lördag 20 maj 2017

Sörmlandsleden - etapp 1 och 2

Av någon outgrundlig anledning har vi aldrig vandrat de första etapperna av Sörmlandsleden, så idag var det äntligen dags. Vi tog pendeltåg, tunnelbana och sist buss till hållplatsen Nyfors. Här kommer man direkt till Sörmlandsledens etapp 3 och en knapp kilometers promenad till Alby Friluftsgård där etapp 2 börjar. Vi valde att vandra etapperna baklänges för att det passade bättre med kollektivtrafiken.

Alby Friluftsgård var en positiv överraskning, väldigt fina hus och allt kändes välskött och charmigt. Vi började vandringen med en kopp kaffe i kaféet och njöt av solen en stund. Sen begav vi oss av norrut längs etapp 2. Första delen går i Alby naturreservat och ganska direkt kom vi in i skogen.

Korta sträckor av etapperna går in i civiliserade områden på vägar och cykelbanor men annars går faktiskt leden mest genom skog och ängsmarker. Imponerande med tanke på att förorternas villaområden och höghus bara ligger ett stenkast bort. Det var stor variation på terrängen hela vägen och det hände mycket längs leden.

Startpunkten vid Nyfors hållplats. Vi blev lite osäkra på hur vi skulle gå men det är förstås vänster när man kommer in på Sörmlandsleden för att gå mot Alby Friluftsgård
Här går även pilgrimsvandringen Kristinavandringen
Fika i solen
Kafé i gamla prästgården

Ett av alla fina torp vi passerade, det här är precis vid Alby friluftsgård, här fanns även en grillplats
Ytterligare en grillplats, här vid Öringesjön
Ibland kan man göra oväntade fynd i skogen...
Kollar om det finns några geocachar i närheten
Det finns gott om geocachar i området, men vi letade bara efter några som vi passerade precis längs leden. Idag blev det favoritpoäng till alla de tre geocachar vi hittade, som alla var välarbetade och roliga.
91:an ringer Elvira
Dvärgarnas gruva
Halloween by the name

Strax efter att vi gått in på etapp 1 blev det lunch vid Strålsjön. Här var det gott om folk som vandrade, joggade och cyklade. Vi invigde vårt nya stormkök från Trangia, det var dags att uppgradera vårt gamla. Det blev dumplings med wokgrönsaker, utmärkt friluftsmat för en dagsutflykt.

Lunch i solen vid badplatsen vid Strålsjön, fint bad men inga bord eller grillplatser

Nu vandrar vi in i Nackareservatet
Fiskebrygga i Sandasjön

Fin smal kanal mellan Ältasjön och Söderbysjön
En inofficiell djurkyrkogård ligger vackert ner mot Söderbysjön


Så var vi framme vid Björkhagen, slutet på vår vandring och början på Sörmlandsleden

Tillbaka i civilisationen
Under sista delen efter Sandasjön var det rätt mycket folk i naturen, här går också många andra leder och motionsspår från Hellas och Björkhagen. Vi uppskattade nog första delen av turen bäst när det var mer skogsmiljö, här känns det att stan börjar komma närmare. Efter att vi passerat Björkhagens utegym så hamnade vi nästan direkt vid tunnelbanan med bara en kort bit kvar hem. Totalt blev turen knappt 18 km.

/A




lördag 13 maj 2017

Huddingeleden från Björksättra till Sundby och Flemingsberg

I vintras gjorde vi ett försök att gå Huddingeleden förbi Gömmaren och Gömsta äng. Det var en trevlig tur men leden var ännu inte märkt så det var lite svårt att förstå hur vi skulle gå. Den här lördagen provade vi istället en av delarna av Huddingeleden som faktiskt är märkt, från Björksättra till Sundby. Den enda kartan över leden som finns på nätet som vi hittat är Naturkartan, men vi har inte riktigt blivit kompis med den tjänsten ännu. Mest för att det är svårt att få en utskrift av kartan som blir användbar. Men vi skrev ut en hyfsad karta och kompletterade med friluftskartan från hitta.se.

Vi tog pendeltåget till Huddinge och sen buss 709 till hållplats Smedstorpsvägen. Där finns en parkering och informationsskylt för Björnsättrahalvöns naturreservat. Redan efter ett par minuters vandring så var vi ute i vildmarken och lugnet infann sig. Här vandrade vi ensamma och kändes oss långt bort från stan. Strax hörde vi höga och hjärtskärande läten från ett par tranor ute på fältet. Sen såg vi en räv som strök sig runt tranorna, kanske var han ute efter äggen? Vi smög fram och försökte få en bild av skådespelet men då försvann räven, vi är väl inga naturfotografer direkt...

Fint markerat med orangea märken




När naturreservatet tog slut kom vi fram till en pontonbro vid Gladövik och strax därefter ytterligare en bro. Här dök det plötsligt upp massor av folk och vi mötte säkert 10 personer på kort tid. Det fanns flera grillplatser här, och vi valde att äta lunch vid en rastplats efter andra bron, som låg en bit från stigen. Jättefint gjort med ett litet vindskydd med sittplatser, eldstad med gott om ved och ett stativ för engångsgrillar. Vi gjorde ingen eld den här gången utan lagade tortellini på stormköket.

