Mer vandring i Benalmadena (R5-R6-R3)

Så hade jag väntat in det perfekta vädret (inte så blåsigt, rätt soligt men inte för varmt) och det var dags för ytterligare en vandring i bergen norr om Benalmadena Pueblo här på spanska solkusten. Den här gången hade jag tittat ut en annan rutt på vandringskartan, nämligen rosa leden R5 upp på berget, sen R6 igen österut för att gå ner från berget via gröna leden R3.

Jag gick genom byn mot den tibetanska stupan (fantastiskt märkligt byggnadsverk) där starten på R5 skulle vara. Nu visste jag ju sen sist att det inte var så lätt att hitta startpunkterna så jag hade kollat kartan noggrant innan. Precis vid rondellen vid stupan gick det in en återvändsgata, Pje. la Rinconada och i slutet av den skulle leden börja. Här fanns det två vägar under motorvägen, jag valde den lite större stigen och större tunneln och kom sen fram på rätt sida om vägen och vandringen kunde börja.

Första delen går långsamt uppåt mot gruvan Mina de la Trinidad. Ganska brett och lättgånget första delen. När jag läste på om vandringen stod det att den gamla gruvan var låst så det inte gick att gå in. Men det låset var uppbrutet så det gick alldeles utmärkt att gå in i gruvan. Nu finns det gränser för hur kaxig jag är när jag vandrar ensam, så jag vågade bara titta in som hastigast utan några avancerade gruväventyr.

Sen började ett rätt jobbigt parti. På kartan ser man bara ett sicksack-mönster och det stämmer faktiskt kan jag intyga. Fram och tillbaka i små korta svängar klättrade jag uppför berget. Hela tiden kunde jag se masterna på toppen och kände att det var väldigt långt kvar dit. Det gick inte så fort utan jag fick stanna och pusta med jämna mellanrum. Men då är det ju skönt att det var fin utsikt! Nu såg jag även ner i nästa dal mot Mijas. Efter sicksackandet kan man väl säga att stigen fortsätter klättra uppåt i princip hela vägen upp till toppen. Så en rätt tuff vandring.

Börjar med lite graffiti i motorvägstunneln

Första delen går sakta med säkert uppåt

Här är gruvan, den som vågar kan få sig ett gruväventyr

Utsikt över Mijas 

Pust, dit upp ska jag

En avstickare för att leta efter en geocache, hade inte tålamod så jag hittade inte den...

Leden går runt toppen med masterna och på baksidan var det skuggigt och blåsigt. Så jag gick med snabba steg den sista delen av den rosa leden. Nu var jag trött och lunchsugen så jag struntade att gå fram och utforska masterna utan försökte hitta den blå R6-leden istället. Här gick jag faktiskt fel och hamnade en stund på väg upp på ett annat berg innan jag fattade att jag gått fel. R6-leden gick in precis innan masterna så jag var tvungen att gå en bit åt det hållet innan jag hittade rätt väg.

Nu blev vandringen rätt behaglig genom gles skog och hyfsat platt. Vid första bästa platsen med sol och lä blev det lunch och en stunds njutning med utsikten över kustlinjen. Sen följde R6-leden som jag hade gått för någon vecka sen men jag vek av när jag kommit fram till R3-leden. Och då var det neråt som gäller igen! Fast den här leden var rätt snäll, inte så mycket branta partier. Jag loggade en geocache Benalmadena - Tajo del Quejigal vid en väldigt stenig och intressant plats. 

Mot slutet så kan man välja att gå ner till stora vägen eller snedda ner mot leden R4 där jag gick förra gången. Eftersom man då kommer fram direkt till Benalmadena Pueblo så valde jag att ta den varianten. Inte helt enkelt att se vart jag skulle gå, men eftersom jag visste hur det såg ut när jag var framme så gick det bra. 

Här uppe på toppen vid masterna börjar leden R6

En spartansk rastplats på väg ner på R3-leden

Gott om såna här "vattenhus" på vägen ner, vet inte exakt hur de fungerat

Dagens enda geocache 

Här kan man välja "genvägen" till R4 eller gå rakt ner till vägen

Här är slutet, notera att man måste klättra på metallprylen för att hitta stigen

Ytterligare en fin vandring! Det jag har kommit fram till är att den här typen av vandringar, brant uppåt, kort bit på toppen och sen brant nedåt egentligen inte är mina favoriter. Jag saknar lunken och rytmen som finns i en plattare vandring. Det är svårt att hitta det här meditativa tillståndet när man hela tiden flåsar eller försöker parera lösa stenar för att inte göra sig illa. Jag blir nog aldrig en riktig bergsbestigare! Men, men, jag kan i alla fall varmt rekommendera de här fina vandringarna med utsikt åt alla håll.

Min första vandring i Benalmadena: Vandra i Benalmadena (R4-R6-R2)

/A