söndag 20 juni 2010

Lajv i Törnskogen

Som om inte geocaching var nördigt nog så har vi nu provat på ytterligare en ohipp sysselsättning - nämligen lajv! Juniorerna i teamet har tillsammans med grannarnas barn fastnat för lajvande - alltså rollspel. Och jag måste säga att det finns sämre intressen :-) C och hans kompis arrangerade ett eget lajv för sina kompisar och det krävs en hel del förberedelser för att klara av det. Mycket planering och koordinering, en hel del kreativitet för att skapa en bra berättelse och för att sy kläder, tillverka vapen och annat som behövs. Inför den stora dagen så hade dom tagit fram ett schema som punkt för punkt gick igenom hur dagen skulle bli. Imponerande arbete för två 11-12-åringar!

"Invasionen" ska nu börja

Totalt var det 20 personer som var med på lajven, 18 barn och 2 vuxna, som utspelades i Törnskogen. Jag hade den stora äran att vara Dvärgmästare... Allt flöt på som det skulle - lagen gjorde sina uppdrag, räddade den kidnappade dottern och vann över rövarna. Kändes rätt lyxigt faktiskt att vara ledig från jobbet och sitta på en sten i skogen i solen och bara njuta. Jag som dvärgmästare hade några viktiga uppdrag under dagen men jag hann också sitta och filosofera i solen - det är livskvalitet det!!
Vacker natur i Törnskogens vildmark

Ingen geocaching blev det - men dock lite CITO.  På en av platserna vi var på så syntes tydliga spår av skolklasser som varit på skogsutflykt - mängder av små platsremsor från Festis-sugrör och annat skräp. Och jag klarade inte av att njuta utan att först ha städat lite :-)

Blir det fler lajv för mig? Nja, kanske inte men jag hoppas juniorerna kommer att fortsätta. Kreativt och dessutom en massa frisk luft - kan ju inte vara fel! Och skulle det bli för mycket så finns ju alltid Anonyma Lajvare att vända sig till... En som hittat dit är Måns från såpan Någonstans i livet - en reklamsåpa sponsrad av Swedbank som är lite småkul ;-) Tack Örjan för tipset!

/A

söndag 6 juni 2010

Nyckelviken

Vi hade några timmar över på förmiddagen och ville komma ut i skogen så här på Nationaldagen. Den här gången gick turen till Nyckelvikens naturreservat i Nacka. Vi är ju väldigt sällan söder om stan så det finns gott om friluftsområden kvar att upptäcka. Och Nyckelviken får med beröm godkänt!

Själva gården Stora Nyckelviken byggdes på 1740-talet av direktören för Ostindiska kompaniet, Herman Petersen. Det var en väldigt tjusig gård med vacker trädgård, djur att klappa på och ett mysigt café. Det verkar vara ett populärt utflyktsmål med massor av folk. De flesta var stiligt söndagsklädda för att strosa i parken, medan vi som hade vildmarkslooken begav oss snabbt in i skogen istället...

Team Vildmark i vårt rätta element - skogen

Tack vare Falkman killarna så fick vi en bra promenad med fyra stopp på vackra utsiktsplatser. Vi valde att parkera vid första parkeringen i området och började med Nyckeln 3. Det fanns gott om stigar i området, men som vanligt så blir det ju en hel del off-road också, och en del diskussioner om stig eller terräng är bästa lösningen. Oftast vinner terräng-alternativet och lika ofta visar det sig att stigen hade varit bättre... Men det är klart - vi får ju uppleva vacker skog och branta klippor i terrängen :-)

Vi fortsatte via gården fram till Nyckeln 1. Vid parkeringen vid gården kom en karavan med brandbilar åkande - kan det ha varit en skogsbrand kanske? Väldigt torrt i marken var det i alla fall. Vid Nyckeln 1 satt det en familj och hade picknick ett stenkast från cachen, men det gick ändå bra att leta och logga ganska diskret. Vi fortsatte skogsvandringen via vackra hällar fram till Nyckeln 2.  Här passade vi också på att fika lite och njuta av utsikten innan det var dags för finalen. I alla nyckel-cacharna låg en ledtråd till mystery-cachen LÅSET. Och finalen låg åt rätt håll - så det passade bra att avsluta turen där. Final-cachen var en kul idé - som vi kanske får kopiera någon gång :-) Mer vill jag inte avslöja...

Vacker utsikt från en av Nycklarna

CJ uppe på en av många bergstoppar för dagen

Fin skylt som pekar ner mot en lika fin strand


Även om det var hysteriskt mycket bilar på parkeringen och fullt med folk runt gården, så blev det en lugn och skön tur i skogen. De flesta verkade hålla sig runt parken - så ute i terrängen var vi nästan ensamma i alla fall. Och hela turen blev ungefär 8,5 kilometer till fots.

Innan avfärd hemåt gjorde vi en liten avstickare till Visborgs minne som också var en häftig plats med små röda semesterstugor som klättrade på bergskanten, som ursprungligen var tänkta för fattiga arbetarkvinnor. Vi valde förstås helt fel väg dit och fick en riktigt bra klättertur med frågande blickar från några stuginvånare... Men också fin utsikt och kul plats att få besöka. Vi har vaga minnen från en skandalrapport härifrån - visst var det stiftelsens ledning som hade roffat åt sig de finaste stugorna själva? Hur som helst så var det en vacker plats - hoppas det är välbehövliga fattiga kvinnor som njuter i solen :-)

/A

torsdag 3 juni 2010

Våra resekryp

Jag satt mig häromdagen och tittade igenom våra TBs och coins för att se hur det gått för våra resekryp ute i världen. Och det var väl inte en helt upplyftande läsning...
  • 5 stulna/försvunna 
  • 4 fastnat hos cachare som är inaktiva eller som lagt beslag på krypen (mellan 4 månader och 2 år...)
  • 4 som är ute och reser
Vi släppte till exempel iväg två TBs på vår semester i USA i februari/mars. En TB (en MODO nyckelring) försvann direkt från den första cachen den hamnade i. Den andra TBn Svea var en svensk flagga och den ligger kvar i den cachen som vi lämnade den i - Iron Ranger. En riktigt fin cache i en nationalpark- men cachen har tydligen inte haft några besök sen vi var där. Det var någon som försökte i april men då var området översvämmat... Men vi är ju i grunden optimistiska personer så vi tror fortfarande att TBn mår bra och får ut och resa mer i USA.

Svea i en ammobox

Klassiskt gömställe i Florida - ammobox bland Palmetto-blad

En av våra favoriter är Pato - en söt träkompass som det gått riktigt bra för. Vi släppte iväg både honom och hans syster Mariquita för två år sen på semester i Europa. Pato har rest runt sakta men säkert i sex länder och verkar forfarande pigg och kry. Mariquita däremot är kidnappad av en kille som plockade upp henne i augusti 2008 men som sedan inte loggade det. Så, jag trodde hon var försvunnen tills det en dag ett år senare kom en logg att han hade hittat Mariquita i en väska och skulle lämna henne i en cache, men inte ett ljud efter det :-(

Pato i Österrike - foto av earl71 som lämnade Pato vid ett vackert vattenfall - Wasserfallquelle.

Men jag tänkte att det var dags att påminna våra "kidnappare" om att det var dags att släppa iväg krypen. Så, jag skickade ett artigt mejl till alla och fick följande svar (lite sammanfattat):
Oh yes, I am sorry for that. I wanted to drop in Hamburg but could not get the time to go caching there and then I forgot it at home. I try to put it in a cache near the train station in Darmstadt one of the next days.
We still have the geocoin. We are sorry that we kept it so long! Indeed we picked it up in august last year, we were planning to place it in oktober in Luxemburg but we forgot.c The next trip to Luxemburg will be soon, than we take the coin with us and place it somewhere. Sorry, again for the delay.
Yes, your coin  is in my hands and will be placed in a cache next time I am out for geocaching and finding the cache...
Och det sista svaret ledde också till att coinet placerades ut och är nu ute och reser i Tyskland igen! Den enda som inte svarat är killen som kidnappade Mariquita - och jag har väl inga större förhoppningar om att det händer något mer där... Men sensmoralen - artiga påminnelser kan funka alldeles utmärkt!

/A