Bild från pontonbron, om ni spanar ordentligt ser ni ett korvfort i bakgrunden
På väg över Gladöviken 
Fin plats för lunch
Tortellini med pesto funkar utmärkt som friluftsmat
Efter lunchen fortsatte vi mot Sundby gård där vi hamnade mitt i en bilträff. Vi försökte gå fram till gården men det kostade entré idag så det skippade vi. Vid parkeringen hittade vi en broschyr för Flemingsbergsskogens naturreservat, med superbra karta som var betydligt bättre än Naturkartan. Själva broschyren hittar jag inte på nätet hur jag än letar, men jag hittade kartan till slut, varsågoda!

Karta från Huddinge kommun
Från Sundby gård kan man ta flera olika stigar och vägar tillbaka mot Flemingsberg eller Huddinge. Vi valde att lämna Huddingeleden och istället gå längs Gamla Sockenvägen upp mot Flemingsberg. Det visade sig vara ett bra val för det var en jättefin väg med flera spännande stopp längs vägen. Vi njöt av det öppna landskapet, vi utforskade resterna av en gammal rävfarm, vi klättrade upp på Stensättra fornborg och vi funderade över varför det stod en massa pinnar lutade mot en stor sten som kallades "Stöttestenen". Väl hemma kollade vi på Fornsök och har nu lärt oss att det skulle ge tur om man ställde en pinne vid Stöttestenen, alltså en form av offerkast. Det var väl synd att vi inte visste det när vi passerade...

Mot slutet gick vi förbi en fint anlagt våtmarksanläggning och sen hamnade vi i ett industriområde med en kort promenad kvar till Flemingsbergs station. Nöjda klev vi på pendeltåget och slumrade en stund på väg hemåt. Turen blev knappt 12 km och fick med beröm godkänt.

"Varför är det stakkäppar ute i naturen??" Efter lite googling är vi nu insatta i debatten om en motorväg genom reservatet. Men senaste beskedet är att vägen ska dras i tunnel under reservatet, känns bra!


"Stöttestenen"

Det enda som är kvar av en gammal rävfarm
På väg upp mot Stensättra fornborg
En av flera "Jätteekar" i området
Den här eken hade en geocache också, Stora Eken
Vi valde Flemingsberg

Beundrar våtmarksanläggningen



/A




lördag 6 maj 2017

Råholmastigen med övernattning i vindskydd

Vårvärmen kom äntligen till valborgshelgen och vi bestämde oss för att ge oss ut i skogen för att sova i vindskydd. Det kändes som perfekt timing innan myggen kommer. Vi valde vindskyddet vid Råholmen på Bogesundslandet och passade förstås på att vandra den korta Råholmastigen samtidigt.

Råholmastigen - karta från Statens Fastighetsverk - Vaxholm
Vi åkte mot Röskär och parkerade vid Hällsundsvägen. Vi hamnade mitt i en skogsavverkning så parkeringen var sönderkörd av skogsmaskiner. Men det gick ändå att parkera, så vi satte på oss ryggsäckarna och gav oss iväg. Första 500 meter var ingen direkt njutning eftersom det kändes mer som en arbetsplats än en vacker skog. Förhoppningsvis kommer det se bättre ut när skogsavverkningen är klar och stigen återställd.

Efter ca 800 meter kom vi fram till vindskyddet som ligger jättefint ute på en udde. Vi installerade oss och värmde vatten till varsin kopp kaffe. Rakt utanför vindskyddet låg en motorbåt, det här området är populärt bland båtfolk. Båtägarna tog gummibåten och rodde över till andra sidan för att laga middag uppe på berget. Kanske hade de tänkt äta vid vindskyddet men vågade inte när vi hade intagit det...

Vid parkeringen



Charmigt vindskydd, lagom för två
Här kan man skymta vindskyddet från berget mittemot
Sen fortsatte vi Råholmastigen mot slutmålet vid Holminge, ett röse från bronsåldern. Under den tiden var det här en av de få bergstoppar som stack upp ur havet. Det är alltid lika fascinerande att tänka sig hur landskapet såg ut då. Efter att ha beundrat röset gick vi samma väg tillbaka. Det var ingen märkvärdig natur längs stigen, men ändå en trevlig promenad. Höjdpunkten med Råholmastigen är nog ändå vindskyddet, kan tänka mig att det är en utmärkt utflykt för barn som inte orkar gå så långt. Stigen är drygt 2 km enkel väg från parkeringen så det är ju en lagom tur, och orkar man bara till vindskyddet så behöver man bara gå 800 m enkel väg.

Tillbaka vid vindskyddet lagade vi halloumiburgare med chokladkaka till efterrätt och njöt sen av kvällen vid brasan. Det är en lite märklig konstruktion av vindskydd med ett tak över eldplatsen. Det gjorde att själva vindskyddet blev rätt rökigt emellanåt och att det flög in aska. Framåt 22 kröp vi ner i våra sovsäckar, det var en skön kväll men A är alltid frusen och tyckte det var lite för kallt för att sova. Men efter ett tag sov vi båda två och vi vaknade hyfsat utvilade framåt 7.30 på morgonen. Då sken solen så det blev en härlig frukost i solen innan vi gick den korta biten tillbaka till bilen. Ett lagom vardagsäventyr!

Utsikt från berget mittemot vindskyddet


CJ beundrar röset från bronsåldern
Vi loggar en geocache, Råholmens hemlighet






Halloumi på gång


Fantastisk morgonsol
Frukost i solen
På väg hem, vid Röskär pågår skogsforskning så det är fullt med skyltar vid träden

/A