En grå januarisöndag så begav vi oss till Stäksön i Upplands-Bro för en vandringstur. Vi parkerade mitt på ön vid infarten till grustaget längs Enköpingsvägen. Första delen av turen gick på Norra Stäksön längs gamla banvallen som nu är omvandlad till gång- och cykelväg. Järnvägen gick fram till 2001 i en vid båge över halvön, för att sen istället ersättas av dubbelspår och tunnlar på södra delen av ön. Lite halt, men med dubbade skor gick det smidigt att promenera där. Norr om banvallen vid norra toppen av ön finns fina hagar och ängar ner mot vattnet, men här gången skippade vi den utflykten utan fortsatte helt enkelt längs banvallen.
En bonus med det här bloggandet är att man lär sig väldigt mycket spännande fakta. Jag gillar verkligen den delen av friluftslivet, att gå igenom foton och leta efter fakta kring platser som vi besökt. Den här gången hittade jag en webbsida av en Upplands-Bro-intresserad man med mycket kul fakta om just
Norra Stäksön. Läs till exempel den här sidan om
Banvaktsstugan som låg här, med fina bilder och information om alla som bott i stugan. Härligt med folk som engagerar sig!
 |
| Längs gamla Banvallen på väg norrut |
Åter till vår tur! Vi kom tillbaka till motorvägen och passerade under den fram till
Upplands-Bro leden. Vi gjorde en avstickare ner till vattnet, mest för att det var en spännande skylt med texten "Svartviken" som vi inte kunde motstå. Sen var vi framme vid en av höjdpunkterna på turen,
Dalkarlsbackens Vägmuseum. Det är ett museum ute i skogen som visar vägar från fyra generationer, 1600-tal, 1800-tal, 1930-tal och så motorvägen från 1970-tal. Kul idé! Här passerar även vandringsleden
Dalkarlsvägen som vi absolut måste vandra någon gång, hela vägen från Dalarna till Stockholm.
 |
| Här följer vi skylten mot Svartviken |
 |
| Så här såg det ut där! |
 |
| Framme vid vägmuseet |
 |
| Skylten med pilarna är ledmarkering för Dalkarlsvägen, orangea färgen är Upplands Bro leden |
Vi gick längs 1600-tals vägen mot Stäketskogens naturreservat, som är reservat för att bevara den urskogsliknande skogen med gamla tallar. Vi följde en stig mot en utsiktsplats som visade sig vara utsikt över järnvägstunnlarna. Efter det återvände vi till Upplands-Bro leden och fortsatte leden genom skogen för att så småningom komma fram till vägen mot Almare-Stäket. Här gick vi längs leden mot
Biskoparnas borg, en gammal fornborg med en obelisk som minne över brobygget här i början av 1800-talet. Vi klättrade upp på fornborgen och hoppades komma ner till vattnet på andra sidan för att äta lunch, men där var det privata tomter, så vi gick tillbaka mot Bokskogen där vi varit förr och vet att det är fint. Första hindret var att passera genom gutefåren, men det klarade vi galant. Mitt i bokskogen finns ytterligare ett monument, den här gången en pampig minnessten över Helena Charlotta af Ugglas som dog 1828. Och dessutom upptäckte vi att här också finns en inofficiell begravningsplats för husdjur.
Här satte vi oss i solen vid strandkanten och åt lunch. Vi hade köpt en torkad soppa som hade mjuknat under vandringen i en mattermos med hett vatten. Väldigt värmande och mycket trevligare än en Varma koppen. Efter kaffe och hembakade kanelbullar så gick vi sen den korta vägen tillbaka till bilen. Totalt blev den här turen 9 km, en lagom halvdagstur i närområdet med en hel del annorlunda sevärdheter längs vägen.
 |
| Biskoparnas borg med tillhörande obelisk |
 |
| Vackert ljus över Mälaren |
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar