lördag 28 maj 2016

Landsort - Öja

Man får nog säga att Öja är en av våra favoritöar i Stockholms skärgård. Själva ön heter Öja och lotsstationen heter Landsort, men oftast kallar man ön för Landsort också. Det är en av Stockholm skärgårds mest sydliga öar.


CJ har nog varit där 6-7 gånger med scouter och på bunkertur, E på scouthajk en gång och A+CJ har varit där två gånger på vårutflykter. Det är en lagom stor ö som man kan utforska på en dag och så finns det en del spännande sevärdheter. Fågelstation, jättegrytor, vacker fyr... Ön är extra spännande om man är, som vissa i teamet, intresserad av militärhistoria. Det finns ett gammalt batteri på ön, och också gott om kanoner, bunkrar och annat smått och gott.

På det här besöket hade vi med oss vår tyska utbytesstudent och hennes kompis, vi ville gärna visa upp Stockholms skärgård innan de lämnar Sverige. Vädret var lite småkyligt men vi hade i alla fall uppehåll större delen av tiden.

Färjan till Landsort går från Ankarudden med Vaxholmsbolaget. När CJ varit här med scouter har de åkt pendeltåg och buss, men den här gången lyxade vi till med bil. Det är sen en kort båttur på cirka 30 minuter. Det finns tre hamnar på ön och vi har lagt till eller ifrån på samtliga hamnar. Det är väder och vind som avgör vilken hamn som är bäst att lägga till på. Österhamn och Västerhamn ligger vid själva byn medan Norrhamn ligger 3 kilometer norr om byn.  Om båten lägger till eller åker ifrån Norrhamn så kör man en buss mellan byn och hamnen.

Vi hade bokat en stuga vid Landsorts vandrarhem, så när vi la till med båten stod de och väntade och skjutsade våra väskor till stugan. Det är bara en kort promenad till vandrarhemmet. Vi bodde i samma stuga som förra gången vi var här, Översten. Två små sovrum och ett riktigt stort vardagsrum med kök. Fräscht och rymligt. Det går också att bo i den gamla lotsutkiken, ett märkligt och rätt anskrämligt torn men det verkar mysigt att bo där, nyrenoverat och säkert med fantastisk utsikt.

Vardagsrummet i Översten

Lotstornet

Efter en fika klädde vi på oss lite extra för att inte frysa i skärgårdsvinden. Sen gav vi oss iväg på upptäcktsfärd norrut. Det går en bilväg från söder till norr, men det känns inte som att det finns mer än en handfull bilar på ön. De flesta husen ligger i byn, sen finns det bara några enstaka stugor norrut. Strax utanför byn ligger Landsorts fågelstation där de ringmärker fåglar. Det var gott om nät ute och vi pratade lite med ett par av de som jobbade där. På morgonen dagen efter fick vi dessutom se när de plockade ner en fågel från nätet. Tydligen en stare som bor i närheten och brukar fastna med jämna mellanrum! Vid ett tidigare besök med scouterna bokade vi en guidning här och fick vara med och ringmärka. Spännande!

Fågelstationen med nät
¨

Sen händer det lite längs vägen. Man passerar en gammal labyrint och sen en pestkyrkogård där tydligen Johan Anderssons fru begravdes, pga "storm och stankskäl". Det finns även en del skulpturer, flest i byn men även en del ute längs vägen, läs mer på Kulturbryggan som är ett initiativ med kultur och konst på ön. Vägen går skyddat mitt på ön, så om man vill se havet får man göra en avstickare emellanåt och klättra på klipporna. Vi hittade en fin klippa med vacker utsikt som passade utmärkt för lunch. Just då blev det faktiskt lite duggregn så det var väl inte perfekt timing. Men hamburgarna smakade bra! Efter lunch blev det ytterligare en avstickare för att logga geocachen Öja Sol och Bad Väst.



Passar på att träna inför sommarens fjällvandring

Ett av många konstverk på ön 



Lunch på klipporna
Vegetariska burgare - en Team Vildmark klassiker
Om man frågar CJ så är förstås höjdpunkten på ön det gamla batteriet, ERSTA batteri. Den här gången var guiden bortrest så det gick inte att komma in i batteriet. Men CJ har varit där flera gånger förut. Nu nöjde vi oss med att spatsera runt ovanpå batteriet och klättra på kanonerna.

Om det finns en kanon så är det klart man måste posera

Sista stoppet var sen Norrhamn, här finns det en gästhamn och små stugor att hyra. Vi vilade en stund innan vi vände tillbaka. Den här gången skippade vi jättegrytan, men där har vi också varit flera gånger. Det är lite svårt att hitta stigen dit, men man går in vid gräsplätten som också är tältplats vid pumphuset. Sen kan man följa en diskret markering runt klippan och så hittar man sen en djup jättegryta. Den är 2,4 meter i diameter och väldigt djup. Exakt hur djup ska jag inte avslöja eftersom den informationen behövs för att logga geocachen Helveteskällan.  Tidigare har den varit vattenfylld men förra året verkar den ha tömts på vatten.

Om man inte vill gå vägen fram och tillbaka så kan man också välja Öjaleden. Det gjorde vi förra året när vi var här. Det är en vandringsled som börjar strax efter fågelstationen vid Öjavallen. Och sen är den markerad med vita snitslar som fladdrar i träden. Det var en trevlig led genom olika typer av terräng med hällar, träsk och buskage. Om jag minns rätt så var den inte så vältrampad så lite svårt att hitta på sina ställen.

Här börjar Öjaleden

Vi vilade en stund på vandrarhemmet och gick sedan till den väldigt vackra fyren, som tydligen är Sveriges äldsta. Nu sken solen så vi satte oss vid en kanon och drack vin och njöt av skärgårdsluften. Sen gick vi tillbaka till vandrarhemmet och lagade middag, vegetarisk bolognese med belugalinser. På kvällen gick vi sen ut för att titta på fyren i skymningen, det är häftigt med ljuskäglan som sprider sig ut över havet.

Utsikt från en bunker

Här nånstans finns geocachen Öja Sol och Bad Ost




Båten Stångskär som vi åkte med


På hemvägen kunde vi studera Belos, enligt uppgift Sveriges största örlogsfartyg
Den obligatoriska "flagga-i-aktern"-bilden
Vi kommer absolut tillbaka, det är en trevlig atmosfär på ön som gör att man känner sig välkommen.


måndag 16 maj 2016

The Swedish Number

Sen en månad tillbaka eller nåt sånt har det funnits ett telefonnummer till Sverige, The Swedish Number. Ring och prata med en slumpmässigt utvald svensk. Det är Svenska Turistföreningen som tagit fram en riktigt kul reklamkampanj. Tanken är förstås att marknadsföra Sverige, och numret sägs också hylla vår långa tradition av åsiktsfrihet. På det här numret kan du ringa och prata om vad som helst.


Jag gillar ju alltid roliga initiativ så jag registrerade mig direkt. Tänkte att det också var en bra teknik för att bota min telefonskräck. Jag har väl inte direkt någon fobi, men jag har aldrig varit så förtjust i att prata telefon.

Man bestämmer själv när man vill vara tillgänglig så jag har inte haft funktionen på så värst långa stunder. Men jag har haft en del roliga samtal. Några amerikaner som haft långtråkigt och tycker det var coolt att få ringa till Sverige, men de hade inget egentligt som dom ville prata om. Jag hade ett intressant samtal med en tjej från Österrike som var Ingmar Bergman fan. Hon skulle till Stockholm på något seminarium och ville passa på att åka till Fårö. Men hon hade bara en extra dag så vi kom fram till att det var bättre att boka en längre Gotlandssemester. Sen hade jag också ett roligt samtal med en Youtuber från Belgien. Hon hade varit i Sverige några gånger på Youtube-events. Hon hade några kompisar som ville åka till Sverige för att uppleva naturen. Vad gör man då? Perfekt fråga för mig! Vi kom fram till att Stockholms skärgård, Gotland eller Kungsleden skulle vara bäst för det här paret.

Sen verkar det vara rätt många tjuvringningar och ointressanta samtal förstås, jag har en kompis som tröttnade att svara efter för många fnittriga amerikanska tonåringar. Men som koncept gillar jag verkligen den här kampanjen.

Några roliga videor som ni inte får missa. Först Stefan Löfven som svarar i telefonen.


Och sen Pewdiepie som ringer till The Swedish Number och blir lite frustrerad över att så få känner igen honom.


STF verkar ha satsat hårt på reklamkampanjer i vår. Den här veckan lanserade dom en ny kampanj, #VÅGAUPPTÄCK där 10 personer har kunna paxa plats för att följa med på en resa någonstans i Sverige. De åker den 20:e maj så då får vi ha koll på sociala medier hur det går. Bra att friluftslivet i Sverige uppmärksammas mer tycker i alla fall jag. 

/A


lördag 14 maj 2016

Norra Kvill nationalpark med Kvill naturreservat

Under vår Smålandstur med Astrid Lindgren tema passade vi förstås på att få njuta lite friluftsliv och vandring också. I samma trakter som Bullerbyn och Katthult ligger Norra Kvill Nationalpark och dessutom naturreservatet Kvill.

Vi började med att köra småvägarna mot nationalparken. Vi började diskutera vad det egentligen krävs för att det ska bli en nationalpark. Det känns som om vi googlat det flera gånger men inte lyckas komma ihåg mellan gångerna. Så här kommer en förklaring från Sveriges Nationalparkers webbsida:
Att bilda nationalparker är ett sätt att bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv och att skydda områden som annars hotar att förstöras eller försvinna helt. Det är de finaste och mest värdefulla delarna av det svenska landskapet som bevaras och skyddas som Nationalparker. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Nationalparkerna speglar Sveriges natur. Våra sex naturtyper; fjäll, sjöar och vattendrag, kust och hav, ädellövskog, våtmark och barrskog finns alla representerade.
Vi har inte som vandrarna Traneving besökt alla Sveriges 29 nationalparker, men några har vi hunnit uppleva och dessutom bloggat om:
Färnebofjärden
Tyresta
Abisko
Tiveden
Padjelanta med en kort sväng in i Sarek också

Norra Kvill är en liten park med en magisk skog och två små trolska sjöar. Här finns rester från flera skogsbränder, och det känns verkligen som en urskog även fast den inte klassas som det. Det var ändå 150 år sedan man avverkade i området. Det finns två vandringsleder, Stora Idgölen-rundan på 2,5 km och Lilla Idgölen-rundan som förvirrande nog är den längre leden på 4 km. Förklaringen är att de både rundorna går runt två olika sjöar - Stora och Lilla Idgölen. Sen kan man också göra en avstickare upp på ett berg med utsikt, Idhöjden. Informationsbroschyren har en bra karta som visar lederna.

Den här gången passade den korta leden bäst för oss, vi hade 7-åriga kusinen med och vi började dessutom bli lite lunchsugna. Även den korta leden bjöd på en del utmaningar, det är en hyfsat ansträngande tur med brant terräng. Fantastiskt vacker skog med stora stenblock, gamla utbrända träd, fallna trädsammar och mossa överallt i terrängen. Tydligen är det bra för tallarna att det blir brinner ibland, då försvinner nämligen en del gran som annars håller på att ta över.

Det var väldigt fint runt sjön Stora Idgölen, här var det spångat också, det kan säkert bli blött tidigare på våren.

Tillbaka vid parkeringen var det dags för lunch, vi tog fram stormköket och lagade vegetariska burgare. Mycket uppskattat! Rastplatsen en bit från parkeringen vid Näckön var riktigt fin med grillplats och flera bord. I informationsbroschyren över parken står det att det ska finnas ett vindskydd också, men det såg inte vi till. Däremot så passade vi på att logga geocachen Norra Kvill nationalpark.

















Efter lunchen åkte vi mot Naturreservatet Kvill och Kvilleken (som också kallas Ramskullaeken). Efter en stund på ödsliga grusvägar närmade vi oss reservatet, och hamnade mitt i ett traktorrally! Det händer inte så ofta i Stockholmstrakten där vi annars håller till. Tydligen var det en årlig tradition, som såg väldigt trevlig ut. Vi lämnade traktorerna och gick för att beundra den gamla eken. Det är sannolikt Sveriges äldsta ek och har passerat 1000 år. Imponerande! Dock börjar den bli lite sliten och kräver nu vajrar för att hålla ihop. Hoppas den får leva många år till! Runt eken finns naturreservatet som består av hagar och betesmarker med mängder av odlingsrösen som stenhögar runt om i landskapet. Vi tog en kort promenad bland odlingsmarkerna medan vi väntade på att traktorerna skulle ge sig iväg.












Fin tur i nationalpark och naturreservat!

/A



Weekend i Småland med Astrid Lindgren-tema

Vår tyska utbytesstudent fullkomligen älskar Astrid Lindgren! Alltså passade det bra med en Smålandshelg i Astrid Lindgrens fotspår. Första planen var att låna med oss en småkusin och också besöka Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Men vi upptäckte sen att parken inte öppnade förrän i juni. Nåväl, vi lånade småkusinen Nelly i alla fall och satte ihop en egen tripp med Astrid Lindgren-tema.

Det blev en fantastiskt trevlig mix av Astrid Lindgren-sevärdheter, charmiga boenden, bra mat, vacker natur och en del geocaching. Den här bloggen får bli en fotokavalkad av våra höjdpunkter, hoppas det kan inspirera någon! Rutten vi åkte var Söderköping-Västervik-Vimmerby med stopp på lite fler platser längs vägen.

Första stoppet var Oscarshäll med utsikt över Bråviken, vi passade på att återställa den mugglade cachen Oscarshäll
Astrid Lindgren temat invigdes med en promenad i Madickens Söderköping
Madickens skolväg
Kyrkan vid Madickens (och CJs) skola

Nästa stopp Västervik - vi bodde på Hotell Fängelset i Västervik, ett charmigt hotell med fascinerande historia
Här bodde vi...
Kusiner på kvällspromenad

Geocaching i Västervik

Efter en god natts sömn på fängelset blev det besök på Västerviks museum
Unos torn, 18 meter högt med fin utsikt
Västervik en strålande majdag


På väg mot Vimmerby gjorde vi en avstickare för fika vid Händelöp på klipporna med lite "Vi på Saltkråkan"-vibbar



Framme i Vimmerby - utsikt från balkongen från vår lägenhet med Leifs loppis på gården
Ingången till vår fina lägenhet
Bokkiosk och geocachinggömställe i Vimmerby
Dags att uppleva Bullerbyn - vår utbytesstudents favoritserie från barndomen!
Och här är dom - Norrgården, Mellangården och Sörgården. Helt ödsligt så här off-season.


Och så en bit därifrån ligger Katthult

Innan lunch passade det bra att utforska Norra Kvills nationalpark. Läs mer om den turen i ett separat blogginlägg.

Vegetariska burgare på gång
Nästa stopp Kvilleken eller Rumskullaeken vid Kvills naturreservat
Och här hamnade vi mitt i ett traktorrally
Vacker vägskylt och förstås en geocache Which way?
På utställningen om Astrid Lindgren, på det vackra Astrid Lindgrens Näs
Vacker trädgård med mycket att upptäcka


"Det rinner en klar liten bäck genom dalen, den kan varken sjunga eller spela. Men den nynnar en melodi"

Patrick Doughertys vackra och roliga skulpturer 
Astrids barndomshem




Astrids grav på kyrkogården i Vimmerby

På hemvägen fortsatte Astrid Lindgren temat med ett fotostopp - vi hade kvällen innan sett Bullerbyn där Anna tar hand om lammet Pontus, så klart vi behövde hälsa på Pontus när vi körde förbi! 
Bensträckare i Gamla Linköping

Och så glasspaus i Björndammen innan vi körde sista sträcka hemåt

För mer bilder och inspiration på tyska, läs gärna vår utbytesstudents blogg:
http://www.kleinstadtmaedchen.com/2016/05/auf-den-spuren-von-astrid-lindgren-teil.html
http://www.kleinstadtmaedchen.com/2016/05/auf-den-spuren-von-astrid-lindgren-teil_11.html
http://www.kleinstadtmaedchen.com/2016/05/auf-den-spuren-von-astrid-lindgren-teil_14.html

/A