom många år fått växa sig höga på hällen. Det är en djup, mörk och fuktig plats, rik på gamla träd, död ved, svamp, lavar och mossor. Skogen har fått stå orörd och träden har tillåtits leva och dö på sina egna villkor. Mossorna har fått tid att växa fritt och allt detta ger en skog som bjuder på alla tänkbara gröna nyanser.
Naturreservatet har inga skyltar, rastplatser eller leder. Det är helt enkelt ett stycke skog som bevarats och som är perfekt för att strosa runt i. Skogen påminner om andra områden i närheten, till exempel St Alsjön och St Envättern, fast utan sjöar. Vi kom söderifrån och parkerade cyklarna vid en vändplan där det går fint att ställa en bil också, vid Simonsdal. Sen tog vi oss in i naturreservatet via en stig och ägnade en stund åt att sakta promenera i skogen, i den södra delen av reservatet. Inga magiska upplevelser, men en fin stunds skogsupplevelse.
Kanske gör man ingen extra avstickare till Skogstorp, då finns det ju andra naturreservat som kan bjuda på mer i form av mer dramatiska upplevelser och sjöar. Men som en stillsam skogstur så är det en fin plats att besöka.
 |
| Vacker grusväg från Skillöt, parallellt med järnvägen |
 |
| Gränsröse och skrot i nån märklig symbios |
 |
| Vi fortsatte sen cykelturen längs Sjundavägen upp mot Yngern för en fikastund vid sjön |
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar