Låssaleden och Rösaring i Upplands Bro

Ytterligare en grå februarilördag, klart vi ska ta en vandringstur! 2008 var vi med barnen och geocachade vid Rösaring i Upplands-Bro, en plats med fascinerande fornminnen. Och nu var det dags för ett återbesök! Efter lite googlande så kom vi fram till att det fanns en vandringsled i området, Låssaleden. Tack vare Tranevings blogginlägg om Låssaleden så hittade vi en karta och fick lite bra information.

Vi konstaterade snabbt att det här är en vandringsled som behöver lite omvårdnad och kärlek, vi kallar den "vandringsleden som Upplands-Bro kommun glömde". Det finns fina markeringar på den norra delen av leden, men ibland är det bara vita fyrkanter där själva markeringen försvunnit. Och i södra delen fanns inga markeringar alls, någon enstaka pil bara. Men det är en väldigt fin led så förhoppningsvis kan kommunen rusta upp den. 2015 blev delar av området ett naturreservat, Rösaringsåsens naturreservat, så det kanske betyder att området rustas upp och får nya skyltar och markeringar.

Vi parkerade vid parkeringen ungefär 1 km efter Låssa Kyrka.

Det var inte helt enkelt att hitta starten av leden, det finns gott om stigar och spår i området att välja bland.

Vi fattade strax att markeringarna vi skulle följa var små, vita fyrkanter med en blek siluett.

Här en bättre bild på en markering som inte blekts, Ekhammarskrigaren, symbolen för Upplands-Bro. Passande här eftersom området kryllar av fornlämningar.

På väg! Vi gick fel i något vägskäl men med hjälp av kartan och mobilens digitala karta hittade vi tillbaka. Sån här skog hade vi större delen av turen, gles tallskog. 

Här gör leden en avstickare till platsen Savolax.

Som många skyltar på den här leden så fanns bara själva skylthållaren kvar... Men efter att ha kollat i Fornsök vet vi att Savolax har varit en finsk bosättning.

Mitt i ingenstans finns en fungerande vattenpump, och geocachen Refrigerii Aqua Fontana.

Så kom vi fram till vattnet och badplatsen Vållsvik, isen låg spegelblank.

Här fanns två grillplatser, men det var lite för tidigt för vår lunch. 

Vackert sjömärke.

På väg mot lunchpaus

Vägen verkar ha varit mer trafikerad en gång i tiden, för här mitt i skogen fanns på en mötesplats-skylt och...

...och en vändzon.

Någon form av fiskeläger med förrådsbodar, dass och grillplats. Vi bestämde att det här blev en bra plats för vår lunch.

Vi hade med oss ved och näver för att få igång en brasa.

Och det gick ju bra!

Mycket lyckad lunch, wraps med falafel och wokade grönsaker med sambalkryddad havrefraiche. 

Grått och ödsligt idag.

Och så gick vi vidare in mot skogen. 

Efter en stund var vi framme vid Stora Ekeby, här finns mängder av gamla vikingagravar och andra fornminnen. Och även gott om hästar.

Coolt vattentorn (?)

Söder om Stora Ekeby försvann alla markeringar och nånstans här på kalhygget tappade vi bort stigen. Kanske är det lättare när det är barmark men nu var det svårt att se var stigarna gick. Vi visste att stigen passerade ett område med jättegrytor, så vi gick på kompassriktning mot geocachen som fanns där. 

Lite backigare terräng när vi gick off-road mot jättegrytorna.

Och så hittade vi vår jättegryta som kanske vi var så jättestor... 

Vid jättegrytorna var det vacker utsikt, så efter att vi loggat geocachen Jättegrytor så passade vi på att ta lite fikapaus. Här hittade vi leden igen med några gamla pilar och en blå markering som vi följde en bit fram till en bilväg. Sen gick vi på skogsvägar tillbaka norrut.  Vi loggade geocachen #3-Hög spänning, H15 som låg nära vägen. Det finns fler geocachar i området men eftersom vi skulle gå rätt långt orkade vi inte göra några längre avstickare. 

Så var vi tillbaka i Stora Ekeby, vi inspekterade gravfälten en stund innan vi tog sista etappen. 

Den som väntar på något gott... Vi avslutade turen med den mest imponerande sevärdheten, Rösaring. Ett stor gravfält, en labyrint och en 500 meter lång processionsväg. När vi var här med barnen minns jag att vi var mer imponerande. Jag tror snön förstörde lite, det var svårt att se labyrinten och även stenar som kantar vägen. 

Och så vandrade vi processionsvägen tillbaka mot parkeringen. Man tror att processionsvägen användes vid begravningar och "speciella kultiska tillfällen". 

Hela rundan blev ungefär 14,5 kilometer. Området är väl värt ett besök, inte så märkvärdig natur men en del spännande fornminnen. Den norra delen är välmarkerad och lätt att hitta medan den södra blir lite mer äventyrlig. Nu när delar av området blivit naturreservat hoppas vi att Låssaleden väcks upp ur sin dvala och tas om hand lite bättre.

/A